Startsidan Blogg Gästbok Debatt Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
April (2019)
>>


SPRINGA, SPRANG, STÖRMSKENTE...

...ja det sistnämnda gjorde vi väl inte i dag kanske. Men väl sprang. Jomenvisst grabbarna och jag passade på att springa spåret tillsammans när Morgansson var och dök.
Vi snörade på oss våra bästaste snabbaste springskor och så gav vi oss i väg över stock och sten i istidsspåret vid Skogssjön. Vi valde noggrant färg på spåret de olika spåren har olika längd-det brukar väl vara så.
När valet var gjort och vi lufsade i väg berättade jag för grabbarna om att jag för några år sedan gick vilse i det där spåret. Men det var ju INNAN de hade nya markeringar. Nu är det nymålat och fiffigt. Bjärta färger som lyser här och var.
Så vi lullade i väg. Sprang fort lite saktare och så gick vi några steg och så höll vi på så där. Uppför backar nerför backar. Plötsligt insåg vi att det var ett tag sedan vi hade sett några markeringar...vi stannade upp och tittade oss omkring. Inte ett träd var markerat i en endaste färg. Inte åt nått håll. Vi gick lite framåt och bakåt och åt sidan men - nope inga markeringar alls! Vi fortsatte framåt kom ut på en grusväg bakom några hus som på nått konstigt sätt såg lite bekanta ut- de påminde om hus som vi brukar se framsidan på när vi åker på stora vägen- på ANDRA sidan stan. Ja så var det. Vi hade lyckats springa så vilse att vi kom ut på andra sidan stan. Det hade troligtvis inte varit så svårt eller långt att springa tillbaka samma väg. Men det vågade vi inte. Så vi gjorde det enda rätta. Vi ringde morfar så fick han komma och köra upp oss till spåret igen där vi startade vår lilla springtur.
Undra vad paret som startade samtidigt med oss tänkte när vi kommer tillbaka samtidigt som dem fast i bil. Förresten skiter jag i vilket. Vi hade roligt i alla fall- även om vi höll oss för skratt precis när vi upptäckte att vi var vilse- så det så!
26 Augusti 2015  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
OLIKA SÄTT...

Det är i dag en vecka sedan vi tog farväl av Bazzen.
En hemsk vecka.
Hemskt tomt!
Hemskt tyst!
Hemskt sorgligt på så många sätt.
Det tog flera dagar innan jag kunde plocka undan hans grejer.
Vi har gråtit floder.
Vi har pratat alla hanterar det på sitt sätt.
Syrrans pojke sisådär 5 år. Han sa häromdagen:
-Jag tycker Bazzen kan sluta vara död nu och komma hem igen!
Tänk om det kunde få vara så. Nä nu räcker det liksom. Att det här med döden kunde vara som en bantningskur som man bara kan sluta med när man tycker att det räcker.
Nu vet jag av erfarenhet att de flesta bantningskurer är rena döden. Men det kan vi ta i ett annat blogginlägg.
NÄÄÄÄ tänker nån nu ska hon börja med det där skiten igen. Opererade inte hon sig smal.
Jo för tänk för det gjorde hon. Men det innebär ju inte att hon inte kan bli tjock igen om hon inte sköter sig.
Jag har tex nu en liten app i min ajfån (såklart) där jag kan hålla koll på att jag äter som jag borde. Bra hjälpmedel när ögat och känslan och verkligheten inte ligger i synk med varandra.
Det gör ju sällan det. Spegeln säger nått till ögat som hjärnan uppfattar som sanning men den riktiga verkligheten ser lite annorlunda ut. Eller mycket annorlunda.
En kompis sa för ett par dagar sedan.
Du har ju alltid sett ut så här.
Svaret är NÄ det har jag inte.
Men tänk så fort man vänjer sig vid vissa saker.
På gott och ont tänker jag att det är.
Som sagt det finns olika sätt att se på saker och ting och tur är väl det- så det så!
25 Augusti 2015  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
21.37

Eller skulle jag döpt det här blogginlägget till "helt åt helvete" ? För ...ja så känns det faktiskt! Inte hela tiden men då och då. Det liksom kommer över mig som nu tex.
Sorgen, saknaden tårarna, gråten.
Det var ju "bara en hund" ja det var det kanske för andra men för oss var det en familjemedlem.
Nu är han borta. Inget "tassljud" vare sig på nätterna eller dagarna.
Vet ni häromdagen när jag skulle bre´min frukost knäcke hittade jag ett hundhår i smöret när jag öppnade paketet. I vanliga fall hade jag svurit en ramsa, blängt på jycken och så svurit ytterligare några väl valda ord.
Den här gången tittade jag på hundhåret mitt i smörpaketet och och log med tårar i ögonen.
Med tårar i ögonen tog jag pekfingret och så tryckte jag tillbaka det ner djupt i smörpaketet.

Allting har sin tid sägs det och Bazzens tid var räknad i tisdags kl 21.37!
Då drog han sina två sista suckar i livet, han gjorde det i bland suckade, mest på nätterna, ungefär som sin rastlösa matte som då och då drabbas av nätter då hon inte kommer till ro och kan sova. Några suckar, vandra runt byta plats, soffan sängen...sucka lite till. Så där har vi gjort på nätterna tillsammans jag och Bazzen. Vissa nätter sov jag då höll han hussen sällskap.

21.37! Där och då på Valla djurklinik tog det slut. Livet som varat i 8 år hos oss och nästan 2 år innan hos nån annan. Bazzen var vårt "fosterbarn". Världens finaste och klokaste hund. Tro mig jag har haft några stycken den ena galnare än den andra. En åt katter- say no more!
Han har jobbat med mig på flera psyk-boenden och några ungdomsboenden- fast han liksom jag var outbildad. Han var för "glad" för att passera testen. Det säger en hel del om den jycken!
En kompis skrev på fejjan att han botat hennes hundrädsla. Sån var han. Klok, genomgod och underbar.
Bazzen kom till oss som en omplacering. Lite "galen" på grund av att han var understimulerad i sin hemmiljö. Men några veckors långpromenader och lite vardagslydnad kom väl till pass.
21.37 dagen innan nyårsafton så ringde jag på annonsen på blocket om en blandrashane som skulle omplaceras. 21.39 hade vi "gjort upp" affären på telefonen och jag skulle åka till Mönsterås för att träffa en av mitt livs stora kärlekar, Bazzen.
21.41 hade vi lagt på luren. Jag minns det såväl! 21.37!
Dagen därpå "lurade" jag med mig min dåvarande sambo på självaste nyårsafton på en liten åktur- mot Mönsterås.
När vi kom dit så la sig den stora lurviga hunden i mitt knä. Den dåvarande ägaren konstaterade att han inte brukade göra så.
När han somnade in 21.37 låg han med huvudet i mitt knä för sista gången.
När det var dax att åka därifrån, när affären var klar allting var betalt så sprang Bazzen fram till vår bil- han kunde omöjligt veta att det var den på parkeringen där det det stod många bilar- åsså hoppade han in i kofferten och la sig till rätta. Den dåvarande ägaren konstaterade att vi var "rätt" för Bazzen.
Där låg han hela vägen hem.
Nu när han är borta så tänker jag att han inte kunde varit mer "rätt för oss" än vad han var.
En fantastiskt klok hund som då och då gick oss på nerverna.
En fantastisk hund som hårade så in i helvete- rent ut sagt.
En fantastisk hund som kunde tigga så klockorna stannade.
En fantatstisk hund vars kärlek och glädje aldrig tog slut.
En fantastiskt snäll och oerhört saknad hund.
I dag sa syrrans lille pöjk att han tyckte att Bazzen kunde sluta vara död och komma hem igen.
Det tycker jag också!
Han blev gammal- javisst nästan 10 år och med tanke på att han var 50 % BernerSennen så får det anses vara en aktningsvärd ålder.
Jag tror att Bazzen varit sjuk länge- fast han har inte visat det för oss.
Han har hållt svansen högt och kämpat på för vår skull. För vi var inte redo förrens nu att säga
tack och adjö,
Men till slut gick det inte längre. Cancern i munhålan tog överhand.
Vi var med- allihop. Familjen och morfarn- han som var hundvakt oftast. Alla var med!
Alla var med när han somnade in- 21.37 jag tittade på klockan där på Valla djurklinik och tänkte: 21.37!
Vi är inte redo- än - att säga välkommen till en ny hund- inte än...

Bazzen du är så oändligt saknad!
Att plocka i hop dina grejer idag är tamejfan det värsta jag har gjort på väldigt länge så det så!
23 Augusti 2015  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
LÅNAD TID

Livet handlar om prioriteringar- eller hur- det är ni med på va?
Ofta kommer jag på mig själv att säga. Nä jag hinner inte det.
Jag borde såklart säga. Nä jag vill inte prioritera det eller ibland kan inte prioritera.
I bland kan jag låna lite tid av mig själv från det ena och ge till det andra.
Lite Robin Hood:ande med mitt eget tidskapital så att säga.
Det hänger liksom i hop med det där att jag brukar dela in livet i "måsten, borden och vill".
Så händer det nått som gör att jag helt plötsligt inser att tiden att prioritera håller på att försvinna. Att det där jag gör det i morgon - på riktigt kan bli försent.
En påminnelse om att ingenting varar för evig.
En påminnelse om att mitt i alla lycklighet så finns sorgen där, påtaglig, stor, lite otäck och samtidigt helt naturligt.
Jag vet att det är så att ingenting och ingen varar för evig. Jag vet att det är så och att jag inte kan påverka det. Jag kan endast påverka min syn på det och bestämma mig för hur jag ska hantera det.
Gråta är en strategi dricka rosé är en annan.
En dag ska vi alla dö- de andra dagarna ska vi faktiskt leva.
Eftersom vi lever så kort tid och är döda så länge så tänker jag att det där med att fånga dagen inte är så dumt tänkt ändå.
Så nu ska dagen och lite solljus fångas.
Jag har lånat tid av mig själv i dag och tagit kompledigt för att kunna hänga lite med tre av mina favoritgrabbar. Ludvigsson, Oskarsson och Bazzenson- så det så!

14 Augusti 2015  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
VARNING FÖR GLAD OCH STOLT INLÄGG!

Ja det är sannerligen bäst att säga till innan.
Det kan ju vara nån som stör sig på att man är lite glad och stolt. Man vet aldrig.
Jag säger inte att det är så jag säger att det kan vara så.
De senaste dagarna har det varit lite känslomässig bergochdal bana.
Goda vänner, gott umgänge, härliga baddagar med när och kära.
Bra stunder. Ja mest bra stunder, ja faktiskt tillochmed nästan bara bra stunder.
I dag fick jag nöjet att bli så där härligt stolt och glad över mina underbara ungar igen.
Inte nog med att de i går snyggade till sina rum- så där bara utan att jag ens hade bett om det de bara gjordet liksom- plötsligt händer det.
I dag har de fixat lunchen själva för mamman har jobbat och när hon kommer hem så har ena sonen klippt gräset och den andra har gått en långsväng med hunden och har sedan packat sin lilla badkasse och lurvat i väg med hunden på ytterligare en liten promenad med destination
Carlslundsbadet. Bästa badet i stan!
Så går dagen och blir kväll och då får den ene för sig att han ska tälta i trädgården med en kompis- jamenvisst härserduvarsegod. Har man som tonåring inte större krav på sitt sommarlov än att få tälta- i trädgårn´ så gört!
Det blir förmodligen inte så mycket sovit då datorn var laddad med filmer som skulle ses.

Den andre ville vara inne och hålla sin lilla "gräsänklingsmamma" sällskap.
Mysigt. Lite på tu man hand så där.
Små prata lite- käka lite. Kolla av hur livet lever och leker för en 11- åring.
Det är fantastiskt så mycket kloka saker som rör sig i huvudet på honom. Värderingar som man önskar att fler VUXNA delade. Jag är glad och stolt över att få vara en del av den världen.
Jag hoppas att jag aldrig blir utestängd därifrån att de alltid ska känna att de vill och kan ha mig där utan att jag stör för mycket i det som är de och deras att jag alltid blir inbjuden.
Jag är stolt över att få vara deras mamma varje dag. Jag är oerhört glad över sånna här vanliga, braiga, lycklighetsdagar. Även om just den här dagen har lite sorgkanter- men det får bli ett annat inlägg. När tiden är inne, när jag är redo. Så redo som jag kan bli- så det så!
10 Augusti 2015  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
FULLSATT - IGEN...

...så har vi gjort det igen. Jag och sjung-kollegan. Fyllt en kyrka. Sjungit sånger önskade av andra. Tillsammans med publiken har vi hittat sånger som har fått nytt liv och ett annat stuk i vår tappning.
Så här lite after-gig sitter jag och fiffilurar över det faktum att det är en fantastisk känsla att få stå inför en fullsatt kyrka, sjunga sånger ock kåsera lite om livet döden och det som händer däremellan.
Så tacksam och glad över allt fint vi fick höra efteråt av glada tacksamma berörda människor
som tar sig tiden att gå och lyssna och som också kommer fram och berättar vad de tyckte om
konserten vi gjorde.
Just i dag är vi sams han Gud och jag. Det känns som att han är lite nöjd med det jag gjorde idag!
Glad och tacksam- amen- så det så!

2 Augusti 2015  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Ingela Svensson                                             Skaffa en gratis hemsida