Startsidan | Blogg | Fotoalbum | Gästbok
Topplistor | Om mig | Logga in
Må Ti On To Fr Lö Sö
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
November (2020)
 >>
Arkiv
Kategorier
Nya inlägg
Nya kommentarer
Statistik
Sök i denna blogg


Nystartad

Om ni vill kan ni kolla in min nya lilla nogg på http://www.nattstad.se/Tanglesh :)
26 Juli 2012  | Länk | Kapitel 13 | 1 kommentar
Im number......

I vanlig ordning så sitter jag och inväntar tåget. Tycks som att jag alltid åker till eller åker ifrån någonting.
Den senaste tiden har det väl varit ifrån mitt liv.
Läser om en film som jag ser mycket fram emot, som heter "Jupiter Accending"
Om en ung invandrartjej som jobbar som städerska i USA och kämpar för att få visum.
Hennes liv handlar om jobb och överlevnad dygnen runt. Vad hon inte vet om är att hon bär på dna från en utomjordisk livsform som är betydligt mer utvecklad än människan. Hon har samma blod som en prinsessa av den här livsformen.
Den här utomjordiska rasen kan inte förstå hur hon kan ha samma adliga blod och skickar därför en supersoldat för att hitta och döda henne.
Som de enda av sitt slag blir de naturligtvist förälskad i varandra och måste kämpa både mot människans oförstånd och ett utomjordiskt hot.
Vad jag älskar med sådana här filmer är att det handlar om någon som inte hör till. Någon som inte känner sig hemma och som på nått sätt är utstött av samhället.
Jag har alltid varit en sådan person. Kanske jag inte är från en annan planet, men i sinnet kommer jag alltid att vara en utomjording, ett freak.
22 Juli 2012  | Länk | Kapitel 13 | 0 kommentar
Swinging doors

När jag känner att väggarna kryper på mig och dataskärmen bränner ett hål rakt igenom mig, så vet jag........... rastlösheten kryper på. Det innebär att det är dags för promenad, eller nått annat än det jag gör iallafall.
Tog dataväskan med mig och promenerade längs de ganska tomma vägarna här i Båstad.
Redan på håll kände jag igen henne, en av de få PT kunder jag hann få på gymmet innan jag slutade.
Såg direkt att han hade tappat vikt och var mer energisk i stegen.
När hon sökte upp mig på gymmet var hon förstörd, kuvad, överviktig och missbrukare av cigaretter. Hon hade blivit misshandlad och sexuellt utnyttjad av sin ex man.
Hennes önskemål skilde sig en hel del från de vanliga önskemålen hos kvinnor. Hon vill lära sig slåss, ville bli snabb, smidig, veta vart man skulle slå, lära sig använda kniv osv..
Jag minns att jag ett ögonblick var förstummad. Fick jag verkligen lära ut sånt? vet hon innebörden av vad hon ber om?
Men vi satte igång, och jag utsatte henne för grymma pass.

Kvinnan jag hade framför mig nu var någon helt annan. Hela hon var friskare på något sätt, en helt annan utstrålning.
Men det som jag la märke till mest var hennes ögon, man såg en ny säkerhet i dem. En stabilitet som inte fanns där förr.
Vi pratade lite om allt möjligt. Hon frågade om min flickväns hästar och hur det gick för mig i Stockholm.
Sen blev hon allvarlig och tittade upp på mig.
"Du ska veta att det var du som räddade mig" sa hon
"Det var inte någon psykolog eller någon annan, det var du som fick mig tillbaka".
Att höra de orden tog mig så långt tillbaka i mina minnen. Men nu kände jag verkligen att det var sant, och de fyllde mig med värme.
Hon berättade att baserat på det jag lärt henne hade hon fortsatt på egen hand tillsammans med sin son. Att slåss, att lära sig nya saker, att bli bättre.
Hon hade tappat den vikten hon ville, hon hade slutat rökt, hennes självförtroende var tillbaka. Och hon hade fått jobb i Norge som hon ville.
Det är sådant som jag blir impad av. Någon som vill något och uppnår det. Som säger en sak och gör exakt det som sägs.

Jag litar inte på ett ord som kommer ur någons mun, jag tror endast på det dem gör.
Vem som helst kan säga vad som helst, när som helst. Inte förren de sätter handling bakom, betyder det något för mig.
Hon tackade mig och sa att "vill man något, så får man det, på ett eller annat sätt"

Jag hoppas att jag kan följa hennes exempel och komma dit jag vill till slut.


Ps: Om min gumsa läser det här vill jag bara säga att jag är stolt över dig. Du är en av de starkaste och självständigaste människor jag känner. Du jobbar så hårt och är någon som verkligen vill komma någonstans och jag är så stolt över dig. Älskar dig <3
18 Juli 2012  | Länk | Kapitel 13 | 1 kommentar
Identity

Vaknade av alarmet på mobilen imorse. Ögonlocken var tunga, tungan klibbade mot gommen, magen kurrade.
Det kändes som om jag hade sovit i hundra år.
Satte mig upp och drog händerna över ansiktet och ögonen, försökte vakna till liv.
Reste mig och gick fram till den provosoriska spegeln och tittade mig själv djupt i ögonen.
Ibland så kan jag skymta någon annan i spegeln, eller en annan sida kanske. Något främmande och outforskat, något annorlunda.
Min blick gled ner till mitt bröst. Dessa rivsår? hur uppstår dem?
Ett långt rivsår över bröstet och ett ut mot axeln.
Sist jag fick dem var för 3 år sedan, och då på ryggen. På den tiden fick jag dem med jämna mellanrum, ibland så djupt att blod hade runnit.
Jag antar att det bara är ett av mina många mysterium.
Efter en snabb frukost fixade jag till mig och gick mot bussen.
Det är alltid uppfriskande med nya miljöer. Att insupa nya ansikten, lukter, smaker, att utforska ny mark.
Trots att Stockholm alltid har funnits nära så har jag som aldrig utforskat det, tills idag.
Tog bussen till Danderyd, sen t banan till Slussen.
En promenad genom gamla stan skingrade mina tankar och väckte mig till liv.
Ibland är det skönt att försvinna in i ett folkvimmel, bara bli en del av vardagen och alla andra.
Tog en kaffe på ett litet franskinspirerat cafe och tittade på alla människor som skyndade förbi.
Cafet var litet och lagomt undangömt från det värsta vimlet. Servitrisen var snabb och flink i sina rörelser, men hade ändå tid till att vara trevlig. Kanske kan bli ett stamhak detta?
Mina tankar började vandra, vem är jag egentligen?
Ända sedan jag var liten så har jag haft en känsla av att vara ämnad för något.
Har alltid haft svårt för att foga och hitta min plats i den här världen.
Jag vet nog vem jag är, men vet inte vart jag är på väg eller vart jag borde gå.
Alla dessa känslor som bubblar i mig, denna eld.
Det måste finnas ett sätt att kliva ut ur den grå vardagen, av att sova, jobba, äta, dö. Att hitta sitt rätta kall, sin sanna identitet.
10 Juli 2012  | Länk | Kapitel 13 | 0 kommentar
Down to the river..

Så var man igång och på väg igen då. Från Båstad till Stockholm,,,
Undrar vad som väntar mig där, eller om det bara är ett kort stop på min eviga väg.
Ibland vet jag inte varför, jag fortsätter, men det är som att inget tillåts att vara hem för mig.
Jag vill att kärlek, äventyr, passion, och utveckling ska gå hand i hand, det är allt jag någonsin velat.
För en gångs skull vill jag att något ska vara stabilt i mitt liv, att jag ska få känna mig säker i något. Att jag för en gångs skull kan få slappna av och känna frid, att mitt hjärta ska få lugna ner sig lite. Men det är nog inte så det ska vara.
Kanske...kanske inte, så har mitt liv alltid varit, och kommer så att förbli.
Jag kan uppoffra så mycket för kärlek, för jag har sökt den så länge. Att den för en gångs skull ska få vara ljus, lätt och vara en prioritering.
Så finns det dessa stunder då jag funderar om jag är gjord för den? Är jag någon att kämpa för? är jag bara någon som är med ett tag och sedan lämnar?
Eller blir jag lämnad? fast jag vet bara inte om det.
Varför kan livet inte bara få vara lätt? två stycken älskar varandra, de skapar en grund och sedan upplever världen och allt den har att erbjuda tillsammans.
Eller är det något som endast sker i sagor?

Jag går ner till vattnet, ser hur det krusar sig i blåsten.
Vattnet har funnits där mycket längre än vad jag har eller dem före mig. Trots allt som har hänt, så finns det fortfarande kvar där....
Vet inte varför, men jag finner tröst i det.
30 Juni 2012  | Länk | Kapitel 13 | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Demonen Tanglesh                                             Skaffa en gratis hemsida