DET SYNS INTE ALLTID PÅ UTSIDAN ATT INSIDAN ÄR TRASIG
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
28
29
30
31
<<
Juli (2020)
>>


GAD

Kan inte samla mig för ett inlägg. Tänkte, att jag i stället kan påminna om vad GAD är. Jag blev ju utmanad av min samtalsterapeut, att skriva om psykisk ohälsa. Har berättat tidigare om GAD, men det har ju tillkommit många nya läsare, så det är kanske värt en påminnelse.

Det är inte jag själv som skrivit texten nedan, utan den är kopierad.

GAD

Generaliserat ångestsyndrom eller GAD (Generalized Anxiety Disorder) innebär en ständig, malande oro och ångest som påverkar tankemönster och verklighetsuppfattning.

Här är det alltså inte frågan om den ångest som uppkommer som en naturlig reaktion på en svår händelse och som successivt avtar. Vid GAD handlar det istället om en mer oidentifierbar ångest och oro. Man oroar sig ständigt för både små och stora händelser och till synes små vardagsproblem kan växa till svåra beslut för en person med GAD.

Personer med GAD riskerar att lättare utveckla depression och andra ångestsjukdomar (som till exempel social fobi och panikångest). De kan också lättare drabbas av missbruk, ofta som en följd av att ha använt till exempel alkohol eller lugnande medel för att dämpa sin oro.

Oron tar över livet

Man är inte orolig för en specifik sak, utan man oroar sig för vad som helst. Oron är ihärdig och gör att man har svårt att koppla av och känna sig lugn och trygg. Det är vanligt att man känner sig rastlös, lättirriterad, stressad, pessimistisk och spänd. Man går omkring med tankar om att något hemskt ska hända. Man kan vara rädd för att man kommer att bli lämnad. Man grubblar över det förflutna och klarar inte av att vara närvarande och koncentrera sig på det som sker här och nu.

Cirkelresonemang är vardag för den som lider av GAD. Man går omkring och grubblar utan att komma någon vart, medan ångesten växer sig allt starkare. Föremålet för ångesten byts ut med jämna mellanrum. Det kommer nya onda spiraler hela tiden, vilket gör det väldigt svårt att bryta beteendet.

VANLIGA SYMPTOM
• Överdriven oro för relativt vardagliga saker som t.ex. ekonomi, hälsa och arbete
• Svårigheter att kontrollera och hantera oro
• Svårigheter att hantera och stå ut med osäkerhet
• Olika typer av beteenden för att hantera oro, tex. undvika situationer som kan leda till oro, kontrollera att inget hemskt har hänt en anhörig, distrahera sig och söka försäkringar från omgivningen
• Lättirriterad
• lätt trött
• Koncentrationssvårigheter
• rastlös, upp i varv och på helspänn
• Muskelspändhet
• Magont, huvudvärk, yrsel, klåda och svettningar
• Sömnsvårigheter

Ja, det var en kort förklaring. Tänkte, att jag ska använda fortsättningen på texten i kommande inlägg, och förklara vad GAD gör med mig.

Ha det!❤️
5 Maj 2021  | Länk | GAD - generaliserat ångestsyndrom | 0 kommentar
Längesedan

Nästan två och en halv månad sedan som jag skrev. Det har varit en väldigt jobbig tid, och det har inte funnits ork.

Det behövs inte så mycket, för att dra ner en GAD-drabbad i myllan.
Massor med gammalt, som rivits upp och som satt fart på tankarna.

Den dumma varianten av tankar.

Skuld. Massor av dåligt samvete. Att inte räcka till. Inte orka.

Läget blev akut. Min mamma var tvungen att flytta till demensboende.

Men först tre veckor på korttidsboende i väntan på demensboende.
Tre veckors verkligt helvete för mamma, när hon inte visste var hon var och varför. Det var fruktansvärt rörigt för henne. Och hon ringde dygnet runt.

Led med henne.

Men var hämtar man kraften att stötta? Har nu i flera månader kämpat för att hålla näsan över vattnet själv. Mitt mående försämrades radikalt, när jag pga min häloperation inte kunde ta mina dagliga promenader, som gjort så mycket för måendet.

Hur mycket, har jag inte förstått tidigare.

Nu behövs nästan ingenting för att få mig schack matt.

Och så kommer detta med mamma.

Är så fruktansvärt rädd för vad andra tänker om mig, när jag inte kan ställa upp som man ”bör”. Nu mår mamma jättebra. Hon har ett jättefint boende med underbar personal och hon stortrivs.

Men jag är nästan aldrig där och hälsar på. Vad tänker personalen om mig?

Just nu håller vi på att tömma och städa mammas lägenhet. Vi fick hjälp med att tömma, och att städa en tom lägenhet är ju lätt och går snabbt......

Inte för mig.

Jag irrar hit och dit och får inget färdigt. Glömmer vad jag gjort och vad jag ska göra. Kämpar för att bli vid en sak, och göra klart. Ni kan inte ana, vilket jobb det är att försöka få sig själv att fungera. Ibland bara stannar händerna och jag vet inte vad jag håller på med. Klarar inte att städa logiskt. Innan jag är klar med skåpen är jag plötsligt och håller på med något nere på golvet.

Detta arbete har blivit gigantiskt.

”Och varför har ni inte lejt bort det då?” Jo, för vi antar, att den som köper lägenheten kommer att helrenovera, så varför då lägga pengar på en flyttstädning...... Bara att städa av det värsta, så den kan visas i hyggligt skick.

Jomänvisst. Ingen ska kunna säga, att min mamma inte höll rent. Och ingen ska kunna säga, att jag bara har slarvat över med en Swiffer.

Jag är såååå trött.

Och ett tips; glöm inte skriva en framtidsfullmakt!!!

Ha det!❤️
5 Maj 2021  | Länk | GAD - generaliserat ångestsyndrom | 0 kommentar
Gipset...

Ja, det här med gips……
När jag skulle gipsas fick jag välja färg på gipset. Jag tog chockrosa….. Och när dom kom med glitter och ett frågande uttryck i ansiktet, nickade jag med ett löjligt leende.
Så roligt barnbarnen kommer att tycka att detta är.
Hur tänkte jag där? Inte alls förmodligen.
Barnbarnen träffar vi ju inte. Det fick bli ett foto på snapchat för att visa det rosaglittriga gipset, men jag tror inte det uppskattades nämnvärt. Inga kommentarer i alla fall. Där fick jag för att jag gjorde mig till….
Glittret? Ja, det är inte så mycket kvar på gipset, men vi har ett väldigt glittrande hem, kan jag berätta. Det hjälper inte att dammsuga. Glittret sitter inte längre där det skulle, utan har bytt plats till mattorna i hemmet. Och där har det verkligen bitit sig fast.
För övrigt allt bra. Tycker jag. Med foten i alla fall.
Hade totalt missat, hur mycket mina dagliga hundpromenader betyder för mitt mående. Ångestfolk får alltid rådet att promenera mycket. Ut och gå! Uppsök skogen!
Det går inte med gips. Och halka.
Det tog bara några dagar innan jag höll på att få panik. Jag bara kände, att kommer jag inte ut nu, så vet jag inte vad jag gör. Behovet av att röra på sig är enormt.
Kan man inte tro när man ser mig. Att jag har rört mycket på mig, menar jag. Jag har noga kamouflerat mina kaloriförluster med choklad, kakor och annat gott. Men jag har mått mycket bättre tidigare. Nu ligger humöret farligt nära explosionsnivån och ångesten sliter i bröstet så fort jag slår upp de ljusblå på morgonen….eh förmiddagen…. eller ja, närmare middag….
Ja, men det får gå. Jag tittar på mitt chockrosa glittergips och blir lite glad i alla fall. Nöjd, att jag inte valde ett vitt vanligt gips, som hade sett lagom skitäckligt och smutsigt ut nu.
Ha det!
3 Februari 2021  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Plötsligt händer det....



Den 19 juni 2019 satt jag och grejade med min dator. Fick för mig, att uppdatera all mina lösenord, något jag är väldigt slarvig med. Gick igenom alla lösenord och ändrade överallt. Det sista jag gjorde var att ändra lösenordet till Windows. Som på de flesta ställen skriver man in lösenordet, för att sedan skriva in det igen, som bekräftelse. Man skriver det alltså två gånger….. Två gånger!! Det lösenord, som man sen ska använda varje dag, för att ta sig in i datorn.

Jag startade sedan om datorn, för att använda mig av det nya lösenordet.

”Fel lösenord. Försök igen”

Ni fattar, va……. Jag försökte igen, och fick samma svar, igen och igen och igen…..

Fullständig panik. Ringde sonen som är en fena på datorer. ”Du är körd. Det går inte att ta sig in”.

Men va i helv….!!! Vad ska jag göra? Allt jag har i datorn. Som väl är, har jag varit ganska duktig med att spara i molnet, så nästan allt går att nå från mobilen. Men jag ville ju ha min dator. Lättare att skriva på. Lättare att se – man börjar ju bli gammal. HUR har jag kunnat skriva in lösenordet fel – och två(!!!) gånger – när jag bytte. Jag visste ju precis vilket lösenord jag använde. 10 tecken. Hur många kombinationer får man av det om jag vänt på två tecken?

Den närmaste tiden, stod datorn framme hela tiden, och jag försökte hur många gånger som helst, att skriva in lösenordet snabbt, utan att tänka, för att ev lyckas skriva samma fel igen. Men icke sa Nicke. Har försökt med jämna mellanrum sedan dess, att skriva ”fel” igen, men nej.

Hittade häromdagen en film på Youtube, som visade hur man kunde ta sig in. Jippi! Men nej. Det avsåg Windows 10 och jag har Windows 7 på min gamla skrutt. Men nu stod datorn framme igen och jag började återigen försöka. Dock utan att lyckas. Maken försökte också.

Efter ett par dagar säger maken plötsligt ”Jag kom in!” Ja, visst, dra den om jultomten också. Jag gick ändå fram till datorn och kollade. Och han hade kommit in!! Jag blev så glad så jag grät. Nu måste jag byta lösenord meddetsamma, så jag vet vilket lösen jag har. ”Det behöver du inte, sa maken, jag vet vad jag skrev”. Han hade lagt till ett mellanslag på lämpligt ställe, och det blev rätt! Och att skriva in ett mellanslag, var minsann inget jag råkat göra. Det var väldigt medvetet och definitivt inget felskrivet.

Men, på den tiden det tog att starta om datorn, var den lilla detaljen helt bortblåst ur min hjärna.

Jävla GAD.

Kan man byta hårddisken i huvudet på mig, så jag får lite mer minne? Det hade varit såååå skönt.

Skönt ska det också bli, när jag får av paketet jag har på benet. En planerad operation, där en bit av min häl skulle sågas bort, blev inte riktigt som planerat, när man blev tvungen, att även såga av halva hälsenan, som till följd av min deformerade häl, blivit full av brosk, som blivit hårt som ben och inte bara gick, att skrapa bort.

Typiskt.

Men operationen var trevlig. Jag var vaken och fick vara med och slänga käft med läkaren och sköterskorna. Alltid något.

Och plötsligt är även jag drabbad av något, som man blir frisk ifrån och som är tillåtet att prata om. Dessutom är jag beordrad högläge med foten och jag får inte stödja på den de närmaste dagarna, så jag har full service från maken. Dygnet runt.

Ha det!❤️




21 Januari 2021  | Länk | GAD - generaliserat ångestsyndrom | 0 kommentar
Minnet

Hej.....
Längesedan......
Har inte orkat.....

Det är kaos i huvudet. Många tankar. Och ingen att prata med... det är det värsta.

Jag kan inte förstå, hur jag ska klara mig, utan att ha någon, som orkar lyssna på mig. Det är ju så mycket som snurrar; boende, minnet, gamla föräldrar osv

Jobbigast är minnet. Inte nog med att jag glömmer vad folk berättar för mig, vardagslivet fungerar ju inte heller.
Svårt att förklara, men det är svårt att göra något, när man inte har minnet med sig.

Exempelvis, så ska jag hålla kolla på min ena hunds avföring 💩- provar nytt foder med anledning av ev allergi och hon kan bli väldigt hård i magen. Går ut med hundarna, och när jag sen kommer hem, kommer jag inte ihåg OM någon av hundarna bajsat, var någon i så fall hård i magen, och i så fall vem? Vad ska jag säg till veterinären när jag inte kommer ihåg? 🥴

Ska jag ha papper o penna med mig? 🗒🖊Garanterat glömmer jag skriva upp. Det kanske var en liten fågel, som upptog mitt intresse i två sekunder, och då glömmer jag ha koll på hundarna. Och så är det heeeela tiden. Minsta lilla som distraherar, så glömmer jag.

Ska gå ut med hundarna. Ser mina AirPods och tänker, att dom ska jag ha med mig. Men så väljer jag, att stoppa ner mobilen i bakfickan först, och då har jag glömt AirPodsen.

Säg nu inte; ”det händer mig oxå”. Det vet jag att det gör. Men inte hela tiden. Tänk dig, att det händer hela tiden, då blir allting halvdant. Ingenting fungerar. Man kan inte göra något riktigt, när man hela tiden glömmer något.

Härförleden skulle jag baka. Var jättenoga med, att plocka fram och mäta upp allt efter receptet. Sätta på ugnen. Det verkar fungera. Vispar ihop alla ingredienser. Lägger ifrån mig elvispen. Utan att stänga av den.... 🙄den lilla detaljen glömde jag😟

Att skriva är jättesvårt, och tar väääldigt lång tid. Glömmer vad jag håller på att skriva om. Får hela tiden pausa och tänka efter. Och om jag skrivit om samma sak i tidigare inlägg, det har jag ingen aaaaning om, så många upprepningar blir det säkert.

Men annars är det bra.... ingen Covid-19, som väl är🤧 Vi försöker tänka oss för😷 Vi hjälper min åldrige far med inköp en gång i veckan🛒. Det går bra. Han skriver en lista och så handlar min käre make och det pappa glömt att skriva upp på listan, det åker han själv och handlar sen..... 🚗🚗 Så får han ju träffa lite folk oxå..... och har han inte glömt något, så gör han ändå sig något ärende till nån affär.

Jag blir skogstokig🤬🤬 Han fattar inte. Han tror inte det kan drabba honom.

Varför ska vi åka och handla för honom? Jo, för att andra inte ska tycka något negativt om oss. Självklart MÅSTE vi handla för och hjälp de gamla.

Nu är vi i alla fall i husvagnen. Skidskytte på tv:n. Sen lite uteaktiviteter, så vi får lite frisk luft. Gå med hundarna🐕‍🦺🐕‍🦺 kolla bajset💩, tända en brasa🔥, lite glögg. Bara mysa.

Då kan väl ändå inget gå fel. Eller...🤔🤔

Ha det!❤️
28 November 2020  | Länk | GAD - generaliserat ångestsyndrom | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Helene Persson                                             Skaffa en gratis hemsida