Maria ****

Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Logga in

Må

Lö

Sö

Januari (2020)

Den 14/4-24, söndag, klockan 15:40

Tidigare i veckan fyllde en barndomskompis dotter år, och, eftersom vi bor så långt ifrån varandra, hade jag, som vanligt, skickat födelsedagspresent och grattiskort med posten i god tid för att det skulle hinna fram till rätt dag. På eftermiddagen / kvällen på dotterns födelsedag, får jag ett sms från min barndomskompis (ja, alltså hennes mamma) – som tackar för presenterna… Nu kanske jag lägger mig i lite för mycket (?), men, jag kan ändå inte låta bli att fundera… Hur länge ska en förälder vara den som tackar för sitt barns presenter, och när kan / ”ska” man börja ’kräva’ (= kanske fel ord, men, i brist på annat just nu) att BARNET tar det ansvaret? Nu kommer jag inte ihåg när jag började tacka för presenter (!), men, jag tänker… När jag var runt sju, kanske, och lärde mig skriva… Min barndomskompis dotter fyllde tretton år..! Tretton år, men det är mamman som tackar!? För mig känns det… Ja… Hmm… Men, kanske det är jag som är … omodern? Hade jag haft en tretton-åring, hade jag nog… Visst, jag kanske hade påmint honom eller henne (!) att höra av sig och tacka (!), men – jag skulle ju inte SKRIVA tack:et ÅT honom / henne (!), utan det hade han / hon nog fått börja göra själv när han eller hon var runt sju – åtta. Men! Nu har jag inte någon tretton-åring, så… Jag är nog fel person att säga något… :p Kanske det är så dagens föräldrar gör!?

På tal om ”födelsedag” så fyller en bekant (G) år kommande vecka, och, ja, jag har skickat ett grattiskort även till henne. Men, *skrattar*, jag är rätt inställd på att jag inte kommer att få något tack från henne (eller). Inte för att hon har någon annan som sköter det åt henne (tänk sms från hennes man: ”G tackar för grattiskortet till hennes xx:e födelsedag”), utan för att… Kanske just för att hon måste göra det själv, så gör hon det inte. Det är i alla fall sällan det har hänt genom åren, så… Och, ja, ändå fortsätter jag höra av mig! Jag vet! Det är ändå många genom åren som jag slutat gratulera av den anledningen – de uppskattar ju tydligen inte att jag hör av mig, så… - men… Ja, hon är en av dem jag ändå fortsätter skriva till…
Nå, sedan dröjer det nog ändå tills min födelsedag innan vi träffas. Av någon anledning, har det bara blivit till min födelsedag vi (G, E, och jag) ses nu för tiden, och då är det de (eller, ja, ärligt, främst E) som drar ihop det. Med tanke på hur lite kontakt vi haft senaste åren, känns det inte jätteviktigt för mig, men… Gör det, det för E och G, så…

På tal om G, så nämnde hon i början av februari att vi skulle ses och grilla… Det har inte blivit av än, men, jag är inte besviken eller förvånad. Det är så det brukar vara; hon kommer med idéer och jag är på = de blir inte av. Jag kommer med idéer som hon är på = det blir inte av. Och, ja, det är väl delvis därför vi knappt träffas längre nu för tiden…

________________________________________________

Senaste tiden har jag fått kontakt med några nya brevvänner, och, även om det är lite svårt att skriva första brevet till någon ny så där, så har jag ändå ”tagit på mig” att skriva första brevet till dem, och, inte mig emot..! Under den gångna veckan fick jag svar från båda, och, ja, jag kan nog bara konstatera att även de tycker det är svårt att skriva första brevet till någon ny så där… Kanske till och med svårare än vad jag tycker, för, *skrattar*, båda tog till väder-tricket och berättade utförligt vilket väder de hade… Okey, nog för att jag tycker det är svårt att skriva första brevet (!), men – vädret är en sådan sak man verkligen bara pratar om för att man känner sig tvungen att säga NÅGOT, och inte ens jag är SÅ desperat! Hellre kortare brev (UTAN väderprat!) än brev som blir längre BARA för att man pratar om vädret! Suck! Jag hoppas att det blir bättre framöver, så de känner att de kan skriva om djupare saker… Och då menar jag inte att det måste bli JÄTTEdjupt (!) – även om det kanske vore roligt med någon sådan relation också – utan bara… Ja… Finns det något ytligare att prata om än vädret, liksom? (Eller, ja, det finns säkert [!], men, vädret är absolut en sådan sak som räknas som ytligt). Jag menar: Det blir ju lite löjligt också… Om någon av dem skriver sitt brev en tisdag i februari och berättar att det snöar; jag får brevet på fredagen veckan därpå och svarar under kommande vecka så de får det ännu en vecka senare. Då har det gått så där tre veckor sedan de skrev ”Det regnar idag” (eller vad det nu må ha varit), och ska jag då kommentera det – två och en halv – tre veckor senare – att ”Vad tråkigt att det regnade hos dig för två och en halv vecka sedan” Suck! Antagligen har de ju redan glömt det där, och, på två och en halv vecka har ju vädret hunnit ändras xx antal gånger..! *skrattar*

14 April 2024 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 23/3-24, lördag, klockan 11:39

Det är som jag träffar på K oftare och oftare (tre gånger hittills den här veckan! Senast igår – då också på xx, och en dag tidigare, men då på yy), men… Jag vet fortfarande inte hur jag ska bete mig..! Vi skiljdes ju absolut inte som ovänner (!!), men vi har ju inte eller haft kontakt (inte ens oplanerat sprungit ihop!! Och verkligen inte haft kontakt via sms, telefon, mail eller liknande) på så där tio år innan vi nu börjar springa ihop på samma platser senaste tiden, och, ja, som sagt var, oftare och oftare och oftare. Nu tror jag ju verkligen inte att hon ”stalkar” mig (!!); tar redan på vart jag är och när – det tror jag verkligen inte! – för att sedan ”råka” var där också, men… ”Lite” konstigt är det ändå att vi är på samma plats, samma tid, SÅÅÅ ofta som senaste tiden… Sedan är det inte obehagligt eller så (!), men… Vart har hon varit under de här tio åren liksom? För att sedan bara dyka upp igen som ingenting har hänt…
___________________________________________________________
I onsdags såg jag en nyhetsnotis om en att en villa brunnit ner till grunden i S, och mina tankar gick direkt till zz. Absolut, S är en liten ort, så, det bor ju… om inte ”många”, så i alla fall ganska många fler där, men, eftersom det är zz jag känner som bor där, så var det ju henne jag tänkte på. Dock har vi inte haft så mycket kontakt senaste åren (SETTS har vi inte gjort sedan 2021, och vi hörs inte av via mail, sms, telefon eller liknande, utan det har varit julhälsning), så… Det kändes lite ”Ska jag skicka ett sms; berätta vad jag läste och fråga om hon är okey”?, men… Näää… Dagen efter nåddes jag – även det via regionala nyheterna – av informationen att … två personer hittats döda i huset, efter branden… zz och hennes sambo!? Efter lite egna efterforskningar visade det sig att villan låg centralt i samhället (okey, jag har aldrig varit och hälsat på [!], men zz nämnde någon gång att villan låg centralt, och det stod också något om att teorin är att det är ägaren (= zz:s sambo isåfall) och ”en vän” (zz?) som omkom. Någon ålder angavs inte (ibland går ju medierna ut med ungefärlig ålder), och, jag kan förstå varför (= liten ort, vilket leder till att det är lättare att ”hängas ut”), men… Eftersom zz har ett offentligt jobb, gick jag in på arbetsplatsens hemsida för att kolla om hon är inbokad för något framöver, men – det var hon inte… Sedan vet jag sedan tidigare att hon brukar vara sjukskriven ganska långa perioder, så, om det är därför hon inte är inbokad på något, eller… Jag vet inte! Sedan har de väl inte kunnat ändra sådant så fort eller OM hon var med i branden, så…

Jag vet inte hur jag ska få veta mer! Att ringa till hennes arbetsplats och fråga efter henne, vill jag ju inte riktigt eller… Det KAN ju innebära att någon kollega får ”äran” att berätta (att zz är död), och, DET vill jag ju inte utsätta kollegan för..! Jag KAN ju skicka ett sms till zz, men… OM jag inte får svar..? Visst, hon KAN ha bytt telefonnummer så hon därför inte får sms:et (!), men, eventuell avsaknad av svar KAN ju också bero på att … ja… På sätt och vis… Med tanke på att vi inte har haft mer kontakt än vi haft senaste åren, så… Hon är mer en som tillhör mitt ”då” – och, ja, som betydde VÄLDIGT mycket under flera år (!), men… Det enda jag ser nu, är att… Som sagt har vi brukat höras av med julhälsning… Så, kanske det dröjer till december innan jag får veta..?
___________________________________________________________
Nästa vecka är det då påskhelg, och… Jag funderar lite på om G har några tankar på att överraskande (eller, ja, mindre överraskande än vad det var när hon plötsligt hörde av sig inför förra årets julhelg, men…) höra av sig (och dyka upp)… Eller om hon insåg hur märkligt det blev där när hon mer eller mindre bjöd in sig själv till jul, och därför låter bli att upprepa det… För min del räcker det om hon skickar ett påskkort, och nöjer sig med det… (Ja, jag har skickat ett till henne).
___________________________________________________________
G nämnde ju att ses och grilla när hon hörde av sig i början av förra månaden… Nu har jag ju sedan länge förstått att sådant hon pratar om, sällan eller aldrig blir av, så, det är inte något jag tänkte ”Vad roligt!” och började längta efter (= såååå många gånger, tidigare, jag bara blivit besviken), och, ja, jag gjorde väl rätt i det, för… Trots ett flertal dagar sedan dess som varit perfekta för en sådan aktivitet, så har det fortfarande inte blivit av, och nu… Nä, att det blir av nu, tror jag verkligen inte! Trots den kommande påskhelgen när man verkligen ska / ”ska” göra sådant; umgås med vänner, vara utomhus och grilla…

23 Mars 2024 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 27/2-24, tisdag, klockan 8:39

Jag har börjat träffa på K oftare och oftare på stället där jag tränar, och… Inte något emot henne så (!), men, ärligt talat vet jag inte riktigt hur jag ska bemöta henne eller… Vi umgicks ofta under en period för flera år sedan, och, sedan… Vi blev inte osams (!), men det blev längre och längre mellan träffarna för att sedan upphöra helt. Under flera år träffade jag henne inte alls (= vi sprang inte ens ihop på till exempel ICA), men, ja, nu har vi då börjat träffas oftare och oftare på ”mitt” träningsställe; hon hälsar alltid med inte bara / ”bara” ”Hej”, utan även mitt namn, och… Jag vet inte… Visst, jag hejar ju tillbaka (!), men, mer glädje än så kan jag liksom inte ens låtsas visa över att träffa henne… Efter alla år utan kontakt alls, känner jag liksom inte något för henne och / eller har inte något att säga för att fortsätta något samtal efter ”Hej”…

För några dagar sedan såg jag en annons som M lagt upp, och, det kändes lite konstigt att se hennes namn så där… Vi hade ju MYCKET kontakt under några månader i slutet av förra året, men, sedan gjorde hon en sak jag inte riktigt bara kunde låta vara, så, kontakten upphörde… Och jag har ju inte några tankar på att ta upp den igen, utan är kanske snarare – i brist på bättre ord – ”glad” att det tog slut när det gjorde, så det inte hann gå ännu längre…

Jag förstår mer och mer varför jag inte kan känna att jag har något gemensamt med dem som har barn… I förra veckan berättade jag för S att jag funderade på att gå på årets bokrea, och, igår hörde jag ifrån henne igen, men, istället för att fråga något i stil med ”Hittade du något roligt på bokrean?” så började hon prata om vad hennes lilla dotter gillar för böcker..! Suck! Jag känner igen det här sedan tidigare relationer: Oavsett vad man försöker prata om, så får den andra (som är förälder) det att handla om hans eller hennes barn..! Jag Ogillar inte barn (!), men, eftersom jag inte har barn själv (jag är inte intresserad!), så… Nää… Det blir ”lite” tröttsamt… :p

27 Februari 2024 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 17/2-24, lördag, klockan 12:25

Tidigare i veckan fick jag – äntligen (eller, ja, jag trodde faktiskt inte att jag alls skulle höra från henne, så, bara det – att hon faktiskt hörde av sig – var väl nästan en överraskning!) – ett sms från G, och… Nu var det inte någon fråga, utan mer ett påstående, men, i alla fall, att det ”… snart är dags att börja grilla korv ute” ( = nå, för min del tycker jag väl att det är en sådan sak man kan göra nästan lite oavsett tid på året, ;), men… Jag vet ju att hon är… *hmm*… mer bekväm av sig, så… För att slippa eventuellt gnäll (över att det är ”fel” väder) så är det väl bäst att låta henne bestämma *skrattar* Nå, hon skrev att hon skulle höra av sig när det är dags (läs: ”rätt” väder *ler*), och, visst – det skulle absolut vara trevligt (!), men..! Jag är också 99,99 procent säker på att det inte kommer att bli av (ens när hon får bestämma när det är rätt / ”rätt” väder för sådant!), så, jag vill / ska inte tänka att ”Wow! Vad roligt!” och börja se fram emot det, bara gå och vänta på inbjudan, för, jag har blivit besviken SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ många gånger tidigare: Hon kommer med förslag på vad vi ska göra; jag ser fram emot det, men sedan blir det aldrig något mer av det. Likadant när jag kommit med något förslag någon gång; hon verkar ha varit ”på”, jag ser fram emot det, men, sedan blir det ändå aldrig av… Att träffas och grilla är bara en av alla saker jag har hört tidigare, men att det sedan inte blivit… Jag förstår att kontakten oss mellan blivit sämre och sämre med åren…

I tisdagskväll fick jag ett ovanligt långt sms från L. Ovanligt långt, och ovanligt djupt utan att, på något sätt, gå djupare in på det hon skrev om, men, bara / ”bara” att hon faktiskt alls nämnde det som hon berättade, var att betrakta som djupt, för, den typen av relation har vi inte (längre). Eftersom jag såg hennes sms ganska sent, väntade jag till dagen därpå att svara, men, ja, det blev ett ovanligt långt sms även från min sida… Sedan har jag inte hört något mer från henne (än), men… Det är okey, och jag trodde inte att hon skulle svara med att gå djupare in på det hon nämnt eller…

Om några timmar ska jag i alla fall träffa V..!! Hon har varit bortrest i två veckor så det var ovanligt länge sedan vi sågs, och, även om det har blivit en del ändringar kring när vi ska ses, så har jag ändå aldrig tvivlat på att det blir av inom den närmaste tiden, utan hon är ju mer … anpassningsbar…

G har jag inte träffat sedan slutet av augusti, och, med tanke på hur sällan vi träffas nu för tiden, så är det ändå inte ovanligt lång tid som gått sedan vi sågs, utan… Det skulle snarare vara konstigt OM vi träffades SÅ snart igen..! Troligare är väl att det blir någon gång i juni / juli vi ses = DET är (har blivit) mer normal tid mellan gångerna vi ses...!

17 Februari 2024 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 31/1-24, onsdag, klockan 9:13

Vid 7:30 igår, skickade jag ett sms till en bekant och gratulerade på namnsdagen; bara det – ”Grattis på namnsdagen” samt en bild på en ros; inte mer än så eftersom det bara var just det jag ville säga där och då. Sedan tänkte jag inte mer på det; jag är inte den som mer eller mindre kräver svar nästan innan jag ens skickat ett meddelande – och är absolut inte så själv eller! – men, vid 21:30 slogs jag ändå av tanken på att jag fortfarande inte hört ifrån henne, och, ja… Att hon är extremt upptagen, har jag ju förstått, jag har också förstått att det blivit mer och mer senaste åren eftersom hon nu för tiden bara har tid att träffas en – två gånger per år och då bara / ”bara” någon timme åt gången – där mellan har vi knappt någon kontakt alls – men… Ja… Nu har jag ju inte kontrollerat hur lång tid det tar att skriva ”tack” och trycka på ”sänd” (!), men, max tio sekunder, kanske..? Men, nä, inte ens den tiden har hon visst över att lägga på respons… Okey, nu lever jag lååååååångt från så upptaget liv som hon gör (!), men, jag tycker / tänker väl ändå att … tio SEKUNDER (för att visa att man uppskattar hälsningen [OM hon nu gjorde det!?]!? Max! Det är inte konstigt att vi inte har mer kontakt än vi har… (I skrivande stund har jag fortfarande inte hört något från henne…)
--------------------------------------------------------------
Senaste två veckorna har det varit en lugnare period på jobbet, och, ja, jag erkänner att det, med tanke på hur det var innan, varit rätt skönt… Det ÄR ju roligt när det händer mer (!), men, *ler*, ja, efter en sådan period är det skönt med en lite lugnare period också… Jag har passat på att få undan en del hemma som blivit liggande ogjort, och en natt sov jag på annan ort för att på riktigt komma ifrån; faktiskt få sova en hel natt (= lyx!), få äta frukost i lugn och ro (= lyx, även det!)!

Dock kom jag ju att tänka på A när jag väl var där, men… Det stannar vid tankar, eftersom vi inte haft kontakt på flera år. Eller, inte medveten kontakt eller vad jag nu ska kalla det = jag tänkte inte på att det var hon, och hon vet inte att det var jag…
--------------------------------------------------------------
För kanske ett halvår sedan fick jag en ny brevvän, och, ja, hon berättade ju redan från början att hon har en liten dotter, och jag svarade något i stil med att jag var – i brist på bättre ord – smått imponerad över att hon då PÅBÖRJAR en brevvänskapsrelation, för, det är när folk (ja, inte alla, antar jag [!], men, det är väl min erfarenhet jag fått genom åren och alla brevvänner jag haft = när de får barn, upphör även brevväxlandet…) får barn som, ja, de avslutar sådana grejer, men, hon gjorde alltså lite tvärtom. Sedan pratade / skrev vi inte direkt så mycket mer kring det – att hon har barn – för, vi har ju inte något gemensamt i det, men, *ler*, i senaste brevet från henne förstod jag (igen) varför just barn oftast ”förstör” sådana relationer, för… Ja, från att knappt ha pratat / skrivit om sitt barn alls, så handlade största delen av senaste brevet om just barnet, och, jag… Jaha… Ja, ja… Vad ska JAG ge för respons på det, liksom!? Att prata om barngrejer när man, som jag, inte själv har barn och kan relatera eller är insatt i sådant som gäller just barn, så… Nä, jag förstår varför jag inte har något gemensamt med de som blir föräldrar… Nå, vi får väl se hur det blir framöver (!), men… Som sagt, även om jag inte har barn, så… Jag förstår ju någonstans att livet förändras om / när man blir förälder (!!), och, jag fattar ju att barnet / barnen någonstans måste gå före (!!), men… Jag pratar / skriver ju inte om sådant som jag är jätteintresserad av, när jag vet att den andra inte bryr sig (utan mest / bara blir uttråkad av sådant personen inte är insatt i).

31 Januari 2024 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel

Skaffa en gratis hemsida