Startsidan Blogg Gästbok Debatt Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Augusti (2017)
>>


RUNKEEPER UPP TILL BEVIS...

…dessa appar!
Tidigare i mitt liv var den enda app jag kände till den här: APP LAPP SA ATT DU SLAPP…
Nu har jag (återigen) fallit för grupptrycket och installerat den fantastiska appen Runkeeper.
Bara namnet provocerar mig.
Run keeper. Springbehållare- nä jag hade inte femma i engelska -heller!
Det första den vill veta när jag loggar in är vad jag heter och vad jag väger och om jag är man eller kvinna.
Skit i det tänker jag nu ännu mer provocerad, jag begär bara att du ska hålla reda på hur länge jag har varit ute i spåret hur lång tid det tog för mig att masa mig runt milen det är liksom det ENDA jag vill veta. Skit i om jag är man eller kvinna, jag kanske är kvinna men får ofta höra att jag är manhaftig. Å andra sidan blir jag hellre kallad det än "kärring" finns alldeles för många karlar i världen som är ena rediga kärringar.
Nåväl installationen fortsätter. Jag ska välja om jag vill springa miles eller kilometer.
Miles tänker jag i ett sista desperat försök att lura mig själv är väl kortare än våra vanliga mil så då kan jag kanske lura mig själv.
Nä nu får jag bli lite sträng mot mig själv. Välj en enhet du kan räkna i för helvete Svensson. Du hade ju inte femma i matte- heller!
Nu är installationen nästan klar. Jag är lite lagom upprörd. Ännu en app som jag egentligen inte vill ha.
Jag kollar sms konversationen jag hade i natt med vackra J om dagens promenad. Jag skickade sista starttidsförslag till henne jag skrev: kl 11.30- hon har inte svarat- tänk om hon inte har sett det? Gulp ska jag behöva ge mig ut själv?!
Titta där är soffan och min nya bok och där står kaffemaskinen och skriker:
-Här var det macchiato- prima macchiato.
Tänker stilla hoppas hon inte har sett det.
Det gör inget att jag har tagit på mig träningskläderna- de kan jag ta av mig igen och krypa ner i mysdressen och tofflorna.
Hoppas hoppas hon inte sett det…hoppas!
Nä nu får jag bli arg på mig själv.
Även om hon inte kommer så måste i alla fall hunden ut på en promenad så då får du vackert följa med Svensson.
Klockan är nu 11.40.
Okej då - 11.40 hon har inte sett det. Kom nu Bazzen - nu startar vi den där jävla appen och ger oss ut. 11.45 när jag kommer få gå själv. Jag gört!
Å där kom regnet-jag visstet-fantastiskt-sunkeeper-finns ingen sån´app?!
Det borde det finnas- så det så!
30 Augusti 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Vad är ett roligt gig?

Är det när alla står på borden och gapar, partar och sjunger med för allt vad de är värda?
Är det ett gig när gäster kommer fram och gråter och tackar för att de har blivit berörda?
Är det ett välbetalt gig?
Är det ett smidigt hit and run gig- snabbt in snabbt ut åsså hinner man nästan skicka fakturan INNAN man har parkerat bilen?
Är det de gig där logen är väl förberedd med kaffe, mat och bubbelvatten (nä jag dricker aldrig när jag gigar- super inte på mitt andra jobb heller)
Är det de gig där personalen välkomnar en och man känner sig välomhändertagen?
Jag kan inte svara på vilken typ av gig jag tycker är roligast att göra. Själva grejen för mig är ju att få göra lite av varje. Fullt ställ på en festival. Flera tusen som sjunger med ett böljande publikhav som ger respons på minsta gest jag gör- visst är det oändligt fränt.
Men att stå där när någon kommer fram med tårar i ögonen och tackar för att de har blivit berörda. Då blir jag berörd långt in i hjärteroten.
De gig där man "stökar" av det hela snabbt och (som i kväll) är hemma färdigduschad och har vinet upphällt kl 22.30 är inte heller de att förakta.
Att det giget råkar sammanfalla med att publiken ger omdömet att det är den roligaste personalfest de har haft. Att personalen på stället kommer och håller om en och säger:
-Gött i kväll blir det bra drag på´t nu är eliten här- med glimten i ögat!
Att gästerna skrattar gott och mot slutet av kvällen faktiskt står de på borden klappar in extranummer. Det är såklart fränt när allt det sammanfaller. Jag tänker att jag är oändligt jävla lyckligt lottad som får upppleva detta gång på gång. Inte alltid alla saker på en gång. Men att jag får nått av varje varje gång jag väljer att åka och sjunga.
Jag får inte bara det jag har nämnt ovan. Jag går känna glädje också och jag får känna att jag duger.
Jag sjunger inte bäst. Har aldrig trott det och kommer aldrig att tro det.
Jag är inte snyggast på scen och jag kan definitivt inte röra mig särskilt vackert.
Men jag trivs där. Jag trivs nära publiken jag trivs med att i första låtarna få scanna av och känna in och sedan välja upplägg för kvällen.
Det är enkelt när man jobbar med bra folk.
Kvällens finaste kommentar var från en renommerad man i branschen som sa:
- Det där gjorde Ni jävligt bra hörrni, jag trodde inte man kunde få sånt drag med bara två röster och en gitarr.
Den komplimangen kommer jag att leva på oerhört länge- så det så!
29 Augusti 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
RANDOM TORSDAG...

…sa min äldste kloke vackre son på väg hem från räddningstjänst som sent på kvällen hjälpt hans lilla (tokiga) mamma att genomföra #icebucketchallenge (som för övrigt ligger som ett öppet klipp på facebook) han sa det med ett leende och en glimt i ögat!
Jag blev utmanad av min gode kamrat Adolf och SJÄLVKLART antog jag den utmaningen. Morganssons pappa dog i den fruktansvärda sjukdomen ALS och därför kändes det mer än SJÄLVKLART att både donera pengar och göra utmaningen.
Eftersom det var mörkt ute när jag fick den vid 21.00 så messade jag min "bästis" Adolf och bad honom komma i morrn bitti 07.30.
Sedan kom jag på en annan galen idé tänk om man skulle fråga en annan kompis som jobbar på brandstationen och råkar jobba dygn om han kan spola mig med slangen.
Sagt och gjort och 14 minuter senare var vi på plats. En nästan lika snabb uttryckning som räddningstjänst har.
Utmaningen antogs.
Jag donerade nominerade och blev genomsur och bytte kläder.
Fick kaffe och en trevlig stund med ett gäng goa grabbar!
Så var det med det. Sedan fick vi fika inne på brandstationen.
På väg hem- låååååångt efter läggdax säger min äldste son med glimten i ögat:
-Ja mamman det här var ju en annan random torsdag i vårt liv.
Mamman kontrar:
-Ja men tänk vilket fint minne att spara.
Barnet:
-Ja det är ju sånna här grejer man kommer i håg, det här som är lite lagom galet.
Jag gillar den inställningen. Antingen ser man hindren. Nej det är för sent och nej kläderna kommer bli blöta, nej vad ska det va bra för, släpa ut ungarna mitt i natten.
Eller så tänker man "bara gört" även här och så gör man det.
Min torsdag skulle ha varit jobb, lite vin en god bok ( som jag köpt dagen till ära) och en brasa hade jag tänkt.
I stället blev det Eat aliano med mina underbara ungar som jag är så stolt över att få vara mamma till, godishuset, nerspoald av en brandslang och ett gäng likes på facebook för en god sak!
300 kronor mindre på kontot som sagt för en god sak.
Morgansson har berättat om sin pappa. ALS är en hemsk sjukdom-så utmanad eller inte gå in på ALS hemsida skänk pengar till hjärnfonden-så det så!
28 Augusti 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Vad ska vi ha till middag?

Denna evighets fråga?
Vad ska vi äta?
Pasta? Ris?
I vilken ände ska vi börja välja, kött, fisk, fågel eller mittemellan.
I går blev det IKEAS pannkakor- har bloggat om det förut men här har ni mamman som INTE gör egna pannkakor- and damn proud of it. Jag gör så förvivlat äckliga pannkakor nämligen.
Nu är det verkligen ingen favorit hos nån av oss i familjen- jag kan sedan gbp op inte äta pannkakor heller- så nån gång ibland så köper jag en påse på IKEA och värmer serverar med vanlijglass och lite ekologisk sylt tänder ett ljus springer runt i förklädet så känns det ändå lite hemlagat hemtrevligt och fotriktigt på nått sätt. För ungar och hungriga gotlänningar ska minsann ha lite pannkakor ibland är det inte så?
Lasange däremot det är jag minsann en jävel på - men det orkar jag inte laga i dag.
Öppnar frysen där ligger de och glor på mig fiskpinnarna och tjockkorvarna- det ena kan jag äta men korv är svårt inte bara för gbp:n utan för att jag såg ett klipp på facebook om hur korv gjordes. Om klippet var äkta eller ej vet jag inte men bara synen av kvarnen som malde ner HELA grisar och sedan processade det genom flera olika malningsgrejer och kvarnar gör att
jag helst avstår korv helt och hållet. Så då återstår väl fiskpinnarna då. Av tradition så tycker jag och resten av familjen att man har potatismos till fiskpinnarna. Ja men då så då skalar vi då - eller?! Det är ju ett rätt trist moment. Skal, skal, skal…mjae finns det inget annat?!
Hmmm…nått annat…rafs rafs rafs i frysen.
Tanken på att svänga förbil McBurgerMax kvarteret i stan är rätt lockande men med tanke på att ungarna tydligen åt pizza två gånger i helgen i sin andra familj så tänker jag att vi får upprätthålla nånslags fördelning mellan de olika delarna i kostcirkeln.
(Å nä mina vänner det här var inget påhopp om kosthållningen i den andra familjen bara ett konstaterande och det har hänt att vi också har ätit skräpmat två gånger samma helg så no hard feelings där)
Laxen då som ligger där i ett hörn i fryslådan- tänk om man skulle…ja varför inte.
I kväll ska jag laga lax till kvällsmat- eller fiskpinnar- eller korv- eller lax…eller fiskpinnar…eller lax…så det så!
26 Augusti 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
FLOW

Känner att jag just nu är inne i ett rätt gött flow.
Det flyter på liksom. Lite här och var på lite olika plan. Lite lagom flow så där. Behöver inte rulla så mycket på motståndet utan mer segla med i medvinden, å det känns bra efter en period när det har varit lite tuffare.
Om jag ska försöka sammanfatta känslan så känns det som att jag vet var och vem jag är och vart jag är på väg. Jag har kommit igång med några av mina egna utmaningar.
Känns gött. Som jag har skrivit tidigare jag gillar dem inte i alla fall inte en av dem det där med gymmet har aldrig gjort och kommer inte att göra.
I morse tex när jag sittandes vid svt play och atleterna- jag är stolt över att kunna säga att jag känner Victoria som är med det- hoppas hon vinner- det tror jag hon gör förresten- kom i håg var ni läste det först-det var ett sidospår.
I alla fall när man sittandes i soffan med träningskläderna som ligger i en hög framför en och hånflinar- ja då kände jag väl inte riktigt flytet det ska jag villigt erkänna. Eller när man ligger som en tallrik kräm på golvet och instruktören en annan vacker J säger att man ska göra fällkniven eller armhävningar i en hel minut. Då förbannade jag mig själv lite och tänkte:
Att vilja är INTE alls att kunna.
Men nu när jag kommit hem efter avklarat pass är jag stolt och glad över att jag åter fick säga: Fan vad skönt att det är över då kom "flow:et" tillbaka.
Fick med Morgansson på en promenad när jag kom hem.
Så med nytt syre i blodet och en trött och avslappnad hund känns det helt okej att soffhänga lite innan fortsatt jobb i kväll.
Tvätten är tvättad huset i skaplig ordning och veckan som kommer är uppstrukturerad och planerad.
Den här helgen har jag sjungit mycket och i olika sammanhang. Gillart mycket!
Gigkalendern för hösten är i stort sett full. Gött snart ska det börja repas julshow.
Jag har tom bokat in L E D I G A helger- känn på den- vem kunde anat?!
Det är mycket kul som ligger i pipeline både på jobbet (mitt vanliga) med KDKV:arna och med min egen sång. Som sagt flow.
Kroppen min börjar återigen kännas stark efter infektionen jag hade som gjorde att jag blev sjukskriven flera veckor. Nu återvänder orken- gött!
Nu ska jag återgå till att slöglo mitt i kläderna. Ligga här på soffan och fiffilura och läsa - så det så!
24 Augusti 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Tvångstrivsel del 2

Betrakta detta inlägg som del 2 av inlägget om Tvångstrivsel.
Dvs det som kommer efter - tvångstrivseln på gymmet nämligen en sju helvetes träningsvärk.
Ja käre tid så dant`(ska läsas på ren och skär östgötska).
Låren stramar. Röven (skinkorna) värker. Jag har muskler runt lökarna som jag inte visste fanns. Jag trodde väl liksom bara att det var för syns skull de där två påsarna som förr hängde i brösthöjd men som numera ser ut som halvfyllda vattenballonger och hänger i midjehöjd utan hjälpmedel, lökarna, de trodde jag var för syns skull numer.
Jag trodde liksom att det var matfabrik och möjligen också leksaker för män och numer mer som ett attribut. Jag visste inte att det fanns muskler där inuti eller bakom och på sidorna.
Helvete vad det gör ont. Att lyfta armarna över huvudet är i dag direkt plågsamt. Det är nästan så jag får en liten tår i ögat. Att ta sig upp för trappan känns som att bestiga Mount Everest. Vackra J sa att det var bröstmuskler och att jag hade gjort övningarna rätt och duktigt eftersom jag har ont. Det började redan komma krypande eller mer stramande i går.
Jag vaknade i natt när jag vände mig om i sängen och nu så här fram på dagen är smärtan ett faktum. Men men nu ska vi vara positiva och klämkäcka och flåshurtiga och kvittra: Den som vill bli fin får lida pin.
Kollade mig i spegeln- med tanke på smärtan borde jag ha haft tydligare drag av Jennifer Lopez tycker jag nog. Jag såg ut som vanligt. Glåmig, dagen-efter-kvällen-före-trött.
Luggen vann även denna dag då den står ut som en lite plym från pannan.
Men vet ni vad- det gör inget för jag duger!
Så är det trots att det är en riktigt- ful i håret dag som innan jag opererade magen faktiskt kunde bli en bjuda-jobbet-på-en -ful-i -håret- tårta, jag gjorde det några gånger bjöd på tårta när det var en bad hair day. Man måste inte äta tårta bara för att fira saker.
Numer kan jag inte äta tårta. För sött och för mycket grädde- det går inte- har provat-såklart- men nä. Nån tugga sen är det bra.
Hur kom jag inte på tårtor och bakverk nu då- aha där har jag kopplingen. BAK-VERK, BAK-VÄRK så var det ja- det är ju det jag har idag. Tidigare led jag av att håret var fult och då tröstade jag mig med bakverk. I dag är håret fortfarande fult och då FÅR jag i stället BAK-VÄRK. Det finns ingen rättvisa i världen- så det så!
23 Augusti 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
TVÅNGSTRIVSEL

….nä vet ni vad jag kommer aldrig att gilla det. Jag tycker inte ens om det. Jag är lite avundsjuk i smyg på de som skriver träningsstatusar och som lägger ut svettiga bilder på sig själva från gymmet. Avundsjuk på de som på riktigt verkar gilla det.
För mig är det ett nödvändigt ont. Det finns de i min närhet som envisas med att säga att: ---Det kommer du kommer gilla det, det blir som en drog och bla bla bla… å jag tänker bara: NÄ det kommer det inte. Det borde det ha gjort nu liksom. Det är ju inte så att jag precis jättemycketnyligen började gå på pass på gymmet eller började röra mig även om träning är ett relativt nytt fenomen för mig och min kropp.
Jag är aktiv jag rör på mig. Promenerar en del. Å som sagt masar mig motvilligt i väg till gymmet. Jag måste övertala mig själv. Jag måste muta mig själv. I bland måste jag bli barsk och sträng mot mig själv som i dag å tvinga i väg mig själv. Vem försöker jag lura nu förresten- det är väl alltid så att jag måste tvinga mig själv till det. Jag kan vara ovillig och bångstyrig även när jag ska göra andra saker som att dammsuga eller ägna mig åt trädgårdsarbete men då kan jag oftast övertala mig själv och efteråt vara nöjd och tänka: "Gött nu ere gjort."
Den regeln upphör att gälla när det kommer till gym-frågan.
Jag har aldrig tänkt: "Gött nu ere gjort." Däremot tänker jag varje gång.
"Fy fan vad skönt nu är det över."
Det är väl samma sak säger nån. Men si NÄ det är det inte.
"Gött nu ere gjort" är postitivt laddat för mig
"Fy fan vad skönt att det är över" är negativt laddat.
Och nej- jag kommer inte ändra mig. Nej och åter nej- det kommer inte att växa fram.
Nej jag kommer aldrig bli lika snygg som min kompis Vackra J. som är snygg tillochmed när hon kör tabata- hur i helvete kan människan va vacker när hon gör en burpee…
Själv ser jag ut som en skadskjuten träskpadda med andnöd. Högröd och och blank och smidig som ett jävla kassa skåp. Det går väl an att slänga sig ner på mattan med ett "PLAFFS" men att spänstigt hopp upp- där går gränsen. För när man kommer upp ska man ju ladda för nästa "PLAFFS". Nä fy för den lede. Eller den där jävla övningen kålmasken. Man undrar ju vem som filmar och i vilka forum skiten läggs ut och vad det är för pervers jävel som sitter och glor på ett gäng lönnfeta kärringar - korrigering- flera vackra vältränade och så jag då som klafsar runt på ett gymgolv.
Nä jag tvångstrivs på gymmet har alltid gjort och kommer förmodligen alltid att göra. Jag har svårt att se att jag nånsin kommer att tycka att det är skoj- nånstans.
Men jag gör det. Jag släpar mig motvilligt med jämna mellanrum i väg till gymmet.
En sk. vän sa härmodagen- Du har ju inte tränat på länge- ehe- för att jag inte varit med på gruppträningen så innebär det inte per automatik att jag inte tränar alls. I dag tex har jag förenat nytta men nöje och gjort ett pass DAGTID - och jag tyckte inte det var roligt i dag heller och jag tänkte inte Gött nu ere gjort utan Fy fan vad skönt nu är det över- så det så!
21 Augusti 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Plötsligt händer det...

…solen bryter åter igenom molnen.
…pasta såsen blir extra god.
…pengar kvar på kontot trots att detta är dagen då barnbidraget kommer.
…luggen ligger kvar där den ska.
…allt flyter på jobbet.
…kommer i håg allt jag behöver handla på vägen hem.
Som sagt- plötsligt händer det- så det så!
20 Augusti 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
KLARA FÄRDIGA GÅ...

I dag small det till och terminsstarten 2014/15 var ett faktum.
Ett välkommet faktum.
Rutiner är bra och skönt att åter ramla in i rullorna och låta "normal-lunket" rulla igång.
Normal-lunk förresten. Hur normalt blir det med två vuxna som jobbar här och där och everywhere? Med jobb som är allt annat än normala?
Men det Juvssonska "så-normalt-som-det-kan-bli" lunket då det är det jag menar.
Upp till väckarklocka (flera veckor sedan sist) gemensam frukost.
Hopp i bilen till skolan (japp mamman curlade och skjutsade i dag första dagen OCH följde med in i skolan. Sonen väste mellan tänderna: Du kan gå nu)
Han började ändå en ny klass i en ny skola.
Han var mycket frågade om VARFÖR jag skulle med- nåväl- jag försökte vara en god mor.
Som sagt - försökte!
Väl i skolan fick vi info om att kottarna slutade 13.30.
På hemsidan stod det 14.00 - en halvtimme hit eller dit- spelar roll tandtroll liksom - EGENTLIGEN- men sånt´ där kan störa mig lite och det stör mig att det stör mig.

Återsamling i hemmet.
Prat och skratt mellis och påskrift på ett gäng papper.
Kul att få skriva autografer- eller jag man kan ju låtsas i allafall, godkänna hit godkänna dit, infouppgifter och annat som ska skrivas under.
Ett besök hos sjukgymnasten för den store sonen. Knät ska rehabiliteras- check på det!

Mamman åker på ett möte inför ett kommande gig.
Plastpappan fixar kvällsmat.
(Minste sonen utbrister- GÖTT då blir det pytt i panna eller Burger King och studsar runt lite förväntansfullt.)
Men det är nya tider- familjereglerna- Ta daaa! Det blev rester- hur det mottogs vet inte den bloggande mamman för då hade hon redan åkt. Men de såg mätta och nöjda ut när jag kom hem.

Resten av kvällen fortlöper.
Barnen håller sams (vad har hänt).
Morgansson leker i sin studio med sin kamrat Robinsson.
Går en långpromenad med min ene son.
Pratar om ditt och datt och livet och vitsen och den rätt göddiga känslan med att
tänka att man alltid kan göra nått för andra utan att för den skull ge bort hela sig själv.
En rätt okej start på höstterminen- så det så!


18 Augusti 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
SKRIKBURKAR OCH FAMILJEREGLER

Nu är det gjort. Familjereglerna är reviderade. Som vanligt så var det en tämligen hård
förhandling när vi nådde punkten om läggdax-tider.
Fram tills dess gick det som en dans.
Men när läggdaxtiderna skulle avhandlas då havererade det och förhandlingarna strandade lite.
Då blir det nämligen så ytterst påtagligt att det skiljer 3,5 år på de små liven som är mina avkommor.
Lika svårt som det är att motivera att storebror kan få vara uppe lite längre (vi pratar om en havltimme- större diff är det inte) lika svårt är det att motivera att samme storebror just med tanke på att han är äldre också får lite mer och större ansvar över andra bitar som att hjälpa till mer här hemma. Lillebror har argument som att vi borde planerat honom bättre så att han inte hade behövt vara så mycket yngre. Ett annat argument som i och för sig är helt sant är att han är lika stor (kroppsligt) som sin storebror.
Det enklaste vore såklart att ge dem samma tid och låta udda vara jämt.
Storebror skulle säkert knorra lite men ge sig- sån är han.
Lillebror kan däremot sura över en oförrätt i oändligt lång tid. Oändligt lång- tro mig!
Men nu har vi vuxna bestämt att storebror får vara vaken lite längre.
Millimeter rättvisa har jag aldrig varit mycket för, jag menar inte att saker och ting ska vara orättvist, men ibland får man lite och i bland får man stå tillbaka lite. Så är det genom hela livet även om jag många gånger både som människa och mamma hade önskat att allting vore just millimeter rättvist.
I alla fulla fall. Familjeregels debatten avhandlades och de flesta i familjekonstellationen Juvssons verkade i alla fall mer nöjda än missnöjda när det var klart. Nya läggdaxtider och några andra bubblare på listan.
Två nya hälsoregler välkomnades hjärtinnerligt av samtliga till mammans stora förvåning.
Jag hade ju liksom laddat upp med värsta förmaningstalet om varför just de två reglerna var så viktiga att få med och att det skulle komma att handla om att de skulle stå med tills nästa utvärdering (som brukar ske sisådär med jämna mellanrum nån gång per kvartal eller så)
Hälsoregel 1. 30 minuters aktivitet/dag.
Hälsoregel 2. Äta fem grönsaker och eller frukter per dag.
Som sagt båda dessa förslag fick ett fantastiskt bra mottagande.
Den ena har vi i och för sig kört rätt hårt med här hemma under sommarlovet de veckor de har varit hos mig, regel nr 1.
30 min aktivitet= studsmatta, cykla, gå med hunden, simma, sparka boll eller nått annat.
Som den lille sorken uttryckte det: Det är ju ingen match att få i hop de minutrarna- och precis så är det ju. Rätt inställning! Mamman är stolt!
Alla skrev under.
Några regler kunde strykas för att det som tidigare inte fungerade så bra numer fungerar utan att ha en regel på ett papper med den egna underskriften att hänvisa till.
Några av de reglerna som försvann var det här med godis och läsk under veckorna.
Alla var överens om att vi slarvat under sommaren men att det nu var tillbaka till allvaret.
En annan regel som kunde tas bort var den om att inte tjafsa och bråka om småsaker.
När den regeln kom till så var den absolut nödvändig- men nu kunde den tas bort.
Sommaren har gjort att de små liven har blivit längre både i kroppen och i stubinen på nått sätt.
Det är kul att se hur ungarna blir stolta och glada över sånna uppnådda mål.
Hur en förlängd läggdax tid verkligen tas emot som en belöning för att man har skött tidigare läggdaxtid utan krångel.
Förhöjd månadspeng och möjlighet till bonus-uppesittarkväll nån gång i veckan om det är så man vill se nått TV-program. Under förutsättning att "sysslorna" är klara, läxorna fixade och
klädhög mm är fixat till dagen efter.
Frihet under ansvar tror jag det kallas och det funkar så bra så bra!

Nått annat som funkat bra under deras uppväxt och som den lille påpekade under en dagsutflykt att vi hade "glömt" (det var flera år sedan vi använde den) det var SKRIKBURKEN.
SKRIKBURKEN är en plastburk som stod i ett skåp som alla fick skrika ur sig i innan vi åkte på nån gemensam resa. Så att skriket liksom blev kvar hemma så att man kunde vara sitt trevligaste "jag" på resan. SKRIKBURKEN var fantastisk och jag minns en gång när jag lagade mat och minste sonen hjälpte till hur han när han öppnade ett skåp och fick se SKRIKBURKEN utan lock, hur han då uttryckte:
-"Ja det kunde jag ge mig fan på att locket var av- det är ju därför jag har känt mig så skriknödig idag". Han kan ha varit en sisådär 4-5 år.
(Jo han sa sånna saker då och han säger sånt än i dag) - så det så!
17 Augusti 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Inte tänka bara göra…TACKSAM!

Hur ofta händer det inte att man tänker att "DET" ska jag göra.
Så blir det inte gjort av olika anledningar. Mig händer det ofta. Ibland försöker jag säga till mig själv att "nåväl det är tanken som räknas". Så tänker jag att det ändå var okej på nått sätt bara för att jag tänkte göra nått som sedan inte blev gjort men eftersom jag tänkt att göra det så var det okej.
I bland lyckas jag lura mig själv på det sättet och kan vila i tanken att det inte var meningen att det skulle bli gjort just då.
Så är det kanske. Var sak har sin tid och just då var det inte tid för just det.

Så ibland så gör jag det där som jag har tänkt precis när jag tänker det.
Tex skickar en blomma till nån från länge sedan som betydde mycket då.
Eller köper nått och ger nån.
Ringer upp nån eller drar ett sms.
Startar en chatt med nån på fejjan eller bara åker förbi och kollar läget.
Det måste inte vara stordåd, som att dra i väg till en nöjespark eller köpa dyra saker även om det också händer. Det är det där lilla som på nått sätt blir det stora.
Ett kort till nån som har betytt mycket för nån annan i familjen. Ett tack för allt som hon har gjort för att allt ska bli så bra som det kan bli och en önskan om ett lycka till i fortsättningen.
Det gjorde jag häromdagen. Jag är glad att jag gjorde det. Glad för att hon ringde och tackade. Ännu gladare när jag såg hur mycket det betydde för ena ungen att hon ringde och att han fick göra ett ordentligt avslut innan det är dax att gå vidare ut i livet.
Snart börjar skolan igen. Rutiner och vardag kommer smygande. Det är som alltid välkommet även om just denna sommaren som jag vill anse har varit en av de bästa på väldigt väldigt länge. Då tänker jag inte bara på vädret utan på allt.
Trots flera veckors sjukskrivning vilket bara varit "skit" :) så har det varit fantastiskt på så många andra sätt.
Alla kvällar på altan. Ensamna bara vi två min Morgansson och jag eller alla UNO-kvällar med ungarna eller hänget om kvällarna med vänner. Dagarna vid poolen hos syrran eller i båten eller på nån av utflykterna. Kolmården, Liseberg, Stockholm, Abba-museet eller Gröna Lund. Vätterviken och alla andra små smultronställen som vi har besökt.
Allt sjungeri - tänk vad roligt så många olika sammanhang där jag får vara med. Festival- flera tusen i publiken, en liten kyrka med några hundra. Ett litet litet bröllop med bara 20-talet gäster. Alla olika sammanhang lika roliga utmaningar på olika sätt.
I dag är en sån där dag när jag inte bara tänker att jag är tacksam utan jag även skriver vad jag är tacksam för.
Min familj, mina vänner, att jag får vara jag - för det finns ju ingen annan som Uno Svenningsson skrev-
Jag är oändligt tacksam å i dag är en sån dag när jag inte bara tänker att jag borde uttrycka min tacksamhet utan jag bara gört- så det så!
16 Augusti 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
FYYYYYYYY (igen)

…säger jag om fimpar och för den delen även portionssnusar.
Men fimparna är nog faktiskt värst- tycker jag!
Har tillbringat några fantastiska dagar ombord fartyget Jazica.
(Farsans lilla tvålkopp en Tresfjord 28). Jazica (eller hur hon stavar) går så rart i sjön Sommen och det är verkligen svensk sommar idyll när den är som bäst.
Vågorna som kluckar, solen som skiner ungarna som "styr" sig bäst de kan med det som finns att styra i kring med.
En barfota promenad till kiosken och köpa glass med syrrans minsta.
Lycklighet helt enkelt.

Men så ligger de där ÖVERALLT alla äckliga jävla fimpar.
Rökare är också människor - javisst! Men för helvete plocka med Er fimparna när Ni är klara.
Jag är inte rökare, har aldrig rökt inte ens tagit ett bloss.
Präktigt- ja kanske men jag tycker att det är vidrigt.
Jag torkar hellre kräks och löst bajs än att jag plockar fimpar eller tömmer askkoppar
Så det där med barfotapromenaden var en sanning med modifikation.
Skor på för…
Överallt ligger det fimpar (och snusar).
De ligger i vattenbrynet, på golvet på restarurangen, i gräset, på lekplatsen JA på lekplatsen- ehe?
Jag såg inte så många 4-åringar som drog halsbloss, men däremot några mammor och pappor som stod och facebeookade (eller det vet jag ju inte) med varsin smarthone i ena näven och så en cigg i den andra.
Det är väl det enda som är smart på de föräldrarna tänker jag om de sedan väljer att fimpa i sanden, trycka till lite med foten så den försvinner ner och så gå vidare till nästa (rök)stopp.
Hur tycker man på riktigt att det är okej. Nu har jag rökt färdigt så nu fimpar jag HÄR, HÄR där jag står. Jag går inte 15 m till papperskorgen (om det ens var 15 m) nä jag trycker ner den i sanden här där det sitter ett par ungar 1,5 m bort och gräver.
FYYYYY…vidirigt! Usch!
Jag har vänner som är rökare. Några av dem är "duktiga" och plockar med sina fimpar. Nån´annan har jag en gång hotat och sagt: Fimparna som du slänger vid vår garageinfart kommer jag att plocka upp och lägga i din säng.
(Tro mig jag hade gjort det.)
-Men fy fan vad äckligt sa HEN, ja sa jag så äckligt tycker jag att det är bara att se dem på garageinfarten. ( det har inte kastats några mer utanför vårt hus, inte av hen i alla fall)

När jag nu ändå är i gång och moraliserar så kan jag ju härja lite på de som tycker att det är okej att veva ner rutan på bilen och slänga ut skräpet i naturen. Hur tänker man där?
Jag har en dyr fin bil och jag unnar mig skräpmat men jag är för lat för att slänga skräpet hemma?! Ehe?? Jag är en sån mamma som har tvärnitat och skickat ut ena ungen för att plocka upp det han slängde ut.
Jag är en sån mamma som vänder och går tillbaka och ser till att ungen plockar upp skräpet om det slängdes på marken. Jag har tillochmed vid ett tillfälle slängt en glass när barnet i fråga vägrade plocka upp skräpet för att "nån annan" kunde göra det. Glassen åkte i papperskorgen med motiveringen: Då kan nån annan få glassen också!
Hårt- ja kanske lite! Men effektfullt. Den här helgen fick jag kvitto på vid två tillfällen att
de "lektionerna" har gått in.
Stora sonen gick med minsta kusinen och köpte en klubba. 2-åringen fnölade av pappret och slängde det på marken. Sonen sa: Nä så där gör man inte och tog med tösen tillbaka till pappret och sa med myndig röst, plocka upp det där och så slänger vi det i papperskorgen i stället. Det är inte utan att man som mamma blir stolt i de lägena.
På båten när vi sitter och småpratar om körkort och annat så säger han rätt vad det är helt spontant. Ja du mamma, röka kommer jag aldrig göra, det är för jävla äckligt kolla bara här fimpar överallt.
Så jag gör mycket dumheter i mitt liv jag är inte fläckfri nånstans. Misslyckas gör jag också.
jag är dålig på att källsortera och det har hänt att jag har slängt nått batteri i vanliga skräpet.
En gång sorterade jag glasflaskorna fel och slängde både färgat och ofärgat i färgat behållarn för att jag inte läste så noga. Det har hänt att jag låtsas att jag inte sett när hunden har bajjat på promenaden för att jag inte har orkat ta upp. Så jag är inte felfri.
Men jag slänger inte skräp i naturen och som sagt, fimpar tycker jag är äckligt- så det så!

10 Augusti 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
FYYYYY...

…så dålig jag är på att blogga numer.
Inte för att det inte händer nått, men jag får liksom inte riktigt tummen ur den berömda- ja ni fattar. Det är sommar, varmt som fan rent ut sagt. Inte just i dag kanske, i dag har det gått att andas och i natt kunde jag sova med täcket på. Det har varit några fantastiska veckor vädermässigt. Riktigt "utomlandsvarmt" 23-25 grader i vattnet i både Vättern och Sommen. Sol och bad långt in på sena kvällarna.
Det har liksom inget gjort att man har jobbat då för det har varit mycket kvar av dagarna även när klockan slagit dax att gå hem.
Jag gillar sånt! På riktigt. Sol, värme, bad, hänga, bara vara, inga måsten, knappt några borden och en massa "vill".

Sjungandet då? Motala Stadsfestival är avklarad med Tideline.
Fleratusenfemhundar människor som hoppar oppochner dansar tjoar sjunger med och klappar takt. Fränt att få uppleva det! En näve andra gig har också de avverkats.
Det har varit mycket nu en period och det verkar bli ännu lite mer framåt höstkanten. Bara i dag har tre nya gig ramlat in. Så där bara inom loppet av en timme så skulle det vara jämt.

"Familjandet" då?
En unge är kvar hos sin pappa ett par dagar till, den andre kom hem för ett par dagar sedan.
Ensammys på tu man hand då sambon leker med Tomas Ledin bland andra i veckan.
Skönt att bara var vi två- och alla kompisar då förståss. Det ska lekas sovas över och tas igen allt det där som varit förlorat några veckor.
Mycket ska hinnas med.
I dag har vi tex hunnit med Skänninge marken.
Same shit different year. I år var det några plåtburkar som var marknadens grej vill jag påstå.
Åsså det vanliga krafset. Cocosbullar, salthurka, en massa oumbärliga hack-riv-ma-ta bort alla fläckar som finns-apparater och sprejer och grejer.
Lyckades gå HELA marken UTAN att handla nått- känn på den!
Plötsligt händer det-Så det så!

6 Augusti 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Ingela Svensson                                             Skaffa en gratis hemsida