_jenny
Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok
Debatt Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


Kära Siw

För alla som du gett ditt goda hjärta till.

Du finns där någonstans

Svävar utan smärta

Men för alltid i vårt hjärta.

Vila i frid, Jenny, Emma, Carina & Helena.


(text lånad och skriven av min bästa vän T)

27 April 2009  | Länk | Tankar och funderingar. | 1 kommentar
Pengar är roten till allt ont, elr?

Trots att lycka och pengar sällan följs åt så har jag en teori.

Att pengar är roten till allt ont tycker jag stämmer ganska bra (när man ser till stormakterna), men har man pengar så blir livet faktiskt lite bekvämare och enklare att leva. Självklart! Men när det nalkas jul och dottern har synfel och behöver glasögon och mobilen går sönder - hur ordnar man det då? Det gör man inte om man nu inte är trollkarl och har en rik mamma och pappa (vilket jag inte har då båda mina är döda sedan länge.) Visserligen har jag 2 systrar som är omåttlig stödjande och givande men det är ju inte deras sak att betala min dotters synfel.

Jag har flera funktionshinder och har turen att ha en en väldigt bra God Man (inte GOD MAN som i pojkvän utan förvaltare av mina pengar- jag är singel;) Om bara fler människor som hon (för han är en hon) fanns i världen skulle den se lite annorlunda ut. Jag har varit med om mycket i mitt liv som många psykologer skulle säga" har skapat den jag är idag" men jag håller inte med. Inget i min barndom kan skyllas på mina funktionshinder vilket ett av dem är att inte kunna handskas med pengar. Men jag lär mig, genom repetition, gång på gång tills det sitter stenhårt. Jag måste för att överleva. Sviktar jag från den vägen kan jag alltid fråga mina syskon och också ta ett nej. Jag är fast besluten att saker och ting ordnar sig när det behövs.

I slutändan är jag glad överdet jag har. Tak över huvudet, mat, ett hem. Jag har varit hemlös så jag uppskattar mitt hem som om det var en borg. Jag har också överösts med pengar när min pappa dog och slösade bort varenda öre för att jag var dum och ung och inte visste bättre. Idag vet jag bättre och är glad över det lilla som jag kan kalla mitt. Och jag unnar dem som kämpat för sina pengar och hoppas att dem njuter av dem. Får jag välja är jag hellre fattig men rik på erfarenheter. Så vad du än gör med dina pengar, se till att få valuta och livskvalite ut av dem , för det får sannerligen jag. Och god jul på er därute.

Och kom ihåg!

"Alla frågar en man om han är rik - inte om han är god" / Latinskt ordspråk

 

11 December 2008  | Länk | Tankar och funderingar. | 2 kommentarer
Vi undkommer aldrig vår egen skugga

Vissa personer lär sig aldrig att se det enkla i saker, det självklara behovet som driver oss människor framåt. De svagheter vi föds med och som gör oss små ibland. De styrkor vi fövärvat under årens lopp som borde inbjuda till insikt om den egna personen. Jag vet att det kan vara knepigt att se ibland. Har märkt att vissa helt enkelt inte är huvudpersoner i sina egna liv. De väljer en annan väg, nämligen att engagera sig så mkt i andras liv och problem så de slipper ta itu med sig själva. Så länge du inte sett dig själv i ögonen ordentligt blir det du försöker föra över på mig helt meningslöst. Du flyr bara från det oundvikliga. Nämligen dig själv.

Det kan också vara irriterande och jobbigt att vara vänd mot sitt eget jag och inte kunna lyfta blicken. Hela tiden vara fokuserad på tankar som "hur uppfattar andra människor mig?" Det är skönt att kunna släppa dom där tankarna och kunna tänka att jag inte är världens centrum. Det finns andra människor och det finns annat som folk ser än just bara mig.

Idag känner jag mig vuxen. Vuxen och duktig. Jag ringer viktiga samtal, jag tar ansvar för mina handlingar, jag går på dbt och jag jobbar med mig själv och mina funktionshinder. Jag har viss koll på min ekonomi, jag lyckas veckohandla och förutse (ibland) hur jag ska agera i en situation, jag vet att jag kan klara av min panikångest och jag läser läxor med min dotter och torkar hennes tårar när hon är ledsen och jag har en fin lägenhet (i mina ögon) som jag kan kalla hem. Jag är helt enkelt kompetent.

Jag är vuxen. HJÄLP!

Och kom ihåg!

"var alltid den du är! i vind är en flintskalle bättre än en peruk"

4 December 2008  | Länk | Tankar och funderingar. | 4 kommentarer
Vart är du min tvillingsjäl ?

Många förhållanden (kärlek så som vänskaps förhållanden) som blommar upp gör det för att folk känner att "de kan prata om allt med varandra". Hur många gånger har ni inte sett ett fall där två personer är som iglar på varandra och när de inte är det, talar de med eld i ögonen om hur de kan ligga och prata om precis allt hela nätterna, och de måste vara "tvillingsjälar"? Klart det finns mycket att prata om med någon man precis mött om man lyckas bryta isen, ni känner inte varandra. Det finns, beroende på ålder, decennier av oförtäljda erfarenheter och händelser att berätta om och relatera till varandra i kärlek så som vänskap!

Trots den lovande början puttrar ibland dessa förhållanden ut med skrämmande snabb frekvens, efter ett tag har rutinen börjat smyga sig in, diskussionerna är inte längre lika många eller intressanta. Ni träffas inte lika ofta, pratar inte lika länge. Oftast handlar diskussionerna mestadels om dagens händelser på jobbet eller hemmet och barnen sedan blir TV’n eller datorn mer intressantare. Vad hände? Ni som kunde prata om precis allt?

Var ni inte "tvillingsjälar"?

Sen när kaffedrickandet börjar klinga av, och när antalet intressanta anekdoter och erfarenheter från det förflutna börjar bli få, så börjar den "vi-kan-prata-om-allt"-fasen ta slut. Det är först efter den fasen som ni verkligen kan börja ta reda på om ni verkligen kan "prata om allt", och om ni är lämpade att skapa gemensam historia och framtid som vänner eller älskande. Det verkar finnas en romantisk idé att när, eller om, man träffar sin tvillingsjäl så är allt klart. Oavsett vad man varit i för förhållande eller vad man gjort innan så är det bara att lägga ner det. Att hitta sin tvillingsjäl är själva meningen med livet.

Jag känner faktiskt en kvinna som jag skulle kunna beskriva som min tvillingsjäl. På ytan är vi väldigt olika, men jag har aldrig träffat någon tidigare som var så lik mig inuti, innerst inne. Att prata med henne är som att prata med en bättre del av sig själv. Inte på ett narcissistiskt sätt utan på ett inspirerande sätt. Som jag förstår det tycker hon likadant. Det kännns underbart att möta någon som man kan anförtro sig åt och veta att hon inte dömer mig oavsett vad jag berättar. Och vice versa. Så på den vänskapliga biten tycker jag att jag har hittat en sk "tvillingsjäl" och för det är jag mycket glad. Men så har vi också känt varandra under några år och vet varandras bra och dåliga sidor och kan umgås utan att för den skull döma varandra. Det är inte många som klarar av det - inte i vuxen ålder iaf. Min kärlekstvilling har jag däremot inte hittat ännu - men jag vill tro att han finns därute.

Det enda viktiga måste vara, alltid, att hitta kärleken i en relation, vänskap som förhållande. och acceptera den personens bra och mindre bra sidor. Ibland hittar du den i någon som är skrämmande lik dig. Nästan som en tvilling. Men chansen är lika stor att du hittar den i nån som inte är som dig. Nån som inspirerar dig av just den anledningen. Hur stark kärleken blir beror på vem du är och vem den andre personen är. Inte på hur bra spegelbild han eller hon är.

Å andra sidan kan jag naturligtvis ha helt fel.

Och kom ihåg!

"Viss kärlek är som vinteräpplen, mognar sent och håller länge". /Okänd


 

14 Juli 2008  | Länk | Tankar och funderingar. | 3 kommentarer
Shades of grey

Det regnar och den utlovade solen gömmer sig bland moln. Det här är egentligen en sådan här dag då jag har absolut ingenting att skriva om. Det har inte hänt något av värde. Emma är i skåne och kommer inte hem på över en vecka. Min bästa vän har flyttat.

Dagen har bara passerat omärkt förbi. Jag gillar inte sådana här dagar. Jag vill att det ska hända något. Något spännande, något nytt. Det behöver inte vara något stort som ska hända, även små saker kan skänka glädje. Vad som helst bara det bryter vardagens annars så gråa mönster. Men jag vet ju att det inte händer av sig självt. Jag kanske behöver en förändring. Snart. Något att se fram emot. Nu kommer det väl bara bli så att dagarna går på ren rutin och det är så trist. Jag behöver underhållas nu. Annars kommer jag att gå under av tristess.

Och kom ihåg!

"Ingenting är för människan så svårt att uthärda som ett liv utan uppgifter och mål." /Blaise Pascal

6 Juli 2008  | Länk | Tankar och funderingar. | 1 kommentar
Till En Fantastisk Kvinna (av Maya Angelou)

Denna dikt av Maya Angelou vill jag tillägna min bästa vän Tina som idag flyttar mot ett nytt liv. Du är min bästa vän och kommer så förbli. Ditt hjärta är stort och ditt mod är enormt önskar dig och Becca all lycka till. Tack för att du finns i mitt liv.


Jag har lärt mig, att det spelar ingen roll vad som händer, eller hur svart allt känns idag, så går livet vidare och imorgon blir en bättre dag.


Jag har lärt mig, att det säger mycket om en människa, hur hon hanterar dessa tre saker: en regnig dag, borttappat bagage och ihoptrasslade julgransljus.


Jag har lärt mig, att oavsett vilken relation du har till dina föräldrar, så kommer du att sakna dem, när de inte finns där mer.


Jag har lärt mig, att skaffa sig pengar och saker, är inte detsamma som att skapa sig ett liv.


Jag har lärt mig, att livet ibland ger dig en andra chans.


Jag har lärt mig, att man kan inte gå igenom livet med en plockhandske på båda händerna. Ibland måste man också kasta tillbaka bollen.


Jag har lärt mig, att när jag beslutar något direkt från hjärtat, så har jag också oftast tagit rätt beslut.


Jag har lärt mig, att även om jag har smärta, så behöver jag inte ge andra det.


Jag har lärt mig, att varje dag ska man sträcka ut handen till någon. Alla behöver en varm kram eller en vänlig klapp på axeln.


Jag har lärt mig, att jag fortfarande har mycket att lära.


Jag har lärt mig, att människor kommer att glömma bort vad du sagt och saker du gjort, men de kommer aldrig att glömma hur du fick dem att känna sig.

13 Juni 2008  | Länk | Tankar och funderingar. | 13 kommentarer
Är du rik ? Det är jag :)

Jag känner mig rik.

Inte rik på det sättet att jag har en massa pengar på banken utan rik på underbara människor, vänner och familj. Berikad på så sätt att jag har många som bryr sig om mig och hjälper mig på alla olika plan av livet som man inte alltid kan klara själv. Må det vara ekonomiskt eller bara genom en fika och en pratstund eller attt nån ringer eller sms:ar och ger en beröm, eller genom t.ex facebook och gamla vänner som saknar en och gärna vill träffas igen. Detta hade jag inte ens kunnat drömma skulle hända mig för 5 år sedan.

Och min dotter - hon berikar mig mest av allt. Varje ögonblick med henne är en välsignelse (och då är jag inte ens troende på det sättet). Hon berikar mitt liv vare sig det gäller skratt, sorg, kärlek eller glädje. Hon börjar bli stor nu och nästa år börjar hon 6:an på en ny skola med årskurs 6 - 9! Det blir tufft, men jag tror på hennes fantastiska förmåga att anpassa sig och klara av situationer och det gör att jag också litar på henne trots att det blir nya regler. Sovmorgon, håltimmar, får äta godis i skolan (helt sjukt), m.m.. Hur stor hon än blir kommer hon vara liten för mig.

Min storasyster gjorde idag en (vad hon kallar liten!!) donation till vår Ullareds resa (men för mig var det en dåndimpande siffra) och än en gång slogs jag av tacksamhet och ödmjukhet och att det är inte pengarna det handlar om utan gesten. Jag är så tacksam att jag har mina systrar då våra föräldrar sen länge är döda och begravda och att vi trots att vi inte bor nära varandra har sån bra och tight kontakt med varandra, mejl, sms, telefonvis och naturligtvis när vi ses ( då blir det extra roligt när man bor en bit ifrån varandra). Vi hade lika gärna kunnat splittras och gått våra egna vägar men vi håller ihop för vi är en familj.

Så idag känner jag mig rik på alla sätt och vis.

Jag har en underbar dotter, 2 fantastiska inspirerande systrar, världen goaste syskon barn, en rolig svåger, bra vänner, bostöd, kurator, god man, och kontakt person.

Ni får mig att leva mitt liv på det bästa sättet JAG kan under MINA förutsättningar och för det är jag tacksam.

TACK alla ni. Ni berikar mitt liv.

Älskar er!

Och kom ihåg!

"Familjen är det viktigaste i världen."/Prinsessan Diana

13 Maj 2008  | Länk | Tankar och funderingar. | 0 kommentar
Bikstolen

Förlåt lilla gamla tanten på ICA för att jag blev arg på dig (inombords) för att du fortfarande har myntbörs och inte ser något utan dina glasögon (som du glömt hemma) och måste låta kassörskan ta pengar ur din lilla börs och förlåt för att jag suckade så djupt när du sa att du ville ha det hemkört också (då måste det packas av en kille som jobbar där) och det är ju inte ditt fel att jag blev stressad av att stå där med mitt mjölk paket medans du hade en hel kundvagn full som du såklart inte orkar bära hem själv. Det var inte meningen att ge dig arga blickar och när du bad om ursäkt så skämdes jag.

Förlåt NN för att jag gick rakt förbi dig utan att hälsa - orkade inte idag. Visste att du annars skulle dragit med mig på fika och skvallerhistorier om personer jag knappt känner och vill inte höra om hur "hemska" dom är. Jag har nog med mig själv.

Förlåt kära syster för att jag sätter dig under press som du inte ska behöva utstå i ditt liv bara för att jag har dålig framförhållning.

Förlåt Emma för att jag grälade på dig imorse om "den där flickan i din klass" som ska med på festen du ska på och som jag inte gillar något vidare. Det är inte ditt fel och du vet att jag litar på dig. Bara det att jag är så rädd om dig.

Förlåt också för allt jag gjort utan att jag varit medveten om konsekvenserna förrän senare.

Och kom ihåg!

"Det högsta är ej att falla utan att resa sig efter varje fall" /Kinesiskt Ordspråk

25 April 2008  | Länk | Tankar och funderingar. | 1 kommentar
Min allra käraste vän.

Träffade min underbara bästa vän med dotter idag och vi tog en lång (för henne kort) promenad ner till sjön där vi satt och pratade, fikade, filosoferade och njöt av solen. Mycket härligt. Hon och jag förstår varandra och jag kan ärligt säga att jag inte haft någon tjejkompis i hela mitt liv jag varit så nära som just henne. Vi är så olika men ändå så lika. Och våra döttrar går i samma klass. När jag kom hem så skickade jag ett sms till henne och tackade för en trevlig dag och så... slog DET mig.

Snart ska hon flytta långt bort ifrån mig. Och jag är glad för hennes skull för hon förtjänar det mer än någon annan människa jag känner.

Det är du som får mig att le när allt känns hopplöst och det är av dig jag får råd när ingen annan verkar förstå mig. Du är den enda av mina vänner jag känner mig trygg och avslappnad med och därför kan jag säga att jag tycker om dig av hela mitt hjärta och när ni flyttar kommer jag gråta floder. Jag vet det. Jag vet också att om vi verkligen håller kontakten så vet jag att vi inte kommer att skiljas åt. Jag vet det. Och ni ska veta att ni kommer inte bli av med mig. Så det så. Men du ska också veta att jag har inga ord för vilket tomrum du kommer lämna efter dig.

Tack för för att du finns i mitt liv och för att du anser mig som din vän.

Och kom ihåg!

"Ödet ger oss släktingar, men våra vänner väljer vi själva." /Jaques Delille

20 April 2008  | Länk | Tankar och funderingar. | 2 kommentarer
Himmelsfärdar

Fick höra att en god väns mormor gick bort igår och för bara några månader sen gick en äldre släktings dotter endast 44 år gammal bort hastigt. Livet är kort och bara till låns. I min familj har vi drabbats hårt och mist både mor och far föräldrar, vår mamma och vår pappa samt en morbror. Vi vet hur sorg känns och att det går att leva med den - men den är är ett slag i magen varje gång och har i mitt liv orsakat ångest över att jag själv ska mista mitt barn eller mina två systrar som står mig nära. Tanken finns alltid där när någon nämner en resa långt bort eller bara en bilfärd till närmaste stad och jag med mina diagnoser ringer lätt min dotters pappa c:a 70 ggr medans dem är på väg någonstans. Det är viktigt för mig att veta att de har kommit fram, först då kan jag släppa tanken och slappna av igen. Men han tycker bara jag är jobbig (och jag förstår honom).

I början när mina närståendes dödsdatum vankades såg jag bara svart och hade ångest men nu i efterhand har jag tagit efter min syster Carinas filosofi att det är deras "himmelfärds dagar" - dagen då dem gick bort till en högre makt än oss mänskliga varelser. Tycker det känns finare och ljusare att tänka på det sättet och man kan tända ett ljus och sända ut tankar till dem. Men sorg är svårt. Min kompis mormor gjorde igår sin himmelsfärd omringad av barn och älskande och det är i sin egen bemärkelse en fantatstisk sak - jag vet ju själv inom vården hur många som dör ensamma utan någon som sörjer. Det är så livet ska avslutas - i en fantastisk himmelsfärd.

Och kom ihåg

"Om man djupt känt en enda smärta, så förstår man alla andra lidanden" /Fredrika Bremer

26 Februari 2008  | Länk | Tankar och funderingar. | 4 kommentarer
Pippi på saker!

Jag är en sakletare.

Jag letar ständigt efter loppis och containerfynd och blandar gära nytt och begagnat. Hittade t.e.x idag en fin rund vit matta (som visserligen var lite skabbig) men som passade perfekt under köksbordet och efter lite rengöring så såg den helt okej ut. Jag har en teori om att det man vill ha kommer till en förr eller senare när det är dax så varför slänga ut dyra pengar när man bara behöver lite tålamod och tid. Och tid det har jag mycket av. När jag ska köpa något nytt brukar jag räkna ut hur mycket jag måste spara och hur länge och kommer oftast fram till att der inte är värt det. Det dyker säkert snart upp någon begagnad grej som passar lika bra.

Men tro nu inte att jag är en samlare som har hemmet fyllt med grejjer överallt som inte har någon plats utan tvärtom, jag gillar space, ordning och reda. Minimalism är min grej. Avskyr stora bokhyllor som fylls med prydnadsfigurer som dammar igen eller för den delen vitrinskåp med glas & porslin man aldrig använder, sånt går bort i mitt hem. Varenda sak jag har fyller en funktion och när den inte gör det längre så tar jag bort den och ersätter den med något annat. Ombyte förnöjer. Det sägs att man kan säga mycket om en människa genom att titta på hans/hennes hem och jag tror det är sant. Vad mitt hem säger om mig vet jag inte riktigt, det får andra svara på men jag kan bara hoppas att den visar att jag är en människa som söker trygghet i ett kärleksfullt och rofyllt hem åt mig och min dotter. Imorgon kommer min KP (kontaktperson) med en låda full av glas och porslin som jag får får välja och vraka ur. Åh vad jag älskar att göra fynd!

Och kom ihåg!

"En mans sopor är en annan mans skatt"/Okänd

9 Februari 2008  | Länk | Tankar och funderingar. | 0 kommentar
Oj vad roligt med gamla brev!

Hittade en massa gamla brev och dagböcker häromdan och kom genast att tänka på när jag i somras satt i min systers lilla röda stuga och tittade på foton och brev och vykort från "förr i tiden". Vi skrattade så vi kiknade när vi läste brev som skickats från kollon och mormors lantställe. Jag kan faktiskt sakna "riktiga" handskrivna brev! Både att få och att skriva. Det är ändå en viss känsla med ett handskrivet brev i handen tycker jag. När jag var tonåring hade jag massor av brevvänner över hela världen. Jag minns också känslan av att så fort man fått ett brev skrev man svar så man visste att man snart skulle få ett nytt. Aldrig i hela mitt liv har jag väntat på post så som jag gjorde då. Gamla brev är som att sätta sig i en tidsmaskin och bli transporterad tillbaka i tiden. Jag hittade speciellt en gammal dagbok från tonåren och det var rolig och nostalgisk läsning. Allt från gamla pojkvänner till framtidsutsiker till mina känslor när min pappa gick bort och även om allt inte var rosa moln så kändes det ändå som att hitta en skatt. Det är lätt at förlora sig i tider som varit men även ha "facit" och se hur det blev.


Internet och e-post är guld värt! Särskilt som man bor långt från sina nära och kära, men jag kan som sagt sakna det där med riktiga brev. Fast tyvärr är jag dålig på att skriva sådana själv. Men om det är något extra "viktigt" jag vill säga så skickar jag hellre riktigta brev. Men visst, jag prisar internet varje dag och är glad för mailen, tack för den uppfinningen! Men ibland finns det inget bättre, och mer rätt, än ett handskrivet brev. Min syster är extremt duktig på att skicka vykort och brev vilket är en förmåga jag avundas henne. Inte printar man ut mail man får mer än någon enstaka gång? Kan kännas som orden försvinner på internet, nästan som om dem inte funnits eller har någon betydelse.

Så nu har nu bestämt att jag ska inhandla extremt vacker brevpapper och börja skriva lite brev igen. Inte som ersättning för mailen , för GUD nej, den kan jag inte vara utan. Utan mer på ett bonussätt till de nära och kära som jag vill ska känna sig just så speciella som dom är.

Och kom ihåg!

"Datorer gör det enklare att göra en massa saker, men de flesta saker de förenklar behövs inte göras alls" / Andy Rooney

6 Februari 2008  | Länk | Tankar och funderingar. | 2 kommentarer
Paulo Coelho

Skrev om detta i forumet men fick inte någon respons så jag prövar här igen :(

Är det någon här som har läst nån av Paulo Coelhos böcker?

Vilken är din favorit i så fall? varför tyckte du just om den? Har han inspirerat dig? På vilket sätt i så fall.

Min är "Veronica bestämmer sig för att dö"
Den tar verkligen upp hur livet kan ändras så dramatiskt på så kort tid, den tar upp mycket om att uppskatta livet, om kärleken och även vänskap. En väldigt bra bok, man känner verkligen igen sig i den.

Den har fått mig att uppskatta mer dem jag har och att man inte kan komma undan sina konsekvenser. Man måste ta itu med dem för att kunna gå vidare och växa som människa.

Jag rekommenderar den varmt.

Och kom ihåg!

"En god lärare är bättre än en hylla full med böcker."/okänd

30 Januari 2008  | Länk | Tankar och funderingar. | 2 kommentarer
Komplimanger

Har jag fått av två olika personer idag.

Så glad man blir av några små ord. Vare sig de är sagda ansikte mot ansikte eller som i ett av fallen - skickade via sms. De värmde i alla fall lite extra denna mulna lördag. Tack.

Fast en sak har jag märkt och det är att jag har lite svårt att ta emot komplimanger. Måste öva mig där helt klart. Vet inte varför det är så egentligen, men ofta försöker jag hitta någon ursäkt till komplimangen, säga emot. Inte bra och lite knäppt. Det känns mer obekvämt än trevligt att få komplimangen, varför är det så? Man ska tacka och ta till sig, så enkelt är det. En av orsakerna kan vara att jag i hela mitt liv (innan jag fick mina diagnoser) bara fick höra negativa saker som att jag var lat, ohövlig, klumpig, bortskämd, kräsen (och alla andra saker som är typiska för just mina diagnoser).

Det finns en del människor som verkligen kan konsten att ge komplimanger. Sådär så att man minns dem hela livet. För det vet vi ju att hårda ord sätter sig hårdare i själen än vad vänliga ord gör. Därför är det en konst att ge en komplimang på ett sådant sätt att människan man ger den till minns det. Gärna för livet. Det finns människor som gödslar med komplimanger. Det är lite klurigt. Man förstår att deras baktanke är att stärka en, göra en glad, men blir det för mycket av det goda så kan det ibland få effekten att man inte tar till sig det. Det blir tomma ord. Men så finns det de riktiga komplimanghjältarna, de som verkligen kan ge en komplimang så den sätter sig. Eller är det kanske bara tillfället, situationen, sammanhanget som gör att komplimangen sätter sig?

Så ge nån du tycker förtjänar det en komplimang idag!


Och kom ihåg!

"De sanningar vi inte vill höra är oftast nyttigast för oss" /Okänd

26 Januari 2008  | Länk | Tankar och funderingar. | 3 kommentarer


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & _jenny ______                                             Skaffa en gratis hemsida