Startsidan Blogg Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


På rätt sida om ytterdörren.



När det börjar bli motigt att gå och lägga sig för att man vet att det snart kommer en ny morgon då man måste gå upp och man kommer på sig själv med att undra hur man ska orka det. Då vet man rätt säkert att depressionen är ett faktum.

Samma sak gäller med känslan att man inte vet hur man ska orka ta sig utanför ytterdörren och vara borta en hel dag. För allt man egentligen vill är att stanna hemma. Där man inte måste intressera sig för vad andra säger, där man inte måste komma på saker att säga själv, där man måste tänka smarta examensarbetestankar.

Tur i oturen är då att jag inte sitter i ett trist grupprum på ett universitetsbibliotek med taskig ventilation dag ut och dag in just nu, så som var fallet när vi skrev b-uppsats i våras. Nu träffas vi två, tre gånger i veckan. Vilket inte bara passar min depression utan också mitt arbetssätt. Jag kan inte formulera uppsatstext när jag sitter tillsammans med andra. Jag behöver min trygga soffvrå här hemma. Jag behöver tystnaden. Eller möjligen det perfekta sorlet från ett teveprogram som valts ut med största möjliga noggrannhet.

Jag brukade inte vara såhär känslig förr. När jag gick i skolan, ända tillbaka i lågstadiet och upp till gymnasiet, kunde jag läsa i ett klassrum fullt av babbliga elever. Jag kunde gå in i min koncentrationsbubbla och läsa och inte märka något av min omgivning. Så är det verkligen inte längre. Så blev det efter många år av depressioner, avskärmning från omgivningen och en lång tids svält. Mitt korttidsminne existerar inte heller längre. Jag kan med lätthet komma ihåg telefonnummer och födelsedagar från min barndom. Men vilken tid spårvagnen går imorgon bitti? Nej, det glömmer jag i samma sekund som jag stängt ner appen eller hemsidan där jag kollat upp det.

Man hör ju om riskerna, eller ska jag kanske kalla det konsekvenserna, av ätstörningar. Att det kan påverka hjärnan. Men det bryr man sig ju inte vidare mycket om då, när man är mitt uppe i att äta så lite som möjligt. Men såhär i efterhand. Tänk om jag valt en annan väg? Jag kanske hade haft mitt minne kvar. Och koncentrationsförmågan.

Imorgon ska vi träffa vår uppsatshandledare för första gången. Vi blev klara med vårt PM i lördags och skickade iväg det. Idag har jag haft hemstudier. Att förkovra sig i litteratur på ett område man själv har valt är roligt. Men det är ändå svårt att fokusera dessa dagar. Orken finns inte, uthålligheten. Jag kunde sitta hela dagar på helgerna förut och läsa för att ligga i fas med skolan. Det orkar jag inte längre. Jag orkar inte lägga ner min själ i studierna. Tvivlen på att jag någonsin kommer bli godkänd och få min examen och därefter få ett jobb som jag kommer klara av, är alldeles för stora.

Spiralen snurrar ner, ner, ner. Och jag önskar jag visste hur den kunde vändas, så den började snurra i motsatt riktning. Det enda sättet just nu är att ta en dag i taget. Efter morgondagen kommer jag få vara hemma i två hela dagar innan jag måste ta mig utanför den där ytterdörren igen. Den som jag helst skulle vilja ha stängd jämt. I alla fall just nu.

Men jag måste ju säga att jag har vissa bra stunder också. I helgen har jag prioriterat att nöjesläsa mellan varven. Jag har ätit chokladpudding med grädde och mango och tänt ljus. Jag har fått lusten åter att lägga ord i wordfeud. Och i fredags ringde jag en vän jag inte orkat ringa tillbaka efter att ha ignorerat eller missat flera samtal. Igår började jag titta på hus på en typhushemsida, efter att ha ramlat över en annons i en inredningstidning. Idag bestämde jag mig för att titta på en annan hussida. Där hittade jag mitt drömhus, ungefär. Det hus jag ritat själv och hoppas på att kunna bygga en dag om inte alltflör länge, fast i en färdig och inte alltför dyr typhusmodell. Visst drömmer jag om eko-hus, om ett hus fritt från plast, med vackra oljade fiskbensparketter och öppen spis. Men det där huset skulle nog kunna fungera det med, om jag bara tar mig igenom några få veckors uppsatsskrivande och en femveckorspraktik. Ni hör, det är ju ingenting! Någon månad bara. Om jag bara kunde försöka se det så. Så kanske det blir lite lättare att öppna den där dörren de dagar jag måste gå ut igenom den de närmaste veckorna...

10 November 2014  | Länk | Solförmörkelse. | 0 kommentar
Quatre ans. 4 år.


4 år idag. Saknad. Saknad. Saknad.






























14 Oktober 2010  | Länk | Solförmörkelse. | 0 kommentar
22 juin 2010



Min lilla puffla är sjuklig och jag nojar över att det skulle vara kattpest eller något sådant därnt jätteallvarligt som antagligen finns bland kattsjukdomarna men som jag inte vet namnet på. Hoppas det bara är magsjuka och influensa...


Igår var jag ute i trädgården stora delar av dagen. Klippte gräs och planterade mina Stackmorablomster, fikade, åt till och med mat ute. Äntligen lite sol utan blåst! Fast någon riktig sommarvärme var det definitivt inte än, det var lite för många och stora moln för det.

Idag ska jag fortsätta med gräsklippningen, och läsa lite mer tidningar. Hoppas på lite färre moln bara.




22 Juni 2010  | Länk | Solförmörkelse. | 2 kommentarer
Sådant där vitt...



Jag råkade se hur det virvlade sådant där vitt utanför fönstret när jag gick ut i köket nyss. Igen.
Det hade redan kommit nån centimeter nysnö imorse. Undrar hur många fler där kommer finnas imorgon när jag ska till skolan?

Nu börjar faktiskt jag också bli hemskt trött på snön. Jag vill ha bar backe, jag vill se gulnat gräs och årets första tussilago!


29 Mars 2010  | Länk | Solförmörkelse. | 1 kommentar
28 février



Igår fick mamma ett sms från sin vän, min granne, om att hennes barnbarn dött.. Han var två, och skickades hem från akuten. Det visade sig vara hjärnhinneinflammation.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6690033.ab

Hjärnhinneinflammation är en sjukdom jag inte har mycket till övers för. Det var den som gjorde att mr Ace togs från den här världen i förtid. Hade han inte drabbats av den som liten, hade han aldrig behövt leva sitt liv med en syrgastub vid sin sida, och hans hjärta hade inte gett upp dagar innan hans tjugofyraårsdag..





28 Februari 2010  | Länk | Solförmörkelse. | 2 kommentarer
Tre år..



Jag kör på kopiering rakt av från haketdagboken idag..



Jag fick ett sms av Elina. Tre år.. Kan du tänka dig?
Nej. Det går verkligen inte. Ofta när jag tänker på dig känns det som så mycket mycket längre sedan. Ibland som om det vore igår. Men det är alltid lika surrealistiskt som när jag satt där i kyrkan på min tjugoettårsdag och grät när jag såg din kista och alla rosor som lades på den av människor som känt och älskat och nu saknade dig. Hur kunde du egentligen dö?
Jag kommer aldrig förstå det. Lilla lilla du med stora okaraktäristiska jobbkostymen med slips och hela kitet. Den envisaste grisbjörnen i hela jävla världen.

Jag tänker ofta på dig i samband med nedslående tankar kring mitt eget liv, eller brist på liv snarare. När jag pratar med dig och kommer på mig med det, när jag tänker att du kanske kan se mig därifrån där du är. Då skäms jag.
Jag skulle ju för fasen leva för dig med, hittills har jag inte ens lyckats leva för mig själv, mer än några sällsynta undantagsstunder.
Förlåt.

Innan vi ses igen hoppas jag att jag lyckats uppfylla mitt löfte, på riktigt.
(en hel bukett med nattarosor borde vara på sin plats här, for old times..<3)




Ät nu några kanelbullar och en hel hög med jordgubbar och cheezeballz, Mr Ace.
Jag hinner inte hälsa på dig imorgon (idag), ironiskt nog kommer livet emellan just denna dag, men på torsdag?

14 Oktober 2009  | Länk | Solförmörkelse. | 1 kommentar
Blaha



Jag hann väl knappt kliva in genom skolans portar förrän de anföll; bacillerna. Redan när jag vaknade imorse kände jag hur det kliade i halsen. På lektionen började jag hosta så smått och nu har jag så ont i halsen att det tar emot att prata. Snyter mig stup i kvarten..

Det var ju för väl att vi skulle på ljusparty ikväll, då.
Det blev bara en kort vända för att skriva beställningar och lämna pengar, sedan åkte vi hem igen. Skönt.

Jag har just gjort iordning en kopp african rooibos och har för avsikt att stanna hemma från morgondagens lektion. Hur det blir på torsdag återstår väl att se... jag brukar alltid vara långsjuk när jag väl blir välsignad med en förkylning (faktiskt så är det så himla länge sedan det hände nu så jag inte kan minnas exakt, och med mitt obefintliga immunförsvar därtill hade jag ju inga odds att klara mig egentligen).

Få väl bara hoppas att det inte är vare sig svininfluensan, fågelflunsan eller galna kosjukan, så jag överlever..:P



(Gick igenom mina bilder från novemberkalaset 05 häromkvällen och var nostalgisk, därav kladdkakebilden..)
7 September 2009  | Länk | Solförmörkelse. | 1 kommentar
Sista juli.



Den sista riktiga sommarmånaden gör inte direkt sorti på ett värdigt vis, den här gången heller. Regnet har hängt över oss hela dagen.
Jag och mamma gjorde ett besök på biblioteket och trots att jag inte tänkt låna något på ett tag kom jag därifrån med hela fyra nya böcker från den "roliga avdelningen".
För icke införstådda i s-språket är det avdelningen med specialgenres. Eller vad man ska säga?

Jag hade tänkt följa med mamma hem och göra lite nytta men vädret var så trist så den tanken gavs upp. Istället har jag, som vanligt, sett på tv och läst bloggar. Sedan tog jag en diskpaus innan jag slog igång Harry Potter & fången från Azkaban, som jag nu precis sett klart.

Det ligger nära till hands att se nästa film också, men eftersom det bara återstår två är det synd att inte suga lite på karamellen och vänta till en annan dag. Så i slutändan blir det nog bara läsning av lite fler bloggar eller så slår jag igång Gilmore girls eller så...


(Liljorna blommar kring soluret hos mamma nu, en sådan energikick i allt det gråa och överblommade gröna!)



31 Juli 2009  | Länk | Solförmörkelse. | 1 kommentar
Julivirvlar.



Mina tankar går först och främst till min vän Nattfrost idag. Att förlora sina djurvänner i förtid är så fel, så fel..

Ett rejält åskoväder har precis dragit förbi. Om det är helt över återstår att se, det har iallafall förflyttats en bit ifrån mig och regnet har avtagit. Nu hörs mest bara regnvattnets konstanta flöde i stuprännan utanför min balkong.

Eftersom det sista uppgrävda kring husgrunden hemhemma åter fylldes igen igår, kan vi inte få lite sol och värme nu? Snälla? Någon?
Okej att jag skrev om höstkänslor och att jag på sätt och vis längtade dit, till hösten, häromdan. Men jag poängterade ju samtidigt att jag var långt ifrån färdig med värmen!

Nedbäddad under leopardmönstrade täcket (egentligen påslakanet som är trätt på täcket..) med batteridrivna datorn känns denna lördag ganska okej i övrigt. Jag har funnit en ny sådan där blogg som jag verkligen fastnar i (http://tougher-than-the-rest.blogspot.com), en blogg som inte är genrestämplad utan bara känns otroligt skön att läsa då den böljar än hit än dit efter skribentens tankar och känslor.
Det är så skönt att slippa matas enbart med säsongens accentfärger och renoveringar. Visst, jag älskar mina inredningsbloggar, men jag kan bli lite trött på dem när samma pressreleaser återkommer i blogg efter blogg efter blogg, liksom nyaste måste/villha-prylen visas upp som nyaste inköp i blogg efter blogg efter blogg. Jag har varit inne på det förut, den där känslan av ytlighet som kan gripa mig ibland.


Innan jag började skriva det här blogginlägget läste jag tex. det här inlägget, med diskussionen om Barbies vara eller inte vara;
http://tougher-than-the-rest.blogspot.com/2008/11/welcome-to-dollhouse.html

Även om jag inte orkar fördjupa mig i tankegångarna känns det skönt att läsa en riktig diskussion med meningsfulla argument. Det är en annan sådan där sak som jag börjat sakna i takt med att intresset för omvärlden började vakna igen - med det bättre måendets återvändo.
Jag brukade tycka att filosoferande på lagom amatörmässig nivå var roligt förr. Att diskutera. Det skulle vara roligt om jag hittade tillbaka till det.
Saknar bara en värdig samtalspartner. Eller nåt sådant.
Och förmåga att samla argument. Det har jag glömt hur man gör.






11 Juli 2009  | Länk | Solförmörkelse. | 1 kommentar
14 juni



14 juni och ösregn sedan den sekund jag slog upp ögonen första gången imorse. Precis som igår. Och mulet som ... I dont know, de senaste... åren? Det känns så iallafall.

När jag såg solar på väderkartan i södra Sverige övervägde jag för en stund att sätta mig på ett tåg dit. Genast.

Det är helt sinnessjukt galet att man kan längta så hysteriskt efter sol, det känns som att jag aldrig sett den just nu.

Men nu är det ju som det är där ute, så jag har tänt ljus och bryr mig inte om att det är ljust. De doftar ju gott iallafall, och så är det repris av Brothers & sisters!

Ikväll är det seriestart för en ny rikemansserie på kanal 5 också, som ersättning för Gossip girl. Det kanske kan fungera? Jag har annars inte alls nån lust att vänta till i höst nån gång på säsong 3 av Gossip girl!


Bilden tjuvade jag från systers blogg.

14 Juni 2009  | Länk | Solförmörkelse. | 0 kommentar
Sovstund.



Har dragit på min regelbundet förekomna nackvärk i veckor nu. Men de senaste nätterna har jag snurrat och snurrat i evigheter när jag lagt mig för att sova. Ett ångestmoment inför stundande sömn.
Kommer det lyckas?
Eller kommer jag ligga och snurra i frustration när ljuset börjar återvända igen?

Usch vad jag inte hoppas att det blir så igen.
Usch vad jag är trött på min nackvärk rätt och slätt.
Usch vad jag önskar att jag hade en nackmassör till granne och bästa vän.
Han/hon skulle vara anställd på heltid just nu.

Men men.
Det brukar gå över nån gång.
Det gör det säkert den här gången också.

Tyvärr hade jag inget roligare att rapportera idag.
Nu ska jag se NCIS och sedan är det dags att fajtas mot insomningsproblemen,
må bäste kvinna vinna!

8 Juni 2009  | Länk | Solförmörkelse. | 0 kommentar
Ovädersmoln.



Blixtar och dunder, Tor är visst i farten ganska ofta numer. Jag stängde av all elektrisk apparatur och begav mig ut på balkongen för brevskrivningslashfingerförfrysning. Sedan gick jag in, tände ljusen i lampkronan över köksbordet och gjorde thé. Himlagott-thé. Och fortsatte brevskrivandet.
Sex sidor öppenhet och saknad och oro och kärlek om vartannat. Vi får se om jag går och lägger det på lådan imorgon, möjligtvis.
Vädret är ju så ostabilt denna helg. Helt plötsligt öppnar sig himlen och dränker världen.

Annars är det tänkt att vi ska få upp nät på balkongen imorgon. Hoppas det. Hoppas jag slipper fånga Sessan i svansen fler gången. Det gör säkert gigantiskt ont i hennes svans när jag håller i den och hon hänger och dinglar. Och jag får dåligt samvete deluxe. Man drar inte katter i svansen!
Men jag tänker inte låta henne rymma om jag kan förhindra det.. är jag en dålig matte då?

Det är inte ens tio grader ute ikväll, så jag var nyss ute och lyfte in balkonglådorna under tak, närmast väggen är det förhoppningsvis lite mer värme för de små stackarna...


Jag vet inte vad jag ska hitta på nu. Klockan är över elva, så egentligen finns väl bara ett alternativ sängen. Men jag känner mig inte redo för sömn ännu. Eller läsning. Jag vill fånga vad som nu råkar vara kvar av dagen istället... Eller något sådant. Jag vet inte.
Det har funnits tankar om att gå tillbaka i noggen en smula, och läsa. Kanske ska jag göra det nu?

14 Juni 2008  | Länk | Solförmörkelse. | 1 kommentar
Tomt.



Det är så himlans tomt här nu så det finns inte. Ingen pratig Caspian. Ingen liten smygande Sessa.
Ingen som kommer och hoppar upp framför tangentbordet när jag sitter vid datorn. Ingen som springer mellan sovrumsfönstret och vardagsrumsfönstret för att iaktta katter som springer förbi utanför. Ingen som följer med när man går på toa. Ingen som ska sno mitt vattenglas eller undersöka thémuggen.

Ingen fotvärmare.
Ingen att säga godnatt till.


Jag saknar mina bebisar!
23 April 2008  | Länk | Solförmörkelse. | 1 kommentar
Måndag



Slog upp ögonen och möttes av en vit värld imorse. Slog igen dem igen illa kvickt. Men bara en halvtimme, eller så. Före tio har jag för mig att jag kom upp iallafall. Gjorde ingen nytta alls den första halvan av dagen, såg på tv och satt vid datorn. Läste Family Living. Sedan har jag packat ett par väskor med kläder som bara ligger i garderoben och skräpar eftersom jag inte kan ha dem. Och så blev det lite packning i kartonger också.
Men vädret. Det sög ut all energi.

Tänkte se om jag orkar gå ut i tvättstugan imorgon och få undan lite sådant. Om det nu finns någon ledig tvättid. Annars tänker jag ha en lugn dag!

Får se om det blir någon tapetbeställning imorgon istället, eftersom det inte blev av idag. Sedan skulle jag väl behöva diska lite och sådär också. Småsaker. Katternas låda behöver en totalstädning. Har så dåligt samvete för att jag aldrig orkar hålla den så fin som den borde vara. Måste bli bättre på det.
Funderar på om två mindre lådor skulle varit enklare att städa än en större?
Fast det kommer bli klurigare med att få plats med två när jag flyttar. Vet inte ens var jag ska göra av den enda som behövs som det är. Hmm.


Vet inte vad mer jag ska skriva..
Har varit en konstig dag.




Är alldeles färdig för sängen nu, men jag tror jag ska trotsa tröttheten en liten stund till innan jag dyker ner under täcket.


7 April 2008  | Länk | Solförmörkelse. | 0 kommentar
Fredag



Värdelös dag.


Jag varken orkar eller vill skriva just nu.


Dagens höjdpunkt var iallafall att det efterlängtade Englabrevet låg där i brevlådan och väntade på mig. Som jag saknat de där små, knappt läsbara bokstäverna!


28 Mars 2008  | Länk | Solförmörkelse. | 0 kommentar
Onsdag.


Jag försökte skriva det här på Haket, men jag vet inte om det fastnade innan Haket gick sönder...så jag kopierar in det här tillfälligtvis.


Det finns en lägenhet i ett av husen jag vill bo i, i området jag vill bo i. Om jag ska bo här i Mora.

I höstas fick jag ett intyg av min psykolog, för att gå före i bostadskön. Jag har, som ni väl vet, tittat på en del lägenheter. Så får man inte göra om man ska få gå före. Men båda de lägenheterna jag tittade på kändes som bunkrar och jag hade aldrig kunnat bo i någon av dem utan att kvävas. Nu har jag hittat den. Visserligen har jag inte sett den, så jag vet inte hur fin/ofin den är. Men den ligger i samma port som jag bodde i 2002-03 och jag känner en som bor där. Den andra bodde där redan då, och är en gammal tant som inte för något liv alls. Så jag tror det skulle varit en "trygg" port. Men nu har jag alltså krånglat med dem, så jag kanske inte alls får den.
Mamma ringde till bobutiken och anmälde intresse åt mig, och de skulle ha något möte för att bestämma sig idag eller imorgon. Efter påsk får jag besked. Efter påsk! Vilket plågeri...

Det känns som att jag har förstört för mig själv, så nu kan jag lika gärna strunta i att hitta en lägenhet här. Om jag inte skulle få den.. Då känns det liksom avgjort, att jag inte hör hemma här utan ska flytta. Egentligen vill jag ju flytta från Mora. Jag vill verkligen.
Men samtidigt är jag inte redo riktigt än, och för att klara mig mer på egen hand behöver jag komma närmare världen. Så det är en rävsax.

Har jag förstört för mig själv så får jag ju skylla mig själv.. Men ja..
Jag vet inte.

Jag får den säkert inte...


19 Mars 2008  | Länk | Solförmörkelse. | 0 kommentar
Intet.



Idag är en sådan dag när livet känns avlägset.


Jag ska bara se på tv, försöka kravla mig in i duschen och försöka hålla tankarna på avstånd.

Jag somnade inte förrän någon gång efter kvart i fem imorse, så jag sov till kvart i ett också. Någon promenad kändes inte aktuell för fem öre.

Kanske imorgon.



29 Januari 2008  | Länk | Solförmörkelse. | 0 kommentar
Onödigt.




Varför kan aldrig stabiliteten få vara någon gång? Varför är det alltid något som kommer och ruckar på den så jag tappar all balans? Varför räcker det med saker som andra kanske skulle se som petitesser?
Varför varför varför?

Jag såg en lägenhet som jag tänkte att jag kunde söka, och bad mamma ringa ner till bobutiken idag. Tydligen tyckte de inte om att jag tackat nej till flera lägenheter innan. Bara för det där papperet. Men herregud. Jag skiter väl i att gå före i nån kö för att komma närmare världen om det ska vara på det viset. Jag vägrar att bo i en bunker utan något ljus! Då stannar jag hellre här, utan täckning på mobilen och långt bort från självständighet (som var anledningen till att jag vill flytta över huvudtaget) i min ljusa lägenhet och bryr mig inte ens om att försöka.

Jag sa ju det. Petitesser.

Men jag har en stor klump i halsen nu och fick lov att ta många djupa andetag för att inte störttjuta i affären. Eller på väg dit. Eller hem. Eller nu.


Egentligen känns det inte ens värt att försöka hitta en annan lägenhet för innan det här året är slut vill jag ändå inte bo här. Men när jag inte vågat ta upp det med mamma så känns det inte som ett läge att göra det en sådan här dag heller.



Förresten bad jag mamma köpa med sig en pizza till mig efter jobbet idag. Jag minns inte senast jag åt lagad mat. Det har varit lite gröt iofs, men annars har jag bara ätit rostat bröd och druckit thé och citronvatten på sistone. Aptiten är bortblåst, men orken att laga mat är ännu längre bort. Jag är less på det här..

Köpte några naturdiet-drycker som är färdigblandade istället. Då har jag iallafall något att slurpa i mig i väntan på.. någon slags aptit och ork.



En hemsk nackvärk dök upp från ingenstans också. Tog en ibumetin förut, men den verkar ju inte på en stund. Om alls..

Blä, jävla skitdag :((



En ljuspunkt var iallafall att få prata lite med Yre på msn. Det är alldeles för dåligt med sådant nuförtiden...



23 Januari 2008  | Länk | Solförmörkelse. | 1 kommentar
som en pannkaka?




Och dessförinnan hade jag precis fått en kommentar i min andra blogg som tankemonstret i mig tolkade som ett elakt och den fastnade som en tagg inuti. Perfekt timing. Eller inte...



Jag funderar på om det ska bli en tidig kväll ikväll, men så visar de del ett av två i en miniserie om Jean Paul Sartre på svt2. Är den värd att se på?
Jag vet inte.. kanske inte. Fransk film kräver ett visst humör, ett intresse, och det har jag inte just nu..

Funderar på hur länge man kan ha kvar jultemat också, här? Vad säger ni? En liten stund till borde det ju kunna vara kvar åtminstone..


8 Januari 2008  | Länk | Solförmörkelse. | 1 kommentar
Lenergie


Jag skrev i min dagbok inatt att det kändes som att energin började komma tillbaka lite igår, då jag faktiskt inte bara satt rakt upp och ner hela dagen utan faktiskt tog initiativ till att försöka tvätta lite (även om det nu misslyckades), och lagade ordentlig mat. Känslan rent allmänt var en aning mer lätt, helt enkelt.

Idag när jag vaknade var det likadant som innan igår. Ändå har jag lyckats göra rent toaletten och putsat handfatet inklusive blandaren så det blänker och diskat nästan hälften av all disk. Sedan beställde jag boxarna 5 och 6 av Gilmore Girls på cdon. Men plötsligt är energin döddöddöd och jag känner mig helt översvämmad av tomhet.

Det slog mig nyss hur ingenting plötsligt kändes meningsfullt. Så ensamt har jag inte känt mig på evigheter. Människor har försvunnit, men jag har ändå inte riktigt känt någon panik så som jag brukar. Men så alldeles nyss. Känslan av total värdelöshet. Varför försvinner de? Vad har jag gjort?

Och en sådan töntig sak som att kommentarerna i bloggen har minskat så på sistone, det blir plötsligt ett tungt bevis i den inre kaosiga domstolen.





(osynlig?)






I feel like a ship beneath the waves
A child that lost it’s way
A door without a key
A face without a name
I feel like a breath without the air
And every day’s the same
Since you’ve gone away
21 November 2007  | Länk | Solförmörkelse. | 3 kommentarer
17:08


Det känns inte alls roligt att ha återvänt till det där läget där allt jag skriver blir mörkt och trist. Ingen vill väl läsa sådant. Speciellt inte år ut och år in, som det blivit i mitt fall.

Jag påbörjade ett alster igår, för att få ut känslorna och tankarna någon annanstans. Sedan sparade jag inte. Tio minuter efter att jag gått och lagt mig (vid tre inatt) noterade jag att musiken hade tystnat, musiken som spelas genom datorn. Fanns bara en möjlighet: datorjäveln hade startat om sig. Just Inatt När Jag Inte Hade Sparat Det Jag Skrivit. Så himla typiskt.

Så här blir det ännu ett gnälligt inlägg. Förlåt.



Men jag vill gärna dela med mig av något lite roligare också.

www.isa.nu

Hon gör de mest underbara illustrationer. Mest för barn, men också en del som verkligen tilltalar mig.

Speciellt den här illisen har jag fastnat för, och bestämt att jag ska beställa så snart jag får så många slantar till övers. Just denna månad kommer bli tråkig, dock. Så det kanske får bli ett nyårslöfte att köpa den till mig själv?

http://www.isa.nu/shop/sagoskog-p-33.html


Fast jag vill ha den i rött. Ändra färg själva, visst är den fin?!?


14 November 2007  | Länk | Solförmörkelse. | 0 kommentar
Tisdag.


Hämtade ut fönsterlampan för en stund sedan. Känner mig alls inte så nöjd med den nu som förut. Själva lampan är fin. Men när den är tänd blev den så tråkig. Mönstret utanpå syns knappt..nä, jag ska nog flytta den till andra fönstret. Där står en lampa som jag knappt vågar tända för att den ramlat i golvet och lamphållaren har hamnat på sniskan, så jag kan ju byta ut den ístället.. Den vita ikea-lampan får flytta tillbaka till sin ursprungliga plats. Men inte nu. Inte idag.

Orkeslösheten är helt lamslående just nu. Det känns som att jag ska kvävas av allt mörker och ledsenheten som anfaller. Jag har ingen matlust whatsovever längre, har fått tvinga i mig mat en gång om dan den senaste tiden. Lyckades äta ett par mackor igår också. Och så bjöd mamma på en munk när jag var där och hjälpte henne..

Köpte lite cola nu när jag hämtade ut paketet. Och några clementiner. Men frukten ser för jävlig ut i affären så det blev bara några få stycken, och de jag har hemma är nästan slut. Clementiner är det enda som går att äta med intresse just nu. Eller vad man ska säga..(intresse låter ju skumt.)

Skulle försökt ta mig ut på en promenad om det inte vore så mörkt och isolerat här uppe. Har ingen lust till något annat. Orkar inte sitta vid datorn. Orkar inte se på tv, orkar inte diska, vill bara sova.. Jag vill inte mer nu!
Var tog glädjen vägen? :/



Missar andra tisdagstemat i rad nu, jag orkar bara inte bry mig. Har en drös bilder på kameran som inte laddats in i datorn så jag kan lägga upp dem på bilddagboken heller. Ska det fortsätta såhär? Hur länge? Hela vintern? Nejnejnejnejnej.



13 November 2007  | Länk | Solförmörkelse. | 0 kommentar
Idag är det..



det var aldrig någon som sade
att hon skulle förlora ännu
en bit av sig själv för varje
ballong som gick sönder, för
varje kaka de åt, för varje
present som fick hennes ögon
att tindra lyckligt.
det vara aldrig någon som
sade att man blev mer vuxen
för varje extra ljus på
tårtan och det var ingen som
sade att livsglädjen och
stoltheten som kom med de
fina kläderna endast var av
flyktig karaktär.
det var ingen som varnade
för annat än serpentiners
vassa kanter.
det var först i efterhand
som det lurande mörkrets
mening gick upp för henne,
det var det som blev
hennes bästa vän.




2004 skrev jag den här dikten..när jag letade efter den på haket blev jag väldigt förvånad, för den dök varken upp förra året eller 2005. Det känns inte alls som tre år sedan, för jag minns dikten så väl. Men tre år var det sedan jag författade den.

Julia kom upp med Christian och sin lillasyster och hennes pojkvän. Jag fick en present.. sedan tyckte Julia att jag skulle följa med dem hem till henne eftersom lillasyster skulla ha fest hos henne. Men jag hade ingen lust. Har ingen lust att umgås med en drös fulla människor jag inte känner. Orkade inte heller. Så jag stannade hemma. Jag har spelat bingolotto för en gångs skull. Litegrann sådär, följer inte spelet speciellt mycket bortsett från själva "duttandet". Men ingen vinst har det blivit, inte..

Ångesten pockar på igen. Jag förstår inte varför? Dagen har ju varit bra och jag vill än en gång bara gråta? Varför kan jag inte hantera bra känslor?


Det låter som en klok idé att mysa ner i sängen, kanske med Hus & hem, och sova lite.. Kanske ska göra det snart...


3 November 2007  | Länk | Solförmörkelse. | 0 kommentar
20:41



Ledsenhet som invaderar överallt, varenda cell, varenda por, varenda tanke.


Jag hoppas det känns bättre imorgon. Jag är inte van dessa svallvågor av svårhanterliga känslor längre. Och varför nu? Varför helt plötsligt när det varit så stabilt så länge?

Kom på mig själv att tänka dumma tankar tidigare. Inte bra.. inte bra..


Varför kan jag inte bara vara glad?
27 September 2007  | Länk | Solförmörkelse. | 0 kommentar
Ninis.



Idag är det ett år sedan Ninis fick somna in..
Lilla ninis, jag hoppas han har det bra i himlen..
Äter sallad med Ace (som äter cheezeballs) och mormor, och skuttar runt och är lycklig..
30 Augusti 2007  | Länk | Solförmörkelse. | 1 kommentar
Måndag.



Jag vet inte.. jag känner..
svek?
Det finns ingen anledning att känna mig sviken?
Gör det?


Och jag kan inte slå bort tankarna av att inte spela någon roll,
varför kan ingen läsa mellan raderna och sträcka ut en hand?
Dröjande svar på gästboksinlägg,
letar du febrilt efter en ursäkt?, tänker jag.


Var det sista spiken i kistan att fatta det där beslutet?
Jag kunde inte stanna, det gick bara inte.

Och dåliga prioriteringar.
Allt går att ordna. Det gör det.
Om det känns viktigt?



Tårar och åter tårar.


Självskadetankarna vill inte släppa greppet, de blir bara starkare för varje dag.


Jag vet inte..
om jag ändå kunde känna helt för att ge upp,
eller att det faktiskt finns någon slags mening för att fortsätta leva.
Men nejdå.

Jag har ingenting.
Utom en ensam lägenhet och två katter.
Det kanske inte är så dåligt,
men det räcker inte längre.

Jag behöver något som betyder,
som betyder på riktigt..




30 Juli 2007  | Länk | Solförmörkelse. | 0 kommentar
Hemma..i förtid



[19:42]

Illamående. Jag kanske inte var så hungrig som jag var sugen på en hamburgare?

Nåja. Jag fick ett grönt McD-Colaglas och är iallafall inte i närheten av att svälta just nu.
Hm.
Arvika ja. Det blev inte så mycket. Jag kom just hem. Min mor är verkligen världens bästa som sätter sig och åker över 25 mil enkel väg för att hämta en Sandra som borde lyssnat på sitt ångestjag som vaknar och tänker "jag kanske kan sälja min biljett på tradera" samma dag hon ska åka, men ignorerar det.

Faktum. Jag mår inte alls så bra just nu. Jag kanske borde bli modig och erkänna det också...




[19:49]

Och tänk att få borsta tänderna! Gud vad härligt. Jag ska genast!


(ovanstående kopierades från haket..)


Jag saknar mina missar nåt kolossalt, men jag valde ändå att stanna hemma inatt. Så får jag gråta och skriva av mig allt i lugn och ro, och tillbringa helgen med att vara nyttig och hjälpsam hemmahemma, samtidigt som kattorna får några extra dagar av fritt spring trots att jag kom hem i förtid...


Ja.. fast vad mer finns att skriva?
Jag borde helt enkelt ha lyssnat på den där skrikande önskan att stanna hemma och sova? Jag vet inte om jag kommer besöka någon mer festival nu faktiskt. Det kanske är lika bra att inte göra det.

Även om jag skulle sakna det ofantligt på sätt och vis.


12 Juli 2007  | Länk | Solförmörkelse. | 1 kommentar
Finns.



Jag har packat klart nu. Fått ett livstecken från Tusse. Hört mamma försöka få ner Sessan ur eken hemma genom teflånluren. Men jag är fortfarande panikslagen och vill verkligen inte. Gråtfärdig. Varför måste jag börja kaosa så här för? Det är ju bara onödigt!
Förresten, helt färdigpackad är jag inte. Jag har ju mat och sprit i kylskåpet och frysta hallon att kyla alltsammans med i frysen. Tillsammans med kylväskan. Heh. Undrar hur det funkar egentligen? Om den blir isig och börjar tina när man tar ut den imorgon så det blir blött överallt av tinet? Nåja.

När jag kom hem från mamma idag hade jag förresten fått en vänförfrågan från Engla Louise på helgon. Så glad jag blev! Det var liksom totalt oväntat, och där var det vitblinkande hjärtat! Sådana små saker värmer verkligen ett hjärta..mitt hjärta.

Så gjorde också min Traderavinst som damp ner i brevlådan igår; Gilmore Girls säsong 2. Så nu har jag den och trean att se när jag kommer hem på söndag. Har alltså nåt finfint att se fram emot! Något hjärtevärmande.


Sessan kom förövrigt ner ur eken strax efter att jag slutat prata med mamma. Tur det. Jag tycker inte om när hon sitter högst upp i det där höga trädet, längst ut på någon smal liten gren.. Tänk om hon inte skulle ta sig ner liksom? Eller halka och ramla? :(

Åh. Jag saknar maows. Mina.


Se Bones och försöka sova sedan? Fundera ut vad man ska ställa klockan på..halv nio? Det borde ju räcka.

Eller Simsa..

Jag vill Simsa halva natten minst! Men det går ju inte...

10 Juli 2007  | Länk | Solförmörkelse. | 0 kommentar
08:45



Regnet öser ner utanför fönstret.


Jag vet inte vad klockan kan ha tänkts varit då jag somnade inatt, senast jag tittade på klockan var den kvart över två, men jag låg vaken en bra stund efter det såvitt jag minns. När väckarklockan ringde för drygt tre kvart sedan blev jag förvånad att jag lyckats somna alls, det trodde jag inte utan hade ställt in mig på en extremt trött dag...

Illamåendet är nog av det övergående slag jag alltid drabbas av när jag sovit för lite, även om jag rent instinktivt inte mår så bra när jag vet att jag har möten som detta inplanerade. Ska till Försäkringskassan klockan tio...

Allt hänger på vem man träffar, hur förstående och välvilligt inställda de är känns det som. Tanten som ringde och bokade det här mötet förbereder ett PM om mig och "Mitt fall" inför det möte i Försäkringsnämnden som ska avgöra huruvida jag får mer aktivitetsersättning eller ej... Logiskt kanske jag inte tror att de kommer neka mig, men jag kommer inte kunna andas ut förrän ett grönt brev dimper ner i brevlådan någon gång..tidigast i augusti, gissar jag. Det är iallafall då det gamla LUHet går ut...


4 Juli 2007  | Länk | Solförmörkelse. | 0 kommentar
sense.



It definitely makes sense när man ställer in tiden hos psykologen och vaknar av en åskknall ungefär när man skulle varit på väg hem från psykhuset. Hah! på dig Tor! Så skönt det var att sova lite längre också. Visserligen bara en halvtimme extra mot mina vanliga hemmavardagar, men ändå.

Egentligen borde jag väl inte ha datorn på nu, men vad ska man då ta sig till? Hämta posten om en minut när postbilen åkt, kanske?


14 Juni 2007  | Länk | Solförmörkelse. | 1 kommentar
och så var det med det.



Naturligtvis.
Ångesten attackerar från alla håll och kanter så fort jag blir ensam med tankar och mörker. Det har aldrig varit så konstant förut, att ångesten stannat så länge och varit så intensiv. Inte som jag kan minnas, iallafall.

Jag vill och vet att jag borde skriva till Jeanette, men jag förmår inte öppna hotmailen och skriva. Kan inte. Vet inte hur, vad. Jag är så rädd att det ska svämma över då, så jag aldrig slutar drunkna. Aldrig slutar gråta. Aldrig slutar göra så förbannat ont. Jag orkar inte med det här mer. Har aldrig gjort.



Och varför ska alla vara så förbannat inkonsekventa hela tiden? Jag blir så arg. De enda som varit konsekventa hittills är ironiskt nog den jag minst av allt vill ska vara det; danil. Och Jonas. Och Håkan, men det är inte hans fel.. han är ju död... (jag vet att jag har skrivit det några gånger redan, men NU har det gått in på riktigt. han Är Död.) Hade jag bara fått Håkan tillbaka till livet hade jag aldrig mer skrivit en rad om d.



Varför är livet så orättvist? ;(((
11 April 2007  | Länk | Solförmörkelse. | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & sandra linnéa                                             Skaffa en gratis hemsida