Startsidan Blogg Gästbok Debatt Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Januari (2019)
>>


En ovanligt vanlig dag

Sommarlovet lider mot sitt slut, ännu är det några veckor kvar på sommaren, eller vad vi nu ska kalla den här femte årstiden som vi har haft sedan juni då det egentligen borde varit en riktig sommar. Ungarna är fullt sysselsatta med sina kompisar, det leks, cyklas, sovs över, sovs i tält, smsas ett litet kösystem för kompisar har yngste sonen upprättat, han är en populär kille den lille med flera nyfunna kompisar och så de gamla sedan förskoletiden som varit borta "hela" (semester nån vecka eller två men för ett barn är det hela) sommaren, men som nu ÄÄÄÄÄÄNTLIGEN, har han komisen kommit hem och i dag ska det lekas. Det är ett gott flow i dagarna, i går lekte ena barnet och det andra klippte gräs, sedan far de i väg på cykel till en komis för att komma tillbaka och proviantera en stund senare, så där håller det på hela dagarna, närområdet utforskas mer och mer, cykelsvängarna blir längre och längre. Det är skönt att de är så självständiga, modiga och äventyrslystna, att de har kompisar att vara med och som vill vara med dem. Att det tar för sig, i går för första gången på mycket mycket länge hörde jag storerbror säga att han hade långtråkigt. Lillebror bäddade i tältet med sin kamrat- vilket såklart spädde på långtråkigheten, fram tills den här sommaren så är det ju oftast lillebror som inte har fått vara med när storebror har kompisar hemma, nu börjar det där jämna ut sig, till storebrors förtret. I går hade jag dörren öppen ut till tältarna och smyglyssnade lite gjorde jag, det fnittrades och pratades och så gapskrattade de ibland, mycket tjejsnack blev det. Roligt att höra hur roligt de hade. Å jag kommer i håg sommrarna i Strålsnäs, där tältade vi och bodde i husvagn på gatan i ur och skur. Förmodligen var vädret lika nyckfullt då som nu men då var vi barn och brydde oss liksom inte. Precis som mina barn skiter fullkomligt i om det regnar eller ej. Vår dagliga skur som kom så lägligt när tältarna började göra sig hemmstadda i tältet bekom dem inte så mycket, jag som mor försökte mig på nån slags uppmuntrande fras alá - Ni kan ju sova inne då i stället, jag fick tillsvar, men mamma det regnar ju inte I tältet...häpp så är det ju, det var ju bara utanför det vräkte ner. Så det så!
31 Juli 2012  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
...tager du- del 2

Nu vet jag vad som hände på gårdagens bröllop. Kantorn och jag övade så fint på Utan dina andetag i den tonart som jag hade med åt henne att spela efter. Hon hade bara timmen innan spelat samma låt åt en annan solist på ett dop- i en annan tonart.
Repetitionen funkade fint och det kändes bekvämt på alla sätt och vis bara att verkställa och leverera efter klockringningen typ.
Klockorna ringde det fantastiskt vackra brudparet kom in i kyrkan, sammanbitna men oändligt fina och nervösa.
Så var det min tur att sjunga Utan dina andetag och jag nickade åt kantorn som sig bör att jag var redo och att hon kunde rattla igång med förspelet, och det gjorde hon i ESS-dur, det var INTE den tonarten vi hade övat i och som hon hade på noterna framför sig, snacka om hjärnsläpp!
Jag kan inte noter men så mycket vet jag när det är för högt...alltså när man får kväsa fram de högsta tonerna och låter som mössen på julafton, det här var en sån tonart.
Kantorn tittar på mig med skärrad blick väser förlåt och jag sjunger vidare, jag lyckades med en blandning av operarösten som jag annars bara använder när jag fuskar mej igenom La Voix med hjälp av Marlena rösten och nån luftblandad balladröst med huvudet på sne och ett brett leende snörvlar jag mig igenom låten, på första och andra bänkrad var det bröllopsgäster som grät, oftast när jag sjunger på bröllop är jag övertygad om att de blir rörda av stundens allvar och min röst och min sång och därför inte kan hålla tillbaka tårarna, i går var jag inte lika övertygad om att det var anledningen till att de grät, de kan ha tänkt stackars brudpar också. Men en rak rygg och ett självsäkert leende kan lura den mest luttrade bröllopsgäst, hela tiden intalade jag mig: Det finns värre saker i livet än en bröllopssång som inte blidde som det var tänkt, det hjälpt föga, för inombords ville jag verkligen bara dö lite grann.
Ja ja, de sa JA i alla fall och nu får vi hoppas att de lever lyckliga i alla sina dagar.
Kantorn och jag var överens om att vi gjorde det bästa av situationen- som sagt det finns värre saker i livet, brudparet var nöjda och tyckte första låten var så fin-så bra att smaken är som baken. Jag tycker just den låten är bättre när Tobias Martinsson sjunger den med Värsta Bästa bandet i ryggen. Det finns ju så många andra fina bröllopssånger som jag sjunger så mycket bättre i "mina" tonarter- så det så!
29 Juli 2012  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Tager du...

...denna sommar har varit fullspäckad med bröllopssjungeri- det är så skoj att få vara en del av två människors viktigste dag. Jag har fått se mej runt omkring i Östergötland och utanför länsgränsen när jag skavt runt och sjungit på lördagarna. Det är en häftig känsla all förväntan, all glädje, all spänning, alla glädjetårar, fniss och så alla dessa små näbbar och marshalker som ALDRIG gör som de har övat. Det tycker jag är roligast att studera, inte bara barnens hyss utan ännu hellre de förtvivlade mor och farföräldrarna som ska försöka tygla de småliven. Uppfinningsrikedomen på saker man kan göra framme i koret är total. Jag har varit med om allt från näbbar som börjar klä av sig till näbbar som slåss, som leder allsång som använder altarringen som hinderbana. Prästerna- de flesta brukar ta det med ro, men en präst, eller jag vet inte egentligen om jag tycker att den kvinnan är en riktig präst, kankse mer en karriärsråtta, hon försökte sig på någon typ av pondusfyllt uttalande för en herrans (!) massa år sedan då en liten herre med lackskor övade steppsteg på kyrkgolvet mitt under vigselakten, prästen sa: Nu min unge man får du gå och sätta dej för idag är det mamma och pappas dag, dej det tittar de på alla andra dagar, varpå den unge lackskodde herren bärjade marschera och slå med sin lilla käpp i golvet samtidigt som han vrålade ba-dam ba-dam ba-dam och så gick han så resterande tid av vigseln. När jag skulle sjunga klev han fram ställde sig på mina fötter höll mig i kjolen och illglode, och jag sjöng, mellan vers 2 och 3 frågar han: -Är du klar snart?! Eftersom jag hade en vers kvar på Kärleken förde oss samman så svarade jag i mellanspelet, nej jag har en vers kvar, gossebarnet stod kvar och illglode även vers 3 och när jag var klar vände han sig mot föramlingen och drog igång en applåd. Så underbart förlösande så det finns inte på världskartan. Vad som kommer hända på dagens bröllop vet jag inte, kankse svimmar någon, det har hänt, kankse ångrar sig någon- det har jag ännu inte varit med om, däremot har jag vid flera bröllop ställt mig frågan om VARFÖR de gifter sig, för att glänsa och ordna dyr fest- tyvärr är nog svaret ja i bland, ett par som liksom har fastnat i planerna på den perfekta bröllopsfesten eller tom det perfekta bröllopen och nånstans mitt i har man liksom glömt bort varför man ville från början. När stunden i kyrkan känns "död" kall och inrepterad. Jag har säkert skrivit det förut men vid ett bröllop där bruden var engelsktalande också detta är många år sedan då jag sjöng Have I told ypu lately yhat I love you, då såg den stolte, mycket lycklige brudgummen på sin brud och sjöng med, hon strök honom över kinden och sa; You don´t have to tell me baby i can feel it in your every touch. Då grät jag, pianisten, prästen och vaktmästarn...Sånt kan också hända- så det så!
28 Juli 2012  | Länk | EN NY DAG | 2 kommentarer
LÖJLIGT NÄRA...

...är det nu, ett av mina stora mål här med den här GBP operationen, att få ha en 7:a först i viktsiffran, alltså inte tresiffrigt, inte en 9:a inte en 8:a utan en 7:a först, när kirurgen sa att det var ett alldeles för enkelt mål och att jag nog kunde förvänta mig en 6:a först innan jul och kankse tom en 5:a först i slutresultatet så trodde jag honom inte riktigt. Jag har haft 8,9 eller tom tresiffrigt under större delen av mitt vuxna liv. Men nu är den alltså löjligt nära, så löjligt att ett toabesök innan vägning kanske kunde ha gett det resultatet, detta trots att jag sista veckan har levt på restaurangmat och "utemat" jag har såklart vart tvungen att göra bra val och mängden har fortfarande varit runt 1-1,5 dl per mål, jag har smakat godis- ser trevligt ut men smakar inget vidare längre- lustigt, ja men sant! Potatisskruvar som tidigare åts påsvis äts nu 4-5 st sedan är det liksom bra, jag är nöjd, får inte ont eller obehag men är nöjd.
Jag vill påstå att de flesta av alla de vinster som utlovas med en sån här operation har jag redan känt av, och i veckan som gick köpte jag ett par byxor på Cubus i VANLIG storlek. Lyckan var stor när jag köpte jeans i stl 42 men det här var liksom ännu roligare på nått sätt. Jag provade kläder på Vero Moda i vanlig large- vanlig large alltså inte xxxxl eller xxxl eller xxl eller ens xl utan VANLIG large. Jag har promenerat gata upp och gata ner i Visby flera dagar i rad och kände inte någon gång att jag ville kräkas, ge upp eller börja gråta, en känsla som var bekant förra året inte bara i Visby utan vid all ansträngning.
Nä det här är bra för mig jag kännert och jag gillart! Så det så!
26 Juli 2012  | Länk | EN NY DAG | 2 kommentarer
I´m back...

...efter några dagars bloggtorka, har varit i Morganssons hemland, Gotland ( yngste sonen sa så vid ett tillfälle- tycker det är lite rart) Gotland, ett land. Om jag säger så här, bortsett från att vi haft fint väder så åker jag nog hellre dit på hösten eller vintern. Så mycket elaka människor det finns, och dumma, en del är elaka och dumma i kombo. Tro fan det att man får en skev syn på "stockholmare" när det finns de med den dialekten som bär sig åt som idioter. Det finns säkert nån från Ångermanland och nån från Blekinge som gör det också, men det blir på nått sätt så markant med den där vassa näbbiga dialekten när de tränger sig före i köer, pratar högt i mobiltelefon på restauranger, där de även passar på att skälla ut en stackars servitris för en missad cola, "sånt här skulle aldrig hända hemma- det är för jävla dålig service på den här ön har blivit" då fick Fröken Svensson bita sig i tungan så att jag inte hade råkat säga: Åk hem då! Mina barn väntade i 1 å en halv timme på en trampbåt som de hade "paxat" när den väl kom in till land på Kneippbyns sommarland så var där en Odd Molly-kossa och tog den före. Jag försökte med ett försiktigt, Ursäkta men mina barn har köat här i över en timme för den här båten, då fick jag till svar, men nu tog vi den serrö- Då funderade jag lite över vad brottsrubriceringen var på att knuffa kärringen i vattnet.
Jag lyckades hålla mig och förklarade för mina barn hur evigt glad och tacksam jag är för att de inte beter sig så. Att kärringen som mamma just lät bli att knuffa i vattnet var en sån där skitkärring som de tyvärr kommer att behöva stöta på under sitt liv.
Båt-fenomenet ska vi inte ens prata om. Kaptenen hinner inte ens trycka på av-knappen efter att ha gjort sitt "om tio minuter är vi förtöjda" utrop. Gångarna fylls av hysteriska kärringar- ja för de är värst, som inte tänker på hur konstigt det låter när de säger, "jag måste förbi och ner till min bil" - ehe ja alla vi som åker bil ska liksom ner till våra bilar?!
Ja Gotland bra men på hösten bäst- Sådetså!
26 Juli 2012  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
71515

...skulle kunna vara ett telefonummer i Väderstad trakten, eller en del av ett bingolottonummer eller siffror slumpade på en blogg, men det är antalet besökare den här skitbloggen har haft sedan starten för några år sedan, en blogg om inget och allt, lite fränt tycker jag att det är att det finns så många av Er som vill läsa vad en ovanligt vanlig Svensson ordbajsar om. TACK för att Ni läser! Kul att Ni återkommer! I bland blir jag så nyfiken så att jag nästan spricker på vilka Ni är-jag menar Ni vet ju vid det här laget vem jag är- men jag har ju ingen aning om vilka en del av Er är- några vet jag ju eftersom Ni lämnar kommentarer, men alla andra då? Antar att det är en del av tjusningen. Fränt men också lite läsko, fast mest fränt- så det så!
21 Juli 2012  | Länk | EN NY DAG | 1 kommentar
Sockerkaka och regn

Vår dagliga slur giv oss idag- i går planerade vi att åka och bada nånstans OM det var fint väder, eller som äldste sonen insiktsfullt sade vid kvällsmat- Hörreni vi kan väl vänta med att bestämma en massa tills i morrn- för det regnar ju säkert då. Smart kille det där- bra gener helt klart! Sagtoch gjort vi sköt planerna på framtiden och med facit i hand var det väl tur att vi inte la energi på att styra upp en massa eftersom badvädret lyste med sin frånvaro även denna dag. Så i dag har vi hemma-myst, pysslat lite, vikt tvätt, Örvil har lekt med en nyfunnen vän. Kul att de bara går ut på gatan och hittar en ny kompis, fördelen med att bo så här, eller en av fördelarna skulle jag vilja säga, jag korrigerar igen, en av många fördelar.

En cykel har fått ny ägare, den stannar förvisso i släkten på pappas sida, en kusin med familj var här och hämtade, provcyklade till affären i hop med Viglud, nöjd och glad över nya vrålåket. Örvil blev en peng rikare-japp han får vinsten- det var ju hans lilla cykel vi sålde- nån rättvisa ska det väl ändå vara som han själv sa. Jag hade där och då slut på argument ich Örvil kan nu titulera sig Lill Krösus.

En sockerkaka blev det också- och nu har jag bevisat det- det var ugnen i förra lägenheten, där sjönk de där jävla kakorna som Titanic och förvandlades till nåt smet-klet i botten på formen här i nya lyan blev den så hög och så fin och så där hemtrevligt gyllenbrun som de är i TV. I dag var första gången jag kände en impuls att stoppa nått sött i truten efter operationen, när jag stod där med slicepotten i handen så var det en stark ingivelse- jag stod emot, tog en frukt och diska snabbt av slickpotten- det kändes hemskt- Så det så!
19 Juli 2012  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Borta bra men här hemma bäst

Efter några dagar i fantastiska Malexander känns det mycket lyxigt att komma hem till huset. Traditionsenligt har vi, mina systrar och deras familjer och vi tillbringat ett par dagar tillsammans med spartanskt stugliv, inte ens toa och rinnande vatten- inne- ute har det minsann runnit vatten i tid och otid, ungarna har cyklat, genomsura ner till sjön och badat, bytt kläder cyklat lite till, farit iväg till kiosken och tillbaka till stugan. Glada som lärkor har de susat runt, sovit i båten, grejat, kört cykel i skogen och grejat- inte en enda gång har de frågat efter filmer eller TV-spel. Deras önskemål om semester- var just Malex. Märkligt men jätteskönt. Sena kvällar och sovmorgon i en iskall stuga, natt nr 2 drog vi på värmen. Lite skönare att sova då. Vi vuxna har suttit i syrrans husvagns förtält och myst, löst korsord och pratat skit. Morgansson har ju sin första sammanhängande semester längre än en vecka- någonsin- wow vuxenpoäng! Ja mer avancerat än så här behöver alltså inte semestern vara om man ska tro de lyckliga ungarna- jag hoppas att det är en tradition som håller i sig- lääääänge! Så det så!
18 Juli 2012  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Borta bra men när de är hemma bäst

Nu är ordningen återställt i det Juvssonska hemmet. Ungarna är hemma efter tre oändligt långa veckor hos sin pappa. Långa men nyttiga för alla parter. För barnen för att få känna längtan "åt andra hållet" eftersom de bor mest hos mig så längtas det ju ofta efter pappan, självklart är det så och det måste får vara så. För mamman för att få sakna, längta och vänta på att de små liven ska komma hem igen. För mamman och Herr Gotland viktig ensamtid tillsammans, att bara vara vi två, oändligt värdefullt för förhållandet för det som är vi som inte är familje-vi:et. För det andra hemmet att det är en vardag där också, varannan helg tenderar ju att bli lite "pappacirkus" bara roliga saker, Mc Donalds mat och andra lustigfikationer, nu säger jag inte att det på nått sätt är dåligt, men på 48 timmar så tror jag att såväl vuxna som barn "håller i hop sig" för att tillvaron, den korta ska bli så trevlig som möjligt. När man går och "nöter" på varann vecka ut och vecka in så blir liksom allt en vardag. Så de här veckorna har varit så nyttiga. Jag vet att pojkarna trivs hos sin pappa och hans nya familj hos sina halvsystrar, de har det bra där och därför kan jag numer också tillåta mig själv att tycka att det är skönt att vara bara "Ingela" inte mamma Ingela. Utan bara Ingela. Sms:e som skickas med små kramar och längtansfulla ord värmer mammahjärtat när det plingar till i ajfånen. Visst värker det i hjärtat när nån är lessen och vill bli hämtad och jag får säga men det är ju bara 8 dagar kvar. En evighet! Sånt gör ont men gör också gott, att längta efter varandra är bra att sakna är nyttigt. Så går de där veckorna och så plötsligt är de hemma igen. Kläder och skor lite varstans, leksaker i hela halva trädgården, ett evigt tjafsande, att två bröder kan hitta så många ämnen att tjafsa om- otroigt. Åsså all denna närhet. Kramar som numer börjar bli lite skämmig delas ut, sitta nära i soffan, tom hålla lite i handen- I SMYG - såklart. Allt det här som känns så gott och som gör så gott för oss alla.
Borta bra men när de är hemma bäst - så det så!
15 Juli 2012  | Länk | EN NY DAG | 1 kommentar
Grattis

Örvil, min "lille sork" som idag blir 8 år! Svårt att förstå, nyss var han ju liten, gick på dagis, ehe jag menar förskola- nu till hösten börjar han 2:an. Underbara unge bjöd på kalas med alla kusiner både hos pappa och mamma-kusinerna, mycket trevligt att ses så alla p en gång. Örvil var glad som en lärka tänk att alla kom-det var viktigt! Grattis du underbara unge å skönt att ni är hemma igen! Åh vad jag har saknat Er!
12 Juli 2012  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Åsså var det det här med den "LÄTTA" vägen...

...igår fick jag kommentaren IGEN- att jag som valt att operera mig har tagit den LÄTTA vägen- jo jo- era fåntrattar tänker jag- Ni har verkligen ingen aning om vad Ni pratar om. En operation är aldrig nån lätt väg att gå, komplikationer eller riskt för komplikationer finns ALLTID, du kan inte vara helt säker på resultatet, är jag en av dem som kommer att få problem efter eller tillhör jag (troligen) den stora massan (?!- det där blev ju lite lite kul i sammanhanget) som kommer att må bra efteråt. En beteende förändring, ett nytt sätt att äta, leva, ja tom bajsa- men visst jag valde den lätta vägen- vi säger väl det då!
Åsså den andra favoritkommentaren: Det är ju bara att äta mindre och röra sig mer...jo jo! Som om vi som opererat oss inte provat det och alla andra mirakelkurer innan. Som om jag inte har lagt 10 000 tals kronor- jo det är sant- på Viktväktarna bland andra "frälsare" i fetmaträsket. Men visst det är klart att jag ska röra mig mer. Följd kommentaren har varit vid ett tillfälle: Jo men i TV kan de ju Biggest looser och de här- jo jo, på TV ja...på TV kan ALLT hända! Jag säger inte att det är omöjligt att gå ner i vikt själv utan operation om du har en stor övervikt- jag säger att det är svårt- att få lyckas.
Tredje och kankse den bästa kommentaren då: Nu får du inte bli för smal- för då är det inte du? Ehe?! Jag är väl för fa jag oavsett hur jag ser ut- insidan ändras liksom inte bara utsidan- kroppen- för mig är det ganska oviktigt hur andra ser ut, det är tom ganska oviktigt hur jag själv ser ut, visst är det roligt att köpa nya kläder, men det tyckte jag innan också- visst är det roligt att kunna gå på "vanliga" avdelningen och inte på Lindex "tjockisavdelning" och kolla byxor. Visst var jag glad i går när jag för första gången på säkert 10 år kunde köpa ett par byxor i stl 42! Men det är inte därför jag har gjort operationen- återigen- utseendet är en bonus- en rolig bonus- det sticker jag inte under stol med, men om mitt högra knä inte hade varit trasig ochi behov av en ny knäled så hade jag nog fortsatt vara tjock(are). Nu var inte det nått alternativ, rulllator och kronisk värkt vid 40- njae va.
Nu ska jag fortsätta ägna mig åt den lätta vägen och tvinga i mej en smoothie och mina 4 tabletter som jag måste ta varje morgon nu när jag "fuskar" mej till en ny kropp.
Saliga äro de fåntrattiga ty de skola inte förstå sin egen dumhet. AMEN! Så det så!
11 Juli 2012  | Länk | EN NY DAG | 3 kommentarer
ALLSÅNG

...eller kollektiv ackustisk gruppsex som Bengt Sänd sa i dagens program på Skansen. Lite rörigt tycker jag att det är. Det är likom extra allt av allt. För mycket folk-artister- lite för gapigt, i afton för mycket skägg, åsså Perelliskan med hårstripor i hela halva ansiktet, sätt håret i knut då för fan om du ska slänga med det - det är liksom inte fränt att krafsa runt med lösnaglarna i ansiktet och dra dän´hårsletor. Åsså Lasse Holm med en blingad fingertuta- där höll jag på att få kräkas- det var nära. Ryback det lilla penntrollet och så Lampenius och så Lasse Stefanz och så HELA diggelogänget- nästa vecka kommer Ranelid och... ja det var väl egentligen bara han som var ett namn- får artisterna välja datum undrar man- åsså Loreen- riktigt bra framträdande, men med BÅDE backing och live trummor blir det liksom lite too much- men jag är INTE avundsjuk ett dugg nädå, inte bitter, bara gammal i tänket liksom! Ja kära nån...det var bättre förr- eller ju förr dess bättre som man brukar säga!
Så det så!
10 Juli 2012  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
SKIT SKIT SKIT

Vaknade på fel sida- skitstart på dagen. Skitväder ute, skittråkigt att äta frukost, skit att jag inte fick igång filmen skit att när jag fick igång filmen så var det en repa i skivan-skittrist-typ! En sån här dag som man har i bland, men som man helst stryker ur almanackan- så det så!
10 Juli 2012  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
1 vecka kvar då...

...av passerad och mosad kost. Lite djärvare har jag blivit sista veckan, i går blev åt jag kina-mat, det funkade att passera- ja utseendemässigt var det väl tämligen likt en sämre kattspya men smakmässigt var det "jettegått" som Mat-Tina med tänderna skulle ha sagt! Curry funkade fint, egentligen har jag bara "reagerat" på en sak en lättfil med blåbär och banan allt annat har funkat bra att äta. Gillart! Svårt med vattnet de varma dagarna, speciellt de dagar jag "tar ut mig" motionerar - alltså! Allt går verkligen att mosa- allt ser som sagt inte aptitligt ut men allt går att mosa- gött mos helt enkelt- Så det så!
10 Juli 2012  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
En groda av en hund...

Häromdagen hade jag besök av en helt fantastisk liten tjej -"Hamlan". Grabbarnas kusin. Hon skulle sysselsätta sin moster när mamman var och fixade med annat. Så i vanlig ordning, så körde vi racet i 200 knyck- eller nåja- hon började med film. Så moster fick mjukstart, sedan hade vi lekparkssafari, cyklade runt i grannskapet och letade lekparker, vi hittade två. Sedan körde/sprang vi ifrån regnet, hem och ritade. Våra familjer var motivet. Jag ritade dit familjens hund- Bazze- varpå barnet tittar på sin moster med STORA ögon och säger:
-Nämen Ingela kan du rita grodor- ridå!
9 Juli 2012  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Löshår och spackel

Den fd dörren som nu mer är en gipsskiva har spacklats med hjälp av en degskrapa, jag har i min dag i och för sig köpt ganska många bredspackelspadar men inte fått delad vårdnad om den när jag har bytt väggar att spackla.
Så idag har jag ivrigt slängt med löshåret, plutat med läpparna likt Lulu Carter och så har jag spacklat- som fan! Uppmuntrat mig själv med små ramsor som Kvinnor kan och annat äpplekäckt! Naturligtvis har jag under tiden varit moderiktigt klädd i senaste snitt, sminkad och fräsch och ständigt leende.
Nu funderar jag på hur svårt det kan va att få upp panelväggen, lilla Älsklingen sa visserligen att det var hans projekt och att jag inte fick röra väggen (låter som en replik ur Alfons- RÖR INTE SÅGEN) rör inte väggen- men jag tänker hur svårt kan det va liksom- jo jo! Så det så!
6 Juli 2012  | Länk | EN NY DAG | 1 kommentar
Löshår och spackel

Den fd dörren som nu mer är en gipsskiva har spacklats med hjälp av en degskrapa, jag har i min dag i och för sig köpt ganska många bredspackelspadar men inte fått delad vårdnad om den när jag har bytt väggar att spackla.
Så idag har jag ivrigt slängt med löshåret, plutat med läpparna likt Lulu Carter och så har jag spacklat- som fan! Uppmuntrat mig själv med små ramsor som Kvinnor kan och annat äpplekäckt! Naturligtvis har jag under tiden varit moderiktigt klädd i senaste snitt, sminkad och fräsch och ständigt leende.
Nu funderar jag på hur svårt det kan va att få upp panelväggen, lilla Älsklingen sa visserligen att det var hans projekt och att jag inte fick röra väggen (låter som en replik ur Alfons- RÖR INTE SÅGEN) rör inte väggen- men jag tänker hur svårt kan det va liksom- jo jo! Så det så!
6 Juli 2012  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Hemmapyssel

Nu har vi bott 1 månad i vårt lille hus. Tillräckligt länge för att känna vad vi vill göra. Några projekt har vi redan rationaliserat bort eftersom det inte känns som det är så vi vill ha det längre. Två dörrhål som skulle blivit ett stoooort blev i stället ett lagom stort. Nu ska en vägg göras om. Morgansson han fixar och grejar, tänk att jag äntligen har hittat mannen i mitt liv som jag har letat efter, han som skulle vara RIK VACKER OCH HÄNDIG. Han har tamejfan rubbet. Rik på kärlek, värme, ömhet och bra ideér om heminredning bara för att nämna några av hans goda egenskaper. VACKER - på både in och utsidan, den finaste av de fina- punkt. Å händig som tusan. Han bygger och grejar fixar och donar och bra blir det. Jag gillart och trivs som fisken i vattnet. Jag kör marktjänst servar med mat och köttbullemackor i morrn börjar mtt jobb- spackla och måla- det är jag bra på - eller bra och bra- det går jävligt fort när jag gör det. Det här blir bra- nu ska jag hejja på när det sågas och clipsas och spikas och mäts och grejas. Så det så!
5 Juli 2012  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
...jag är inte bitter!

Men uppenbarligen finns det andra som är det. Ja ja, bring it on säger jag!
Är det inte det ena så är det det andra sa kärringen som blödde näsblod.
Så det så!
4 Juli 2012  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Dagarna går...

Jag lovade en längre berättelse vid tillfälle och det tillfället är nu för
...nu har det snart, snart gått 3 veckor sedan kirugerna i Kristaianstad var inne och krötade runt i kistan på mig. 3 veckor av total omställning eller kankse mer nollställning av kroppen och dess signaler. 5 små titthål har de arbetat igenom de fantastiska männen ( ja det var bara män) som hjälpte mig. En ny liten magsäck har jag fått och en omkoppling av tarmsystemet- Fiffigt, tänk vad de kan, förr i tiden dog folk som flugor av minsta lilla ingrepp och nu kan man liksom möblera om inuti en person och skicka hem dem dagen efter. Jag vill ge en eloge till alla på Aleris Obesitas i Skåne och Motala, vilka proffs. Ett krasst, hårt, tämligen oempatiskt bemötande av sjuksköterskorna på avdelningen vilket passar mej perfekt, jag har ju lite svårt för "gulligullande och lilla gummande", jag vill veta vad som händer, hur det kommer kännas, worst case scenario osv. Jag vill inte att nån säger att: Det ordnar sig lilla vännen, jag vill att de säger: Ja det kan gå åt helvete, men risken är liten. För då kan jag ställa in mig på värsta värsta och sedan blir allt bara bättre- så jobbar jag. Väl medveten om att det inte passar alla, men mej passar det utmärkt. Vi fick liksom inte ens ringa på klockan utan uppmandes gå upp och leta reda på en sköterska, det gjorde jag ju iofs inte ( så många gånger) jag provkörde klockan för att liksom kolla hur fort de hann till mitt rum. Jag har ju trots allt betalat skatt!
Smärta?! Ja det är väl klart som korvspad att jag hade ont de har ju trots allt bökat runt lite.
Som träningsvärk fast värre. Ulkade och mådde skit efter narkosen, torr-kräktes, lika omysikg som det låter, i nya magen finns liksom ingen galla ens att spy, den kopplas på senare i tarmsystemet. Så en mage på 30 ml och en känsla av att du vill spy ett par liter- taskig kombo. Så trött, så makalöst trött efter narkosen. Men ändå glad över att de som satte tuben i halsen på mig tog hänsyn till det faktum att stämbanden är ganska viktiga för mig. Så inte så mycket ens som lite lite heshet. Tack för det! Dagen efter då, en spännadne upplevelse att äta 1 dl fil, titta i tallriken ögat säger, fy fan du kommer svälta i hjäl. Du äter en två TESKEDAR och sedan är du mätt. Mätt- jaha är det så det känns?! Fränt! En ny känsla! 39-år och en ny känsla, det är det här de har pratat om när de är mätta folk, fränt! Ett jävla baltande med 30 ml vatten hit och dit. Vätskelistor du ska trots allt fortfarande ha i dej omkring 1,5 liter vätska i 10-15ml omgångar...det blir rätt många sväljar på en dag kan jag meddela. Två veckor med bara flytande kost, mycket läsa blir det, kan jag äta det här? Vad ska jag ta med nu när vi ska bort ikväll? Serverar de soppa på restaurangen? Oj har det redan gått två timmar sedan jag åt? Mycket tidspassning blir det. Hade ambitionen att börja jobba efter två veckor, men insåg att det npg fanns en mening med de där 4 veckorna som de förselår i sjukskrivningen, det är liksom inte smärtan utan omställningen- nollställningen som är den tuffa biten. Efter två veckor passerad kost. Wiehooo! Tänk att ett osaltat färskpotatis kan vara så himmelskt gptt mosat, för att inte tala om kycklingfilén passerad i en hög på tallriken ser ut som en större fågel har skitet en hög, men så gott. Oj oj oj som Ranelid skulle ha sagt! Barnmat på burk- snacka om ödets ironi, mina egna barn åt aldrig barnmat- jag lagade egen efter konstens alla regler och frös in portionsvis. Nu är jag 39...eller jag menar 22 och äter mango och päronpuré som mellis. Lite rolig är det när folk tittar på en när jag sitter där med min burk och äter...moahahah! För att pigga upp mig själv och hallen har jag ägnat dagarna åt att hitta " Gudrun - klädträdet" världens dyraste och förmodligen mest opraktiska klädhängare - men hon gör mig lite lycklig. Precis som min familg, min Morgan, utan honom hade jag aldrig vågat ta steget. Vilken fin support han ger, vilken fin man han är! Den bäste- punkt!
Jag ångrar inte en sekund att jag lät mig opereras. Inte en sekund. Snart är det värsta gjort ett par veckor till på pure´kost sedan får jag äta vanlig mat - det ser jag fram emot.
Sötsug- borta! Halleluja och Amen på det! Mättnads-känsla Halleulja och Amen på det!
Knät då? Har inte varit så här bra på länge- klarade tom av att trampa snett i helgen utan att jag lider av det idag- så självklart är jag nöjd. Mår bättre, känner mig piggare, gladare och då kan det ändå bara bli bättre. Att jag blir mindre är liksom bara en bonus. En rolig bonus, men trots allt bara en bonus! Så det så!
Ni som vill veta mer ingående: läs på www.aleris.se - obesitas kirurgi.
2 Juli 2012  | Länk | EN NY DAG | 1 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Ingela Svensson                                             Skaffa en gratis hemsida