Ceasar fyllde tre år i april 2016. Vilka duktiga pudlar! Den dagen var det 5 stycken, som väntade på festen efter agilitypasset. Dallas,Tabby, Stoja, Ceasar och Nora.
I drygt tre år var vi ett gäng, ”Pudeltanterna”, som träffades regelbundet och tränade agility, fikade och pratade. Utomhus på sommaren och i inomhushall vid kallare väder. Sen bar det sig inte bättre än att jag under träningen på ”Alla hjärtans dag” 2018 föll och bröt lårbenshalsen. Då tog träffarna slut och efter hand, så flyttade den ena efter den andra till andra platser i Sverige, från Falsterbo i söder till Björnlunda söder om Södertälje i norr.
Endast Kerstin och jag bor i trakten och vi har inte träffats sedan pandemin började. För ett par veckor sedan sågs vi äntligen på Brukshundklubben i Simrishamn. Numera har vi bara var sin mellanpudel, Ceasar och Stoja.
Vi gick en promenad och sen visade Stoja och jag vad vi håller på med nuförtiden, Hoopers. Stoja briljerade såklart med ett felfritt lopp och sedan fick Ceasar springa banan med sin matte. Trots att han inte tränat agility på fem och ett halvt år, så följde Ceasar med glatt och fint och klarade sig runt banan.
Mattarna pratade och fikade med av Kerstin hembakad skånsk äppelkaka. Smaskens! Stoja sprang runt lite men höll sig kring oss. Ceasar hade fullt sjå med att kolla av hela omgivningen.
Sen gick vi till agilitybanan. Båda pudlarna gillade det mycket och tog hinderna tillsammans. Ceasar verkade vara riktigt nöjd. Ceasar sprang utan minsta tvekan över vippgungan. När han kom hem var han enligt husse gladare än vanligt och naturligtvis ganska trött av allt han upplevt. Massor med nya dofter, hoopers och agility.
Jag tog några foton av de glada pudlarna. Vi var nog lika nöjda med eftermiddagen alla fyra.