Ingela Svensson

Logga in

Må

Lö

Sö

April (2019)

Ett varv till då...

…i det här ekorrhjulet som kallas livet. En ny morgon gryr, en ny dag, en ny vecka. Full av möjligheter att göra det jag vill men också det jag borde och måste.
I dag har jag planerat in lite ledighet på förmiddagen va.
Det är när jag berättar sånt som en del av mina kollegor fnyser lite och kallar mig för lyxlirare och semesterfiraren. Den lilla detaljen att jag jobbade både lördag och söndag på min lille kommunale tjänst den glöms ofta bort.
Det ser man inte men däremot den kompenserande ledigheten den ska alltid kommenteras. Rätt tröttsamt.
På "vill" listan i dag har jag:Läsa lite bok, läsa liteblogg, skriva lite blogg- vilket jag gör nu.
Dricka mycket kaffe. På borde listan har jag nog egentligen inget. Huset är nystädat det gjordes i helgen mellan arbetspassen och sjungandet. Tvätttunnan är tom så när som på en maskin som ligger och skvalpar just nu.
På måste listan står en promenad med den fyrbente. Sedan måste jag göra mina läxor. Jomenvisstsåattehe…tanten ska gå en utbildning i afton. En familjehemsutbildning- känn på den. Kul ska det bli- så det så!

29 September 2014 | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar

Solskensdag

…det blåser som tusan ute, men solen skiner.
En fin höstdag helt enkelt.
Fick besök av mosters minsta lilla hjärta.
Sicken liten sötgöta. Så bestämd och så frän så hälften vore nog.
Promenad till lekparken med Bazzen, åsså gunga och åka rutschbana och fika.
Promenad hem igen åsså måla lite ugglor.
Det behövs liksom inte så mycket mer för att man ska känna lyckligheten komma krypande.
Dessa funderingar som en sån liten människa som hon har.
Det är fantastiskt att få ta del av. Att liksom bli inbjuden till världen såsom den lilla ser den.
Berättelser och fantasihistorier i ett enda sammelsurium.
Fantasilekar där jag får provsmaka både kottar och sand som är alla möjliga olika maträtter hur jag från ena sekunden till den andra växlar mellan att vara groda och hund och så mitt i alltihopa ett ögonblick av allvar när den lilla tösen stannar upp och tittar sin moster som sitter nertryckt i en gunga i ögonen och så säger hon med bestämd och allvarlig min:
-Ingela jag tycker om dej.
Naturligtvis svarade jag:
-Jag tycker mycket om dej också Lilla A. Varpå hon kontrar: -Du får det!
Det är ett sånt ögonblick som man vill spara för alltid ett sånt där minne som man slår in i livets gladpack och så bär man det med sig- för alltid.
Tack tänker jag stilla.
Tack lilla unge för att jag får tycka om dej och för att jag får gå med dig till lekparken och lyssna på dina berättelser om hur man gör muffins och vad du åt till frukost och vad dina bästa kompisar på förskolan heter.
Blir glad och lycklig på riktigt av sånna här stunder - så det så!

27 September 2014 | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar

Ord och många visor

Det här har varit en sån vecka som går till historien.
Det har varit fullt upp hela dagarna och hela kvällarna.
Jobb jobb jobb, rep på kvällarna och så ska det sjungas hela helgen.
Nä det är inte ett dugg synd om mig jag har valt det själv.
Jag har tackat ja till allt det där som jag har gjort i veckan.
Väl medveten om att det skulle bli en sån där "helvetes vecka".
Allt det har jag själv tackat ja till och planerat in. Det blir sånna veckor i bland. numer är det inte så ofta men i bland blir det så. Då får man liksom stuva om och lägga pussel med livet liksom. Det funkar och när det är klart är det dax för vila.
Hur jag orkar? Jag älskar det jag gör, den jag är och de jag lever nära och det är liksom hela grejen då blir det andra lätt. Det jag gör ger energi även när det tar energi.
Märklig ekvation? Ja kanskse- men så här är det för mig.
Att leta reda på texter och åka och repa det tar visserligen energi men när jag är på repet och får sjunga så ger det energi så det går liksom på ett ut på nått sätt.
Då är det enkelt att orka.
Det som kommer i kläm är det där andra som också måste göras handla, tvätta, dammsuga.
Det gäller att förbereda och fokusera- här och nu (åsså lite framåt) men mest här och nu.
Det fanns en tid i mitt liv när jag slarvade med att äta och sova de veckor det var mycket. De detaljerna hjälper min "nya" kropp mig med nu. Det går liksom inte fuska där. Äter jag inte så funkar jag inte och sover gör jag som en gris tillräckligt mycket för att kroppen ska funka. Nu har jag skrivit många ord i helgen ska det sjungas många visor. I kväll är det gig på SAAB Arena i Linköping- med Tidelineianerna. På söndag ska det sjungas i en kyrka. Helt olika forum helt olika sånger. Men lika roligt fast på olika sätt- så det så!

26 September 2014 | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar

UNDERBARA UNGAR

I bland känns det lite overkligt att jag har fått två stycken "underbaringar" i mitt liv. Två underbaringar- två underbara barn. Kloka, snälla, empatiska, självgående, envisa, orädda, kloka, duktiga ja allt det där en mor kan önska sig.
Visst finns det dagar när jag kan tänka mig att lägga ut dem båda på blocket med tillhörande utrustning. Men det är somlige dar´de allra flesta dagarna är jag bara oerhört stolt och lycklig över att just jag fick bli deras mamma.
Att jag får vara nära, kanske närmast dem.
Att få vara den som lyssnar, tröstar, fostrar, brer´ mellis-mackor åt både dem och kompisarna.
Att jag får vara den som tjatar, gnatar, påminner, uppmuntrar, delar ut konsekvenser och pengar. Att jag får vara den som packar väskor, skjutsar till träning, träter i affärer, pussar dem gonatt i smyg när jag kommer hem sen och de redan sover.
Att jag får vara den som de ringer till som i kväll. När de har valt att vara "barnvaktslösa" och lägga sig själva. ( Eftersom den här dåliga mamman repar och kommer hem 30 min efter läggdax.)
När de en sån kväll som i kväll ringer och frågar om de får bädda ner sig i soffan i stället. Jag är stolt och glad att jag får vara den som får vara med om allt detta. Varje dag. Eller i alla fall nästan varje dag.
Att jag får vara den som förklarar hur världen ser ut och hur jag tror att saker och ting funkar. Att jag får vara den som städar diskbänken efter avslutat kladdkaksbak. Jag är glad att jag får vara den. Den som är jobbig och trälig precis som en mamma ska vara.
Jag är glad att jag får spela UNO med Er eller se på film, springa spåret eller tillochmed träta i klädaffärer.
Jag är glad att jag får vara den som parar i hop strumpor i storlek 41-42. Jag är glad att få vara den som härjar om läxor men som sedan får sitta med på utvecklingssamtal och höra om allt det där som går så bra. Jag är stolt och glad över att få vara den första som för höra:- Jag hade godkännt på provet!
Jag är glad även när det är svårt att vara barn. När hårda ord haglar och när orättvisor slår till. Jag är glad att jag får vara den Ni pratar med.
Jag är glad att få vara den som kan ta med Er till olika delar av världen.
Tyskland, Grekland, Egypten och Malexander.
Jag är så glad att jag får vara med. Det är inte så många år till.
Snart är Ni stora på riktigt små sorkar. Nu 10 och 13 rätt var det är är Ni 20 och på andra sidan jorden i Australien. Jag kommer vara glad då också att jag har fått vara med och vara mamman. Av allt jag har gjort i mitt liv så kommer det alltid vara det största och det bästa.
Jag är så innerligt glad och tacksam över att jag får vara "den" för Er. Mina älskade små ungar. Ni vet det inte men nyss pussade jag er gonatt i smyg. En av Er skruvade lite på sig och svarade när jag sa att jag älskade Dig: -Ja ja jag vet och så klappade du mig på kinden. Frågar jag dej i morrn bitti minns du det nog inte. Den andra svarade: Jag älskar dej också mamma. Gå och lägg dej nu! Tror inte du minns det i morrn bitti heller.
Älskade ungar,Ni är fina och ni är mina-så det så!

24 September 2014 | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar

På tu man hand...

…en utflykt, i bil, många mil till en sk. storstad. Göteborg var målet.
Morgansson fick av mig och ungarna och mina syskon med familjer och föräldrarna premiärbiljetter med hotellövernattning till JILL JOHNSON på RONDO.
De fick han i april när han fyllde.
Hur det var? Jo...
Fantastisk show, väl värd vartenda öre. Hon är en formidabel sångerska, scenkläderna var mycket glittriga och countryiga. Kjolarna var alldeles för korta tyckte jag. Morgansson tyckte de var för långa.
Även som showen var bra så var det bästa tycker jag att bara var vi två, utan en massa måsten. Inga jobbtelefoner. Inga gympapåsar som ska packas. Bara vara- underbart. Strosa runt hand i hand. Prata om sånt som man inte hinner prata om annars.
Glo på folk.
Så ett annat bra inslag - älskar- så gött att bara sätta sig och äta åsså åka hem igen. Krångligare än så behöver det väl inte vara tänker jag att ta hand om sig själv och varann lite grann. En liten tripp på tu man hand. Så det så!

19 September 2014 | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar

TACKSAM X FLERA

Det var ett tag sedan jag uttryckte min tacksamhet över saker och ting personer i min närhet och i fjärran så här i text så i dag får det bli ett tacksamt inlägg.

Jag är tacksam över mycket. Mer än vad jag kan skriva här i ett blogg inlägg det skulle liksom ta alldeles för lång tid.
På tal om tid det fanns en tid i mitt liv när alldeles för mycket fokus gick åt till vad jag inte hade, gjorde, orkade eller kunde. En tid, en ganska bitter tid, en tid där jag inte var så snäll mot mig själv. Jag påminde mig själv ofta om vad jag inte kunde och vad jag inte orkade eller förmådde. Numer gör jag tvärtom. Fokuserar på det jag har klarat av.
Påminner mig själv dagligen om vad jag gör bra.
Kaxigt?! Ja kankse- i mångas ögon men jag tänker att om inte jag är snäll mot mig själv hur ska andra kunna vara snälla mot mig.
Det finns en viss skillnad ändå vill jag poängtera mellan att vara snäll och berömma sig själv och att skryta.
Eller?
Jag kan ju skryta lite för mig själv för att jag är nöjd med vad jag kan och har gjort.
Läste ni noga nu. Jag kan skryta FÖR MIG SJÄLV alltså FÖR MIN SKULL. Inte för att trycka ner nån annan. Inte för att liksom stoppa i halsen på nån hur jävla duktig jag är.
Utan för min skull.
Lite positiva tankar alltså- svårare än så är det inte.
I dag tex har jag (återigen) kört bodypump mitt förra jag hade nog tänkt:
FAAAN jag orkade inte alla plankorna.
Mitt nuvarande jag tänker. Grymt tre av fyra plankor orkade jag- nästan- åsså är jag nöjd med det. Stolt över mig själv.
Å en del av mig själv tänker att det var då själva faaaaaan visst måste jag orka hela vägen ut.
Självklart visst hade det varit gött att orka hålla i hela vägen ut. Men det får bli ett mål. Jag SKA fixa det- snart- så det så!
Så i dag är jag tacksam för att jag är 41 klokare än när jag var 25. Mamma till två underbara ungar. En fantastisk sambo. Har en hund som trots sina 9 år är pigg och glad. Jag har ett jobb , nä jag har flera jobb som jag trivs oerhört bra med.
Jag har vänner. Kan betala mina räkningar (nästan) varje månad.
Jag har en fin "urfamilj" två systrar som jag beundrar. En mamma och en pappa som alltid ställer upp! Vänner som jag kan ringa mitt i natten om så skulle behövas.
Jag är en jävligt lycklig sate och in i helvete tacksam så det så!

17 September 2014 | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar

87

…jag är en av de 87% som INTE röstade på SD- så det så!

15 September 2014 | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar

DESSA (SVÅRA) VAL I LIVET...

…jag är inte så jätteintresserad av politik. Har faktiskt inte sett en endaste valdebatt i TV i år.
Mest för att jag tycker att det är pajkastning och jag blir provocerad av att de provocerar varandra när de debatterar. I år har jag HÖRT att det varit synnerligen låg nivå. Vuxna människor som puttas och bär sig åt- om man ska tro löpsedlar och media.
Det betyder inte att jag inte vet vad jag tror på eller vad jag anser är viktiga frågor.
Jag har väl nånslags övertygelse om var jag står politiskt men inget intresse för att engagera mig politiskt.
Jag har trott att jag har vetat hur jag ska rösta så. Har läst på lite. Inte nu senaste halvåret.
Jag slutade läsa på efter jul ungefär.
Jag tänker att allt som lovas nu till höger och vänster av både höger och vänster- det är sånt som de borde lovat och infriat tidigare. Nu är det liksom lite försent har svårt att ta allt det fantastiskt som utlovas på allvar. Viktigare är för mig att se vad som har åstakommits eller inte ha åstadkommits under mandatperioden. En slags utvärdering vad har varit bra vad har varit dåligt. Vad skulle nått annat parti har gjort osv…
Jag har läst på lite och har som sagt trott mej veta var jag står.
Jag vet vilka jag definitivt INTE sympatiserar med. Nu är ju det egentligen inte heller så viktigt. I år har mycket gått ut på att övertyga om vilka som INTE borde vara kvar i riksdagen istället för att fokusera på vilka som borde vara där. Det tycker jag är fel. I en valkampanj borde det vara förbjudet att racka ner på andra i debatter och i intervjuer och i stället prata om det egna. Det man vill och det man kan inte om vad andra inte vill,har gjort, kanske kommer att göra.
Så i morse dagen för valet tänker jag att jag ska nog ändå göra några sånna här tester som finns. Valkompasser för att se om jag har tänkt rätt.
Sagt och gjort. Jag gör ett par stycken som samtliga visar att jag är Centerpartist. Det var liksom lite oväntat. Det trodde jag inte jag trodde som sagt att jag visste var jag stod och vad jag skulle rösta på. Men uppenbarligen var jag (återigen) lite dåligt påläst. Så nu måste jag ju välja då. Antingen rösta som valkompasserna säger eller som jag trodde att jag skulle rösta, åsså måste jag välja vad jag ska ha på mig i dag när jag åker på bomässa och jag måste välja vad jag ska laga för kvällsmat. Dessa svåra val i livet- det enda valet som är enkelt det är att jag även i dag väljer glädjen- så det så!

14 September 2014 | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar

VARDAGS REFLEKTION

…det fanns en tid i mitt liv där 1Lmjölk kunde stå i kylen och både hinna passera bäst före datum med råge och bli sur. En tid när jag tog en liten skvätt mjölk i mitt kaffe på morgonen om jag ens drack kaffe. Mjölk var liksom nått som bara skulle finnas i kylen men som inte gick åt.

Nu är det andra tider. I går gjorde jag reflektionen att i skräp påsen låg 3 st tomma mjölkkartonger. Dagen innan gjorde jag samma observation. 3 st tomma kartonger.
Innan dagen var slut både i går och i förrgår så blev det ytterligare ett paket mjölk per dag.
Så nu är det andra tider 4L mjölk på en dag är liksom ingen match.
Barnbidraget borde heta mjölk eller matbidrag för det är liksom dit pengarna går. Ja å till JC
också för att köpa byxor.
När man är i gränslandet mellan barnavdelningen och storlek S i herrbutiken, då hamnar man på JC. Jeans och fräna t-shirtar och vips har vi ekiperat en tonåring och en lite mindre tonåring. Nu har snart den här mamman bloggat klart och ska åka till affären och köpa- mjölk- så det så!

13 September 2014 | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar

Nu ere krig...

I dag känns det i rygg och lår att man smugit runt på huk. Suttit i jägarställing i bakhåll i väntan på att kunna skjuta nån i ryggen.
Jag har stått gömd, sprungit i fatt, hoppat över hinder-Ja ni hör ju. Det var krig på riktigt.
Vi var ett gäng vuxna och barn som i går åkte in till Linköping och spelade Laserdome.
Heter det spela förresten? Sprang Laserdome? Sköt Laserdom?
Det kändes inte som nått spel direkt. Mer som blodigt allvar.
När västen kom på hände det nått. Hörntänderna kliade och hornen blev synliga.
Vi spelade två matcher. Första matchen vann vi stort. Andra matchen vann vi inte lika stort. Eller vi vann väl egentligen inte alls- så mycket. Eller vi vann helt enkelt inte den. Märkligt tycker jag nog för vi spelade bra men det andra laget hade ett riktigt ärkeproffs med sig. Han var van att spela syntes hade en helt klart bättre taktik än några av oss andra i vårt lag- då syftar jag inte på barnen utan mer på oss vuxna. Nåväl det var skitsköj och vi kommer absolut att görat igen men då ska vi vinna båda matcherna - så det så!

7 September 2014 | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar

CHOKLAAAAAAAAAD

…bara lite, en liten snutt, en liten ruta, inte mycket alls. Men jag vill ha choklaaaaaad.
Gärna dajm eller nått annat marabou mjölkchoklad- eller maraboudigestive bara nått litet en liten liten ruta… inget märkvärdigt men nått….VILL HA…lite bara lite...
Nu har jag suttit här vid köksbordet en stund och gnytt lite..då och då…lite random så där som ungarna hade uttryckt det.
-Choklaaaaaad!
Morgansson har suttit vid en dator och jag vid en annan.
Vi jobbar lite fast arbetsdagen är över- ja sånna är vi…inget konstigt alls! Nästa vecka har KDKV show på Konsert & Kongress det är liksom lite som ska fixas. Julshowen ska igång och repar ja, då är det lite som ska fixas.
Då och då har jag gnytt:
-Choklaaaaad.Choooooklaaaaaaad!
Egentligen mest för att göra av med överskottsenergit och kanalisera frustartion från det jag arbetar med som funkar sisådär.
Å så hux flux reser han sig. Tar på sig jackan och går ut i hallen. Vänder sig mot mig ler sitt allra bästa Morgansson leedne och frågar- vanlig choklad eller?
Det där är kärlek på riktigt. Han vet att jag kan äta 2 max 3 rutor innan jag blir "sjuk" av chokladen. Men ändå så åker han i väg fast det är mörkt ute men ändå åker han i väg.
Jag tror att det är Kärlek på riktigt- så det så!

4 September 2014 | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar

RUNKEEPER DEL 2

…ni som läste mitt förra inlägg om runkeeper får fortsättningen serverad här vare sig ni vill eller inte. Som sagt jag installerade appen i min lille ajfån. Gav mig ut TROTS regnet. Jarå den svindyra Peak Perfomance jackan som sas stå emot väta utifrån men släppa ut vätan innifrån höll vad den lovade. Så även om jag inte var torr om vare sig fötter eller öron så var i alla fall bålen hyfsat torr- utifrån.
Nån slags hets drabbade mig när jag med appen startad gav mig ut på min runda.
Jag hade inte hunnit jättelångt när jag höll på att skita knäck i spiraler.
En kvinnoröst vrålade till. Jag hann inte uppfatta vad som sas men hon var nära. Men när jag tittade över axeln var det ingen där.
Denna procedur upprepades ett par gånger innan jag insåg att jag INTE höll på att förlora förståndet utan att det var appen som talade om hur långt jag hade sprungit på vilken tid och hur snabbt jag (INTE) hade sprungit.
Vågade inte försöka hitta avstängningsfunktionen för den mekaniska tanten som pratade av rädsla för att allt skulle försvinna för då hade ju promenaden varit förgäves - eller?
I alla fall. Hetsar runt de första kilometrarna. Det är väl synd att kalla det för löpning eller ens för jogg men nån typ av framåtgående lufsande rörelse var det i alla fall.
Nu vet jag att våran 8 km sväng bara är 6,94 - skit också.
Jag vet också att det INTE var nån bra tid. Varken den genomsnittliga kilometertiden eller den totala rundan tiden. Det kändes bra då. Inte särskilt bra efteråt. Knät gjorde såklart ont- riktigt ont. Det gör det alltid när jag har sprungit.
Nåväl jag fattade ett inre beslut om att runkeeper appen trots allt ändå var lite skojig. Jag fick en massa fakta om min promenad och jag kunde på den lille kartan se hur jag hade sprungit.
Jo men jag gillar den. Jag bestämmer mig för att jag gillar den. Inte så mycket att jag vill lägga upp mina resultat och dela på fb och insta med mina riktiga löparvänner. Nä jag gillar den som ett verktyg.
Så gick det ett par dagar. Det piper till i telefonen. PÅ displayen är det ett meddelande från Runkeeper att jag härmomdagen tyckte att det var en bra ide´att bli påmind om att träna den dagen jag fick meddelandet.
Där började ogillandet igen. Skarpt bestämt och innerligt ogillande. En app(jävel) som skickar träningspåminnelser till mig. Why God why?
Vad jag gjorde? Jo jag snörade på mig träningsskorna släpade med mig hunden ut och avverkade några kilometer i spåret. Under tiden tänkte jag:
Finns det nån likanande för vin?
Kan man få ett meddelande så där var tredje fjärde dag att man påminns om att man borde dricka ett glas vin? Nä skulle inte tro det. Men det borde det finnas- så det så!

3 September 2014 | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar

hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel

Skaffa en gratis hemsida