Startsidan Blogg Gästbok Debatt Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
November (2018)
>>


MINNESCUP

I dag har jag och Robin varit med och invigt en ny fotbollscup till minnet av Klas Ingesson.
Jag har aldrig varit och är fortfarande inte särskilt intresserad av fotboll. Däremot är jag oerhört intresserad av människor.
Jag hade förmånen att få träffa Klas vid några tillfällen i sjung-sammanhang innan han dog.
En oerhört sympatisk och jordnära karl. Med fotbollen och jakten men framförallt familjen i sitt hjärta.
Att få vara med på invigningen i dag kändes "stort" på nått sätt jag kan inte förklara- men på sätt så kändes det som ett hedersuppdrag för en hedersman. En man som gjort mycket för fotbollen i Sverige men också för de fotbollsintresserade barnen och ungdomarna i Ödeshög där han både började och avslutade sitt liv.
Jag har träffat landshövdingar, utländska presidenter och självaste konungen av Sverige - MEN på riktig så var nog kvällens gig ett av de mest hedersamma uppdrag jag har haft och kommer att få. Jordnära människor gillar jag och Klas var en sån- så det så!
30 Juni 2017  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
AW

Ett gäng kollegor.
God mat.
Lite bubbel och lite rött - det var gött!
Det var den braiga delen av AW:n den andra delen gillar jag inte riktigt lika mycket.
En kollega som bara jobbat med oss ett år har valt att sluta. Av fel anledningar.
Det tycker jag är mycket tråkigt eftersom just den här kollegan är oerhört kompetent och driven och duktig på sitt gebit.
Självklart önskar jag lycka till men jag tycker att det är förbannat tråkigt- så det så!
29 Juni 2017  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Snart snart snart...

När vi bokade var det över 300 dagar kvar tills vi skulle åka. Nu är det inte alls lika många!
Nedräkningen har börjat på riktigt!
Hela familjen. Sol, bad, böcker, drinkar, god mat, gött gäng, gött häng....jag har längtat ända sedan vi beställde och nu känns det overkligt nära på nått sätt. Men snart...faktiskt om mindre än en vecka är det dax! hus och hundvakt är fixat!
Så snart snart snart drar vi - så det så!
28 Juni 2017  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
WORD

WORD- så det så!
27 Juni 2017  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
26:e juni...

What to say about it- what to think about it?!
Another day, another time, another struggle!
And you don´t know nothing about it!
Så det så!
26 Juni 2017  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
JOBB-ÅNGEST

Ska jag ha det?
Jag menar jag har ju bara haft nästan en hel veckas semester.
Jag jobbade ju lite i tisdags.
Men det är nått som skaver lite i dag.
Eller så kanske jag bara är hungrig.
Det märks i morrn vilket som var vilket- så det så!
25 Juni 2017  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
DEN STORA PIZZA DAGEN NR 2

Nyårsdagen och midsommardagen - då är det lukrativt i pizzabranschen minsann. Dessa två dagar ringlar sig kön till beställningsdisken lång. I dag tom ut på gatan såg jag när jag passerade. Om jag bara passerade. Nä jag beställde också pizza sedan som Morgansson fick hämta. Det är väl det som är traditioner eller? Pizza på nyårsdagen och midsommardagen. Så tänker jag att det är i alla fall- så det så!
24 Juni 2017  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Midsommarafton 2017

Come and gone.
Många likheter med 2016:års firande.
Några nya på gästlistan.
God mat!
Glada barn.
Trött hund.
Lycklighet och ont i huvvet dagen efter - så det så!
23 Juni 2017  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
22 JUNI - LÖN???

Alltså på riktigt. Lön redan den 22 juni- fattar ni- fattar JAG hur mycket månad det kommer innebära i slutet av pengarna den här kommande månaden???
Just saying - så det så!
22 Juni 2017  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
SOVA ÖVER

Sommarlovet är här och det märks på ungarna.
Inge heller de har några måsten och man kan tänja lite på ”komma hem innan 22” regeln.
I dag är det onsdag och hittills har det varit sova-över-kompisar hemma här sedan i söndags.
I natt sov de på studsmattan- eller nåja nu ligger de och drynar på soffan men ett par timmar sov de på studsmattan.
Fördelen med att ha sovrummet ovanför studsmattan är att man kan ha lite koll.
Nackdelen är att det är svårt att inte lyssna på deras diskussioner.
Små barn som håller på att bli stora. Kloka ungar.
Mamman mindes tillbaka på sina egna sommarlovsövernattningar. Tält, på altanen, kompisens föräldrars husvagn, mer tält, någons lekstuga, hos en mormor på landet efter några mils cykeltur. Bra minnen- bra somrar. Hoppas att mina ungar ser tillbaka på sina somrar med samma glädje som jag gör på mina när de blir äldre- så det så!
21 Juni 2017  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
JOBBA?!

...men har inte du semster?
Jo det stämmer men i dag var jag tvungen att jobba.
Så är det i bland- så det så!
20 Juni 2017  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
SEMESTER

Första semesterdagen i sommar- japp den är i dag!
Jag är generellt ganska dålig på att ha semester.
Faktiskt riktigt usel.
I dag har jag därför tagit tag i några sådana där saker som liksom inte blir av annars.

Jag har passat på att ”företags-jobba” lite också. Fakturera, bokföra och greja.
Leta fram noter skicka noter- länkar och annat.
Så nu ligger jag i fas där- göttners!
Nu ska jag nog se om solen är framme så jag kan lägga mig i solstolen en stund för att se om jag kan hamna i fas där också...med brännan alltså- man kan ju inte komma till Cypern blek liksom- så det så!
19 Juni 2017  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Rent i almanackan

När hände det senast. Alltså helt rent. Inga måsten alls, inte ens en liten dammsugning eller en liten kompletteringshandling. Tomt- nada -inget- göttners!
Så i dag ska jag...
Ja va fan gör man då?
Tittar på TV serier?
Poolhänger hos syrran?
Slöglor mitt i kläderna?
Grillar? Dricker vin?
Ja nått sånt får det bli- så det så!
18 Juni 2017  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
BRÖLLP MED MINNEN...

För många år sedan det kan ha varit 12, 14 eller 16 år sedan stod jag i en kyrka i mörkaste Småland och sjöng på ett dop som egentligen var ett bröllop.
Hand i hand sjöng jag med en flicka som då sjöng för sin mamma som gifte sig med en ny man. Så mycket kärlek! Så mycket ärlighet.
I dag stod jag i samma kyrka och sjöng för flickan som nu blivit kvinna och som hittat sin man som hon vill dela livet med. Erica heter hon denna fantastiska flicka som nu är vuxen oerhört vacker med rosa hår som matchar de olika detaljerna i slöjan och klänningen- återigen- fantastisk. Kul att återse gamla ”släktingar” från ett ”tidigare liv” fortfarande lika fina, glada och trevliga och flera kramar utbyttes.
Men bruden och hennes man de gjorde min dag bara genom att vara de de är åsså började bruden sjunga som överraskning på slutet... jag blev oerhört berörd av hennes version av Halleluja för som sagt för många år sedan så sjöng hon och jag då tillsammans ” det vackraste” och idag var hon ”det vackraste”
TACK för att jag fick vara med - så det så!
17 Juni 2017  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
INTE REDO

I bland måste man vänta in sig själv, sin känslor, sina tankar och sitt ”jag”.
Har du känt så?
I dag är en sådan dag för mig. Det finns massor att skriva Men om jag gör det så finns det en sor överhängade risk att jag gör det i affekt.
Så där för väljer jag att inte göra det- just nu!
Kommer det göras sedan? Japp högs troligen! Kan det bli så att någon myndighet blir intresserad av vad som skrivs..ja troligtvis- så är det - precis så enkelt och så svårt är det i dag att vara elev - så det så!
16 Juni 2017  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
DEN BLOMSTERTID NU KOMMER...

VARNING det här är ett sånt där jävla LYCKLIGHETSINLÄGG till som gör att några gläds med mig och andra får lite kräks i munnen. Men vet ni vad- jag skiter i vilket- högaktningsfull!

I dag har jag varit på två skolavslutningar och i morgon väntar två till
Dagen två bestod i ett besök på min barndomsskola där en pedagog som JAG hade på låg och mellanstadiet nu var färdig-jobbad och hade besämt sig för att gå i pension.
En fanstastisk människa och i dag fick jag tala om för henne att jag har mer med mig från de första 6 åren i skolan än allt det som kom efter.

I Åsbo skola då för 100 år sedan var vi en liten klass knapp 15 pers MEN om den klassen hade varit idag hade vi ALLIHOP suttit i nånslags specialundervisningsgrupp.
Jag hade troligtvis haft en ADHD pÅ papper liksom många mer med mig- det var liksom sådana vi var. MEN på den där skolan så fanns det flera vettiga vuxna som hela tiden tänkte utanför boxen. Vi spelade brännboll - för att kunna fokusera, dansade shottis för att lära oss om ASAGUDARNA...plockade svamp i en komo i ämnet biologi och hemkunskap med mottot- ni kommer inte dö men kanske kräks...åsså fick vi prova att laga och äta svampen vi hade plockat...vi hade en mus i ett terrarie för en kort period och även ödlor och andra småkryp- vi fick hälsa på berguvar och fick lära oss att de fick äta möss och kattungar som dött...
Var denna typ av undervisning hemsk? Nä den var lärorik. På nått sätt så passade vi allihopa in i den där gruppen- kanske var vi just en sådan ”special-grupp” redan från början.
Några med Aspergers, Några med AHHD, jag själv bland annat...några med utåtagerande beteenden ...åsså några ”vanliga hederliga praktarslen”.
Jag har ingen aning men i bland leker jag med tanken vem av oss hade vad...och framför allt vad gör vi nu....men därifrån till en återförening så känner jag att steget är oerhört långt.
Någon sa häromdagen att det är 25 år sedan jag slutade skolan... jag hade förvisso 1:a i matte... men alltså 25 år sedan och jag är 27 - det är nått som inte stämmer - så det så!

15 Juni 2017  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
HAN MITTEMOT

Han som sitter där mittemot på 1,5 meters avstånd. Han som tittar på dataskärmen- förkovrar sig, dubbelkollar morgondagen och för viss o även nästa veckas och nästa månads jobb.
Han är min!
Han som sitter där med ögonen djupt försjunkna i skärmen- han är min!
Han som sitter där i arbetskläder efter att ha jobbat på en ”ledig” dag - ja alltså det är väl mer en regel än ett undantag - MEN ändå gjort det med glädje för att det är detta som han kan!
I kväll har han berättat och jag har lyssnat- oftast är det tvärtom- jag pratar HAN lyssnar fångar upp reflekterar och så pratar vi ännu mer.
Han mittemot är mannen i mitt liv- han som jag vill bli gammal med- han som får mig att se mig själv med andra ögon.
I går var en jobbig dag och kväll...5 års dagen efter GBP- op det är en känslomässig dag för mig.
Han satt där precis som på operationsdagen och dagen innan och alla dagar efter...och väntade väntade på att jag möjligen skulle tjuta klart (eller att vinet skulle ta slut). Han väntade utan krav han satt där bredvid - nära och hade kroppskontakt trots att jag inte var förmögen att släppa in någon - inte ens han i min bearbetning av det förflutna. Men vet Ni, han satt kvar och nu i kväll sitter han där igen. Jag har berättat om min dag och han om sin. Nu sitter vi här med varsin dator framför oss- jag tänker- han där, han mitt emot- he´s a keeper- så det så!
14 Juni 2017  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
5 års jubileum

Hurra för mig i dag- igen - 5 ÅR SENARE !
Vet Ni varför?
I dag är det FEM år sedan jag gjorde min gastric bypass- Ni vet en sån där tjockis/genvägs operation...
... som jag inte har ångrat en en sekund MEN som så många har sagt till mig att det är fusk!!
Trots dessa ord så har jag aldrig någonsin ALDRIG NÅGONSIN ångrat mig! Det är säkert!
Hade jag tvekat om jag vetat allt vad det innebar- japp högst troligtvis hade jag tvekat MEN jag hade gjort det ändå!
JAJAMEN- det hade jag- så det så!
MEN för de som tror att det har varit en ”walk in the park eller en genväg ” så kan jag berätta att det har det inte!
Förvisso så är det så att ett nytt liv började 13 juni 2012 på operationsbordet i Kristianstad.
Ett nytt bättre liv där jag både kan spela brännboll, hoppa studsmatta och "flänga runt" på scen, gå en mil utan "nära döden upplevelser "och utan att få ont lite varstans utom i knät, att köpa skinnbyxor i storlek 40, MEN vet ni vad - det är bara en bonus.
Hälsovinsterna är den stora vinsten!
Den riktigt stora vinsten!
Att välja operation i kampen mot kilona var inte självklart, tro mig det finns nog ta mig fan inte en enda diet eller ett enda bantningsprogram som jag INTE har provat genom mitt liv OCH misslyckats med och jag är därför tacksam att jag fick chansen till den hjälpen som en GBP (gastric by pass op) innebär, för det är just vad det är, en hjälp på vägen, en hjälp i kampen mot siffrorna på vågen, men det mesta jobbet har jag gjort själv- och kommer få fortsätta att göra resten av livet.
R E S T E N A V L I V E T ! ! !
Tro mig fem år senare vet jag vad jag pratar om, jag vet också vad ”semester-kilon” är. Fräsigt! Man kan gå upp 4 kg inte 40kg på ett bräde! Fräsigt!
Det här med operation är ingen quick-fix! Oavsett vad många tycker!
Jag är tacksam att jag gav mig själv den här chansen när den gavs mig!
Jag tvekade och jag sa tillochmed NEJ första gången den erbjöds mig för att jag inte var redo ”i huvvet”.
Genom att berätta att jag har gjort det här ingreppet vet jag att fler vågar be om den här hjälpen- ni är ganska många som har hört av er under de här fem åren och frågat och undrat tackat för stöd och pepp.
Jag vill också tacka Er som så vänligt har påtalat att jag tagit en genväg med hjälp av Era skattepengar. TACK!
Jag fortsätter att tacka för både pepp och depp kommentarer genom åren!
De olika kommentarerna hjälper mig att sortera bland sk. vänner och riktiga vänner!
Jag tänkte att JAG valde det alternativ som är evidensbaserat där läkare som (jobbar på landstinget utan vinstsyfte)och forskar på obesitas = fetma som sjukdom berättar vad som är framgångsrikt i jakten på kilona och vad forskningen visar hellre än de privata aktörer som diverse viktminskningsföretag med vinstintresse som hävdar att det här är fusk.
Jag är trygg med att jag valde rätt! Hur Ni andrs väljer är Ert val!
Jag respekterar det- snälla respektera mitt val!
Ni som tycker att jag har fuskat fortsätt tyck så- jag vet vad jag har valt och vet ni vad - JAG är nöjd med MITT val och hoppas att NI är nöjda med Ert val i jakten på kilona.
Vi har alla samma mål att må bättre och bli hälsosammare och lite mindre i omfång...varför inte stötta varandra oavsett metod?! Bara en tanke!
I dag har jag firat mig själv med lite nåja ganska mycket rödvin och just det lite choklad på eftermiddagen men jag har också belönat mig med reflektioner eftersom jag lovade mig själv det där för fem år sedan på operationbordet att jag varje år efter operationen skulle ha olika mål så i år då har jag tittat på bilder från den ”tresiffriga" perioden i mitt liv som var lång oerhört lång...och jag har tittat på bilder från den nuvarande två siffriga perioden i mitt liv som jag hoppas får bli längre- mycket längre!
Förra året så var målet fira mig själv i solen (med en bok) iförd bikini- i stl 38/40 bara för att jag kunde och för att jag då hade semester och för att det var mitt mål för år 4 som normalviktig- bikinibild på fejjan!
Året innan dess på tre årsdagen var det läderkorsetten som var målet! Ja så där har det varit för mig...5 år - 5 mål! From nu är det slut på mål- numer är det inte längre en operation utan en livsstil en stil i ett liv- det är mitt liv.
Nu lägger jag ner de årliga rapporterna MEN...
Idag på femårsdagen har jag lovat mig själv att också berätta om allt det som var svårt.
För vet ni- det har inte varit lätt hela tiden faktiskt inte alls.
Under hela mitt liv har jag nog aldrig gråtit så många tårar eller känt så mycket tvivel på mig själv.
För under alla åren
som ”STOR” visste jag vem jag var, jag var trygg i mig själv, i vad jag var kapabel till och i mina värderingar.
Som ”mindre” så ändrades det - mycket så det här är en berättelse MIN berättelse.
En berättelse OM känslan att tappa bort sig själv i en liten kropp- om vägen tillbaka.
En berättelse OM en självkänsla och ett självförtroende som försvann i samma takt som kilona rasade.
OM ett ”borttappat jag” som någonstans bland alla kommentarerna om hur ”snygg” jag hade blivit som ”smal" var mer vilsen än någonsin i livet.
Jag lovade då för fem år sedan att på fem års dagen berätta OM allt det andra - det som inte var bra och som bland annat innefattar hur insikten om hur mina värderingar plötsligt ställdes på sin kant.
Om hur vilsen en själ kan känna sig i en kropp som ”bara" väger runt 60 kg som innan vägt 43- 50 kg kg mer...
Så vilsen att jag BER på mina knän (- ja näst intill, en privat dietist/PT) om hjälp att få GÅ UPP 10-12 kg i vikt och få bli mullig igen - för att hitta MIG själv.
ALLTSÅ GÅ UPP I VIKT efter en operation som ska få dig ATT GÅ NER I VIKT...
Jag har lovat mig själv att på femårsdagen berätta om skammen att ännu en gång lägga mig "under kniven" 2 år efter gastic bypass operationen för att operera bort överflödig hud på magen nästan 2 kg - det är liksom lika mycket som en påse vetemjöl för den som undrar. Vet ni vad -det blir ganska mycket svamp och sår i det ”vecket” inför den op blev jag också lite frågasatt.
Det här är en berättelse - MIN berättelse OM hur jag brottades med OM det var en operation som var okej?
Det är liksom inget man diskuterar i fika rummet.
Sträckningar i låret efter löpturen det pratar man om och det fantastiska rödvinet man drack i helgen det pratar man om MEN svamp i hudvecket mot underlivet- det pratar man inte lika mycket om.
Var det en operation för att lösa ett hälsoproblem?
Eller var det en ren skönhetsoperation?
Nu gav ju just det sig ganska enkel förklaring eftersom tuttarna fortsatte att hänga i knähöjd även efter bukplastiken så nån skönhetsoperation kan man ju inte kalla det! Eller?!
Tack för det påstående du som sa det med glimten i ögat men ändå med allvar! Min vän- ja jo vi säger väl det!
Jag lovade mig själv på operationsdagen för fem år sedan
(fast jag inte visste om det skulle bli något att berätta) att på femårsdagen berätta om det negativa som rörde det operationen både det fysiska och det psykiska som jag redan innan på informationssamtalen reflekterade över var utelämnat och hur jag blev både överraskad och oändligt sårad av kommentarern från mina sk. vänner när jag passerade dem med råge i match-vikt neråt i all vänlighet talade om att jag högst troligen skulle gå upp alltihop igen, ni vet de där som ”alltid” vägt runt 60-70 och jag plötligt närmade mig 60...alla de där som i all välmening sa:
Nu ska du nog inte gå ner mer, du ser sjuk ut, ska du verkligen bli smalare...du börjar se gammal ut."
Då tog jag åt mig, blev såklart ledsen, tittade mig i spegeln, blev ännu mer vilsen.
NU förstår jag att allt det där låg hos dem. Inte hos mig - MEN det tog fem år!
Några av dem är "samma vänner" som jag ser nu ler i smyg åt att jag har gått upp 10-12 kg.
De tänker kanske - "VAD VAR DET VI SA"
Samma ”vänner" som tror att jag håller på att misslyckas.
Samma ”vänner” som kanske tillochmed hoppas att jag kommer att misslyckas och gå upp alltihop igen. För att de mår bättre av det- eller???
Vet ni vad allihopa oavsett om ni stöttar eller tycker att jag har ”genvägat":
Att jag ”la mig under kniven” var fanimej inget lätt val. Det var ingen genväg det var en utväg- och faktiskt den ENDA utvägen!
När jag hade bestämt mig förklarade jag för mina barn vad det innebar, jag förklarade att det var en chans till ett bättre sundare liv där jag skulle komma att orka mer...
MEN att det faktiskt också fanns en chans att jag inte skulle överleva- för så är det det finns de som dör av ingreppet.
Då liksom nu bodde barnen hos mig och träffade bara sin pappa varannan helg- så nej ni mina ”vänner” det var fanimej inget lätt beslut eller lätt samtal!
Nu fem år senare så är Jag fullkomligt medveten om att operationen är ett verktyg att jag måste göra jobbet och vet ni vad, jag gör det VARJE dag, jag gör val, jag väljer vad jag ska äta eller dricka, hur mycket jag behöver promenera för att inte passera den övre gräns SOM JAG har satt upp utifrån att JAG ska må bra- det har ta mig fan inget med BMI eller andras uppfattning att göra...
Det är min uppfattning om vilken kropp som jag känner mig bekväm i. MIN UPPFATTNING- MIN KROPP- MITT LIV!
Det här är också MIN fem-års berättelse om hur kirurgen i Kristianstad hjälpte mig att ”koppla om i magen" men också om hur flera människor hjälpt mig tillbaka- tillbaka till mig själv.
Min älskade Morgan Juvheden som har älskat mig oavsett storlek på arslet!
Min kärlek till dig blir större för varje dag- fast jag har blivit mindre och mindre och sedan återigen lite större men nu 5 år senare ganska nöjd med vem jag är kroppsligt och du har stått ut HELA tiden!
Mina barn Oskar Svensson och Ludvig Svensson TACK för att jag får vara Er mamma och för den där kramen för nästan 5 år sedan när ni sa ”mamma jag når runt nu med mina armar"!
Håkan Lindahl och Lisa Tillingl - jag tror inte riktigt att NI förstår vilken avgörande roll NI spelade där i Children av Eden uppsättningen för att jag skulle våga tro på att jag faktiskt dög som den jag var och att jag faktiskt kunde leverera det som ni visste att jag var kapabel att leverera sångmässigt när jag var som mest vilsen i mig själv....i en för liten kropp!
Att arbeta med er då var ”ett kärt besvär” och jag kommer för evigt vara ER tacksam för att Ni trodde på mig när jag själv var som svagast! Kärlek <3
Ni är fler...och jag hoppas och tror att Ni vet vilka NI är som har talat om för mig under de här fem åren att jag på riktigt duger som jag är och menat det ni som har motarbetat och i ifrågasatt ni vet säkert också vilka ni är!!
Oavsett vem som är vem som har ni hjälpt mig dit jag är i dag!
Åh vet Ni vad alltihop...Jag gört- duger som jag är - så det så!
Rockn roll!
Hurra för mig idag!
13 Juni 2017  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
När hopplöshet blir hoppfullhet

Det där magiska ögonblicket när ”det händer” det där som man har väntat på som man inte vet när det kommer eller ens om det kommer.
Det där magiska ögonblicket när frågetecken blir till utropstecken eller åtminstone ett bindestreck eller tre punkter som i fortsättning följer.
Det där magiska ögonblicket när insikten slår ner som en blixt från en klar himmel.
Det där magiska ögonblicket när man tror att man ”har det” och så är det ”borta”.
Det där magiska ögonblicket när man inser att det bara var ett tillfälligt bakslag och att magin inte är slut utan bara tog en konstpaus för att liksom boosta sig själv för att orka hålla i magin.
Det ögonblicket har jag upplevt i kväll.
Jag är oerhört tacksam över att ha fått uppleva det tillsammans med en man som det är oerhört tryggt att jobba tillsammans med.
Möjligen är det dialekten som avgör det- dalmas- det går ju för fan inte att bli irriterad på en sådan. Inte för att jag har haft anledning men dialekten gör att det blir stört omöjligt. Faktiskt lika omöjligt som att känna sig otrygg i hans sällskap när man jobbar.
Alltså det där magiska ögonblicket när man är två som gör nått bra för nån annan- det är fräsigt - så det så!
12 Juni 2017  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
AVSLUTNINGAR OCH ANNAN BRÅTE

...det här är som veckorna innan jul fast vädret är roligare ute.
Det är mycket som händer och mycket som ska fixas. Det är avslutningar till höger och vänster, vanliga födelsedagar och så skolavslutningar, studenter, ett å annat bröllop och så klämmer vi in ett litet dop också.
Det är utflykter och matsäck som ska köpas, packas och för all del även packas upp eftersom en halväten risifrutti och en korvmacka efter några dagar i en ljummen ryggsäck inte luktar hallon direkt.
Det ska handlas kläder och betalas ”blom-pengar” till än den ena läraren och än den andra.
Det ska köpa skor som matchar avslutningskläderna.
Det ska förhandlas om att de nya skorna som köptes till avslutningen är just till avslutningen och inte ska spelas fotboll i en dag när det regnar.
Det ska swishas pengar till maskerdadkostymer och beställas tid hos frisören.
Huset ska städas i alla fall lite grann för det ska bjudas hem gäster på avslutningen.
Det ska köpas nån liten avslutningspresent och så ska mamman ha nått nytt eller i alla fall rent att ta på sig.
Det ska planeras för picknickar som ska garderas eftersom det troligtvis blir regn.
Bilen ska helst vara fulltankad eftersom de här veckorna innebär en hel del logistiska prövningar.
Åsså ska ett borttappad busskort fixas med och det görs närmast i Linköping.
Ja just det sedan är det ju det ”gamla vanliga” också. Ut med hunden, handla, laga mat, fylla på toapapper, ställa ut soptunnan, tvätta kläder, betala räkningar, fakturerar och bokföra lite i den lille firman, hmmm vad var det mer...ja just det ja jobba jobba är bra!
Så här håller det på ett par veckor i slutet av maj och början av juni men sedan sedan blir det lugn och ro - eller? Ja jo jag kan ju försöka lura i mej själv det- det har jag ju provat några år tidigare och tro mig jag går på det varje år- så det så!
11 Juni 2017  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
DELAD VÅRDNAD- JO JO...PYTTSAN!

Vad betyder det?
Rättigheter?
Jag måste få...
Jag vill att...
Jag behöver...
Jag vet inget...
Skicka mig...

Varje vecka träffar jag människor där det här är ett stort problem- man är mer fokuserad på att ha rätt än att göra det som är bra- BRA för barnen!
Jag är också ”one of those” med delad vårdnad och jag fashineras av hur högtider gör att man ”har mer rätt” till umgänge än annars.
Hur skolavslutningar prioriteras på ett annat sätt än tandläkarbesök.
Hur den delade vårdnaden kretsar kring julafton och midsommarafton och andra VIKTIGA högtider och födelsedagar. Men att allt däremellan är någon slags gråzon där det är ok att vara frånvarande både fysiskt och psykiskt.
Nu ska jag bli oerhört personlig. I början som ena halvan av ett föräldrarpar som inte längre bor tillsammans så ringde jag varje vecka och gav en rapport- ja visst då var barnen små nu är de äldre och väljer själva när de vill ha kontakt.
Jag ringde för att jag tyckte det var min skyldighet som den som levde närmast barnen största delen av tiden att ”rapportera” till den andre föräldern. Tills en mycket klok man sa till mig: Det är INTE ditt ansvar- det är den andres ansvar att se till att skaffa sig den informationen.
Det har jag tagit fasta på även om det har varit svårt - oerhört svårt i perioder!

Men det är fascinerande...hur man till slut accepterar att den andra föräldern inte bryr sig och ringer och kollar läget mellan varannan helg när det där förbannade umgänget som består i att äta pizza ska äga rum- ( ja jag generaliserar och raljerar) .
För mig är detta en gåta:
Hur det kan gå nästan två veckor mellan samtalen till barnen. Men när det är umgängeshelg- då jävlar...du måste komma hit...VI vill träffa dej- jaha du vill, ni vill MEN men vad vill barnet?
DET är för mig en gåta...på riktigt!

Jag fascineras och blir samtidigt förbannad av att det finns föräldrar som inte på ett helt år har brytt sig om att ta reda på vilka informationskanaler som finns kring barnet och skolan. När är det utvecklingssamtal? Ska du eller jag gå?
Har klassen nån hemsida/facebookgrupp eller annat info forum???

Eller föräldrar som har svarat på sms:et med en lägesrapport från senaste utvecklingssamtalet med ett ”ok”...och sedan inget mer. Inget ”vad kan jag göra”...utan bara ett ”ok” om ens det blir svaret det händer att rapporterna är obesvarade.

Jag fascineras och blir samtidigt oerhört förbannad när de ”nya” barnen sätts mer i fokus än de ”gamla” barnen som man hade i ett tidigare förhållande....alltså hallå i hela ”tomma jävla huvvet” det är den före detta partnern dvs mamman eller pappan till dina barn du väljer att lämna eller blir lämnad av DET ÄR INTE BARNEN SOM HAR VALT!
Det spelar ingen roll att ”de gamla” barnen är äldre och att de ”nya” barnen är småbarn...det spelar ingen roll alls- om du frågar mig.

Hur in i helvete svårt ska det vara att förstå detta?
VA??? DINA BARN BEHÖVER DIG FORTFARANDE- oavsett vad du tycker och tänker om din fd partner som du faktiskt en gång i tiden valde att skaffa barn med....det är barnen -
B A R N E N - som står i fokus inte DU själv som kränkt man eller förorättad kvinna det är barnen- HUR IN I HELVETE SVÅRT SKA DET VARA?! VA????
Tänk så många barn som skulle slippa fara illa om fler vuxna kunde vara just vuxna och uppföra sig så. Att inte använda barnen som brickor i ett spel som man så desperat vill vinna.

För mig är detta enkelt- jag har lovat mig själv att ALDRIG skuldbelägga barnen om de väljer ”den andra familjen” oavsett situation och jag vet att jag har lyckats när ena sonen säger- du har ALDRIG pratat skit om pappa eller vår familj ”där nere”!
Du har bara stöttat oss att göra det som känns bra här inne och så klappar han sig för bröstet. Det är mitt kvitto på att jag har gjort rätt!
Jag säger inte att det har varit lätt.
Det är så många gånger som jag på riktigt har velat skrika, hemsöka och härja utav bara helvete... men vad hade det hjälpt?! Vem hade det hjälpt? Mig- ja för stunden. Barnen - nä inte ett dugg!
Jag har på riktigt försökt att lösa det på ett bra sätt- har jag misslyckats- OM jag har...säkert jag är inte på nått sätt felfri och jag har tänkt och tyckt saker som man inte hittar i ”höga visan” men tydligen inte så mycket eftersom barnen säger att de aldrig har upplevt att jag har pratat skit om den ”andra” familjen och det gör mig glad och stolt för varje vecka träffar jag familjer där barnen används som brickor i ett spel. Där vuxna bär sig åt som barn och där barn får ta ansvar som barn inte ska behöva ta för att de vuxna inte förstår bättre.
Visst hade jag önskat mer närvaro av den andra föräldern än vad mina barn har haft.
MEN de har trots det haft det bra jämfört med många andra.
Jag tänker att vi tillsammans ändå har löst det på bästa sätt typ utifrån de förutsättningar som gavs.
Pappa-familjen är en bra familj och jag vet att mina barn är trygga när de är där och framförallt så vågar de berätta vad som inte känns bra där och vad som inte känns bra här och det är huvudsaken- så det så!

10 Juni 2017  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
PRO-DUKTIV-TOKOLL-FFESSIONELL

I dag passar alla ord i rubriken in.
Produktiv- JAPP jag har hunnit mycket och mycket har varit bra!
Protkoll- JAPP jag har skrivit ett det är bra för mig att vara sekreterare då lyssnar jag på vad om sägs och skriver samtidigt- frågor på det?
Professionell har jag varit idag i flera sammanhang.
I ett av dem så gjorde jag nått oerhört bra för någon annan.
I ett annat så gjorde jag nått som kanske kan bli bra för någon annan.
I ett tredje så gjorde jag vad jag kunde med vad jag hade där jag stod- förhoppningsvis blir det nån skillnad nånstans för nån.
I det fjärde så var jag OERHÖRT fyrkantig- för att de behövdes- så det så!
9 Juni 2017  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
I MORGON ÄR EN ANNAN DAG...

...då ska jag prioritera mig själv!
...då ska jag välja rätt!
...då ska jag vakna utvilad!
...då ska jag ringa alla de där som jag ringer för sällan!
...då ska jag gå till gymmet!
...då ska jag börja läsa den där boken som jag har haft så länge att jag tillochmed ”löst ut den” på bloddeboteket (som äldste sonen skulle ha sagt när han var mindre)
...då ska jag....göra precis som jag har gjort idag- dvs tänka att jag ska göra allt det andra som står över men ändå så kommer det handla om andras liv mer än mitt eget.
Sån´är jag - frågor på det?
Nä jag tänkte väl det - så det så!
8 Juni 2017  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
7 JUNI...so what

Just nu känner jag mig lite uppgiven.
Onsdagar är veckans bästa dag MEN jag blir ändå så trött- så oerhört trött- på allt - så det så!
7 Juni 2017  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
JOBB JOBB JOBB

Röd dag? Nationaldagen?
Spelar ingen roll- jag har jobbat - så det så!
6 Juni 2017  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Dan före NACHO-nal dagen...

Funderade på att fira morgondagen med taco-buffé.
Det är ju svenskt och bra eftersom det är nacho-nal dagen.
Kan inte bestämma mig så i väntan på beslut så tänker den här mamman bjuda sina hemkomna ungar på hemgjorda hamburgare i afton.
Sitter här och fiffilurar och kommer på att jag faktiskt inte vet varför svenska flaggan ser ut som den gör. Ett liggande gult kors på en blå bakgrund.
Googlar lite hittar nått om någon Helige Erik som såg i syne eller hur det var.
Ja ja...där ser man alltid lär man sig nått - så det så!
5 Juni 2017  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Skön söndag?!

...yeah right!

Detta var mer en ”one of those days”.
Dammråttorna i huset var så stora att tillochmed hunden framstod som liten.
Stökigt är en underdrift. Skitigt är en mer korrekt benämning.
Vi har pratat om städhjälp men det är väl liksom det som är grejen- vi har pratat om det.
Att prata om att eventuellt skaffa gör liksom inte att det blir städat.
Nu kom förnämlige fönsterputsaren häromdagen så nu var det liksom mitt jobb kvar allt det andra.
Inga ungar hemma.
Ny-promenerad hund som sover på kalla plattorna utomhus- jamen va fan.
Jag bara gört!
4 timmar senare.
Allt är rent luktar fräscht.
Är jag på bättre humör- inte ett skit- nu måste jag ju duscha också sittandes på huk i badkaret eftersom badrummet där nere fortfarande inte är något gjort åt.
För det är väl liksom det som är grejen... att prata om att man ska fixa badrummet gör liksom inte att det blir klart - så det så!
4 Juni 2017  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
3 juni - nedräkning...

Nu är det exakt en månad kvar sedan åker vi.
Cypern here we come.
Ett rejält ”bunkargäng” det ska bli skoj!
Så i afton ska Tant Svensson beställa årets böcker på bokus.com
Riktiga tant-böcker och redan nu ser jag fram emot att ligga flatsides en hel vecka i solen.
Läsa dricka drinkar äta god mat och så gå och lägga mig och sova i ett AC kylt hotellrum och sedan ska jag göra om samma procedur dagen efter...läsa dricka drinkar äta god mat och så gå lägga mig...så där har jag för avsikt att tillbringa hela Cypern veckan- så det så!
3 Juni 2017  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
2 juni - tända brasa?

...förra veckan var det så varmt några dagar att luften stod still.
I dag var det kallt och ruggigt.
Så där så att man funderade på att lämna altanen där gasolvärmaren stod och flämtade för fullt för att gå in och tända en brasa och krypa ner under en filt.
Tanken var lockande.
Förra året satt ja inne och tände en brasa den 1 juni det kom upp som mina minnen.
Hade jag inte varit så trött så hade jag nog gjort det i år också. Men jag blev kvar på altanen
under en filt och såg på film- det var mitt fredagsmys så det så!
2 Juni 2017  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
SKIMMAD

Blev uppringd av banken i morse vid 8-hugget.
De undra om jag hade varit Kina vid 4-snåret i natt och handlat.
Svaret blev inte helt oväntat: Nej det har jag inte!
Kortet var skimmat.
Nån i Kina har försökt göra två större transaktioner på det i morse.
Om de nu har lagt ner så mycket tid på att ta reda på kortnumret så kunde de väl ansträngt sig lite till för att kolla upp mig då hade de ju vetat att jag inte är typen som har fleratusenfemhundra på kortet bara för det är skoj.
Nä jag är typen som tömmer kontot- bara för att jag kan.
Jag är typen som inte blev särskilt uppstressad av det där utan tyckte att mitt allt annat elände med ett borttappat sjungsjälvförtroende så var det här en uppskattad avledande manöver.
För under nån halvtimme funderade jag varken på ”sjungeriet” eller på vattenskadan i badrummet som fortfarande inte är påbörjad eftersom ingen vill ta ansvar för den. Nu har det ju bara gått ett år sedan jag upptäckte den...
Senast i går fick jag beröm för att jag alltid var så positivt. Jag försökte förklara att jag absolut har dåliga dagar. De dagarna är tackålov inte så många eftersom jag oftast bestämmer mig för att sortera bort dåliga energier. Men i bland blir det för mycket på en gång och då blir det en skitdag. Det här är en av dem - så det så!
1 Juni 2017  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Ingela Svensson                                             Skaffa en gratis hemsida