Pudlar är bäst
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


Sagittas födelsedag

 

Den 27 februari är Sagittas födelsedag. Född i dag för 15 år sedan.

Foto av Sagitta på inflyttningsdagen, 8 veckor gammal.

Sista bilden av Sagitta. Hon ligger på favoritstället, fotändan av min säng. Sagitta anser att sängen egentligen är hennes och visar aldrig minsta tecken på att vilja flytta sig. Tvärtom sätter hon tassarna mot väggen och utökar sitt utrymme.

Sagitta var väldigt självständig hela sitt liv. När jag träffade henne första gången var hon 6 veckor. Hon hade fått en gul foppatoffel, som hon energiskt släpade runt på tomten. Då kom en av brorsorna och ville ta över toffeln. Inget att tjafsa om. OK, sa Sagitta, gick på ett annat håll och letade i stället upp en stor gren att dra i väg med!

 

Första gången på klubben, 8 veckor och en dag. Sagitta var ju självständig och brydde sig inte så mycket om att hålla sig till mig. Ulla, Sveas matte, hade då en hund vid namn Sven. Hon tyckte jag skulle gömma mig för att Sagitta skulle sakna mig. Men vad gjorde Sagitta? Jo hon satte full fart ut mot Haravången bort från oss. Där är en hög tämligen brant kant. Sagitta sprang inte på stigen utan på slänten. Eftersom den är brant sprang hon i sinusformad bana. Jag fick springa efter henne i stället för tvärtom!

Nu i höstas hade Sagitta, 14 år och drygt 7 månader gammal, fått en fin pipleksak, som hon nästan aldrig pep med men vårdade ömt. En dag snodde Stoja den ute på klubben och bet sönder den, så den inte längre pep. Sagitta lämnade den åt sitt öde och bevärdigade den därefter inte med en blick. Några dagar senare lagade jag pipisen och gav den till Sagitta. Hon tog den men la den nästan omgående ifrån sig i köket och brydde sig aldrig mer om den!

9 veckor gammal tog sig Sagitta på eget bevåg till min stora förskräckelse över A-hindret.Hon blev lite rädd på toppen men gjorde glatt om bravaden. Hon behövde bara ett tillfälle för att lära sig Platta tunneln, något som för många hundar tar väldigt lång tid.

En hund kräktes på gungan på en tävling i Åhus. Det tyckte Sagitta var jätteäckligt. Direkt efter det gungan tvättats sprang hon över den med ilfart men sedan vägrade hon hela den säsongen att överhuvudtaget gå upp på en gunga!

Sagitta var alltid pigg på att prova nya saker. Hon blev jätteduktig på rallylydnad. Veckan efter genomförd nybörjarkurs tävlade vi för första gången officiellt (drygt 8,5 år). Sagitta blev domarens favorit och kom på tredje plats. Jag var inte särskilt förtjust i rallylydnad men jag anpassade mig och vi tog oss till Mästarklass och tävlade där tills Sagitta pensionerade sig.

Sagitta har just vunnit i Avancerad klass.

Sommaren 2021 var Sagitta nästan fjorton och ett halvt år. Jag fick nys om en ny hundsport, Hoopers, och gick kurs med Stoja. Stoja blev väldigt förtjust i Hoopers och Sagitta ville inte vara sämre. Varje gång vi tränade var Sagitta mycket noga med att hon också skulle springa banan. Hon tog dessutom varje hinder medan jag byggde banan! Vilken hund!

Tyvärr fick Sagitta aldrig uppleva sin femtonårsdag. Hon dog i mina händer på soffan här hemma lördagen den 27 november och sedan begravde jag henne i trägården. Det var fruktansvärt hemskt och jag har inte förmått att skriva något på dessa tre månader.

Sagittas sista vecka. På tisdagen tränade Stoja och Svea hoppers och Sagitta skuttade som vanligt sin runda med glatt humör.

På onsdagen gick vi en farvälrunda på klubben. På agilitybanan fick Sagitta göra vad hon själv ville, d.v.s. hon gjorde alla de saker hon brukade göra. Skuttade genom ett däck, som står på marken, gick över ”plankan”, som ligger sådär 15 cm över marken. Tog slalomen med perfekt ingång och naturligtvis spatserade hon över vippgungan.

Vi gick till klubbhusets trappa, där Sagitta självklart valde att backa uppför den. Det gick alltid till såhär; först gick hon uppför trappan, sedan gick hon ner och ställde sig med framtassarna på marken, där hon inväntade kommandot att backa.

Sagitta gick över det otäcka skrapnätet vid dörren medan Stoja fuskade genom att gå på släta kanten runt nätet.

Båda pudlarna siktade in sig på de stora stenarna vid infarten till klubben och Stoja hoppade som vanligt upp på alla fyra i tur och ordning. Sagitta kunde sedan länge inte hoppa upp men vände sig som vanligt till mig och vädjade om att få hjälp upp på stenen med en sluttande sida. Jag höll alltså i selen medan Sagitta gick upp.

Allt belönades så klart med massor av favoritgodiset kokt kycklinghjärta.

27 Februari 2022  | Länk | Sagitta 2018-2021 | 0 kommentar
Hjälpredan

När jag tränar Hoopers med Stoja har jag en biträdande tränare. Jag går till starten. Både Stoja och Sagitta följer med. Stoja uppmanas sätta sig framför hoopen vid min fot, antingen till vänster eller höger om mig. Då ställer Sagitta sig bedvid henne och båda tittar förväntansfullt på mig. Jag uppmanar Stoja att sitta kvar och går sedan iväg till dirigeringsplatsen. Sagitta följer då med mig och håller sig bredvid mig hela tiden antagligen för att om allt går väl får Stoja applåder och så kastar jag bollen till Stoja. Sedan blir det godis till båda pudlarna. 

7 Oktober 2021  | Länk | Sagitta 2018-2021 | 0 kommentar
100-åringen firades

Mina pudlar är fantastiska, så vi firar varje gång vi tränat. Det blir dyrt eftersom de är väldigt bortskämda när det gäller firarmat/godis.

I går fyllde Sagitta 14,5 år vilket innebär att hon med råge passerat 100 årsdagen. När jag tränar Hoopers med Stoja pockar Sagitta på och talar om att nu är det minsann hennes tur. Hon vet precis vad hon ska göra och skuttar glatt genom hoops och tunnlar. Ännu gladare är hon över att runda tunnorna. Helt underbart!

Stoja får numera jobba med riktigt svåra moment, vilket ställer stora krav på matten. Med andra ord så är det nästan alltid mitt fel om Stoja gör fel. Stoja har full fart och jag är alltför ofta för sen med kommandona. I värsta fall visar jag med fel hand eller har kroppen felriktad. Stackars Stoja! Fast det betyder ju att Stoja måste få godis även om hon inte gjort som det var meningen. Hon har ju gjort som jag visat!

 

28 Augusti 2021  | Länk | Sagitta 2018-2021 | 0 kommentar
Smilla och Hoopers

I dag för 25 år sedan föddes Smilla, min första och högt älskade pudel. Alla hjärtans dag 1998 kom Smilla hem till mig. Det blev en väldigt viktig dag i mitt liv. Starten på ett helt nytt liv!

I dag var det prova på Hoopers på klubben och en dagen till ära nybadad Sagitta fick vara medelpunkten, ensam med matte. Första övningen var inte så lyckad för oss. Sagitta fattade inte riktigt meningen med den. Redan tidigare har jag valt bort den metoden för jag inte riktigt tror på den med tanke på mina pudlars tidigare erfarenheter.

Men sen blev det tid att runda tunnan och Sagitta trivdes. Hon sprang glatt runt på båda hållen. Därefter skulle hon ta tunneln och det blev riktigt populärt. Fattas bara annat!

Staketet gick så klart bra även om jag inte tror Sagitta uppfattar det som något viktigt. När vi ökade på med att fortsätta med en hoop, då blev det fart på Sagitta.

Ganska lyckad dag.

Jag hoppades ju att klubben skulle lägga ut foton från dagen för att göra reklam för kommande kurs i Hoopers med Eva men det kom på skam. Här foto taget av mig själv dagen efter.

25 Juli 2021  | Länk | Sagitta 2018-2021 | 0 kommentar
Sagitta tretton och ett halvt år

Sagitta skaffade sig en ny vän, Hillary.

Sagitta löper och ville bara rida på "stackars Hillary", något som matte oförtröttligt försökte avstyra. Hillary visade dock bara glädje över sin nya vän. Hon slängde sig på rygg, kråmade sig och såg jättelycklig ut. Eftersom jag är en usel mobilfotograf blev det bara dessa bilder.

Hillary tyckte att även jag var en hyvens prick. Jag använde ju kokt kycklinghjärta då jag ropat in Sagitta och Hillary när de var på väg att rymma ut från klubbområdet.

Stoja var riktigt rädd för Hillary. Hon hälsade men sen gick hon resten av tiden bakom min högra fot och såg olycklig ut, så hennes dag kan inte ha varit särskilt trevlig. Sagitta var desto gladare:"She made my day!"

28 Augusti 2020  | Länk | Sagitta 2018-2021 | 0 kommentar
Min pigga trettonåring

Pudlarna och jag var på klubben sen eftermiddag. Vädret var fantastiskt. Jag stannade upp på områdets högsta punkt och tittade ut över havet. Himlen var blå, havet mörkblått och spegelblankt, gräset grönt och frodigt och alla träden skimrade i ljusgrönt. Det var med andra ord en ren idyll.

Plötsligt vaknade jag upp och tänkte att alltihop var en chimär. Livet är just nu långt ifrån den känsla jag upplevde när jag gick där och njöt i den värmande solen.

Tack och lov sprang pudlarna omkring med sprudlande livslust, vilket gjorde det lätt att trots den bistra verkligheten ha en skön eftermiddag.

Sagitta gick över lilla bruksstegen men inte lika självsäkert som senast. Hon ville som vanligt upp på plintarna och hon gick helt självständigt hela vägen på kanten längs uthuset. Hon förväntade sig inget godis och hon hoppade ner från kanten utan att tveka. Det var första gången jag inte behövde muta henne för att hoppa ner!

Sagitta gick över balansen och gungan precis som hon gjort den senaste tiden. Jag fick henne att ta sats för att springa över A-hindret och då gick det strålande. Det är härligt att se Sagitta så alert.

I går lovade jag att jag skulle berätta om Sagittas senaste påfund för att roa sig. Sagitta har aldrig brytt sig om leksaker. Hon har genom åren ofta placerat sig bra på agilitytävlingar och fått priser. Jag har alltid låtit henne välja själv på prisbordet. Hon tog en leksak och vi gick iväg och hon bar den kanske 20-30 meter sen spottade hon ut den på marken så jag fick ta hand om den.

Vi har massor med leksaker i huset. Efter höstens löp var Sagitta skendräktig och när hon ”fått valparna” började hon tigga leksaker. Hon satt och stirrade upp på skåpet där en del leksaker låg. Nu i dagarna var det tid för skenvalpning  igen och häromdagen hade hon elva leksaker i soffan. Trots det tiggde hon nya leksaker i går kväll och då fick hon en mjuk boll.

Sagitta gick strålande glad iväg till sin bädd och la bollen på kanten. Då rullade den ner. Sagitta tog den i munnen och laden åter på kanten så den rullade ner. Jag trodde hon misslyckats med att lägga den på bädden men så var det inte. Hon busade lite med bollen och gjorde om det gång på gång en bra stund. Sagitta som aldrig lekt med bollar eller andra leksaker!

 

19 April 2020  | Länk | Sagitta 2018-2021 | 0 kommentar
Ny nivå på övningarna

Nu har vi tagit övningen på plintarna till en ny nivå.

 

När Stoja hoppat upp bad jag henne sätta sig och det var inget problem för henne.

Det började egentligen i går med att Sagitta också ville upp på plintarna. Hon ställde sig med framtassarna på en plint och började hoppa med bakbenen men hon kan ju inte ta sig upp själv. Då hjälpte jag henne upp på samma sätt som när hon vill upp och sitta bredvid mig. Jag tar tag om nacken och hon lyfter sig upp genom att böja huvudet bakåt.

Sagitta stod på darriga ben på plintarna. Jag uppmanade henne att sätta sig. Det gick bra men jag vågade inte gå ifrån henne. Stoja och Sagitta valde som synes olika sätt at sitta på plintarna.

I dag upprepades samma scen. Sagitta verkade stabil och jag backade bort och fotograferade henne. Sen hoppade hon själv ner. Fast först sedan hon fått belöningsgodis.

 

 

8 April 2020  | Länk | Sagitta 2018-2021 | 0 kommentar
Sagitta visar sig på styva linan

I söndags togs kameran med och Sagitta ställde välvilligt upp på att backa uppför Mullvadshögen!

Sagitta har verkligen levt upp. Hon gick frivilligt upp på gungan, något som hon inte gjort på mer än ett år. Då tog jag fram kameran och bad henne göra om det. Ja, ja mänsan. Sagitta hade så bråttom att jag bara fick med bakdelen! Ett försök till och fotograferandet lyckades.

Stoja ska ju alltid vara med och är verkligen på hugget. Antingen kastar hon sig upp före Sagitta och sedan stannar hon upp och hindrar Sagitta eller så kommer hon efter och nästan föser Sagitta framför sig. Sagitta gillar av förklarliga skäl ingetdera.

När Stoja hittade något smaskigt (gräs eller annat) fick Sagitta sköta sitt. Som synes har jag bara sagt till Sagitta att gå upp på vippen och hon har sprungit från mig och sedan gått upp på den. Det är härligt att se Sagitta så aktiv!

7 April 2020  | Länk | Sagitta 2018-2021 | 0 kommentar
Sagittas intresse för backning

I tisdags förra veckan när vi gick den vanliga rundan på klubben fanns den mest gigantiska mullvadshög  jag någonsin sett ute på Haravången. Det retade mig väldeliga att jag inte hade kameran med.

När vi kom till höga bruksstegen fick Stoja gå över den. Sagitta brukar numera alltid gå fram och ställa sig vid nerfarten så även hon kan få godis när Stoja kommer ner och belönas. Döm om min enorma häpnad när Sagitta i stället vände rumpan mot stegen och försökte backa upp på den! Jo, jag har ju tidigare skrivit att Sagitta fått backning på hjärnan – men detta! Det är ganska höga steg så jag fattar inte hur hon lyckades få upp båda baktassarna på nedersta steget. Då var jag verkligen besviken att jag inte hade kameran till hands.

Dagen efter var kameran med och jag hade stora förväntningar på fina foton. Jag gick fram till den jättestora mullvadshögen och försökte få Sagitta att sitta bredvid den. Vad gör då min lilla tokpudel? Jo hon börjar backa uppför högen! Jag försökte flera gånger förmå Sagitta att sitta men varje gång envisades hon med att backa. Efter det uppmanade jag henne att stå bredvid. Ja men stå det var helt OK. Jag skulle ju ta det perfekta fotot, som visade hur enorm högen var. Ca 80 cm i diameter och 35 cm hög.

Det tog så lång tid att Stoja tröttnat på sitt ätande av kaninpluttar. Stoja satte sig lite bakom Sagitta och så här blev fotot.

Vi gick vidare till bruksstegen och jag hoppades så klart att Sagitta åter skulle börja backa upp på den. Tror ni det var något hon funderade över att göra den här gången? Nej, Stoja gick över stegen och kom bort till Sagitta och mig för att få sin belöning. Sagitta ville också få godis men inte backa. Jag hade emellertid gett mig attan på att få ett fint foto, så jag var beredd att ta ett fejkfoto. Jag hjälpte Sagitta upp med fötterna men hon hade ingen lust att stå kvar medan jag donade med kameran. Sagitta står alltså bara framför stegen och hoppas på godis.

31 Mars 2020  | Länk | Sagitta 2018-2021 | 0 kommentar
Jag kan minsann också!

Jag skulle skriva om mina pudlars, främst Sagittas, påhitt de senaste dagarna men jag är så upprörd över att rallyfolk tycker att det är viktigare att tävla rallylydnad än  att hjälpa till att minimera spridningen av Covid 19.

Redan förra veckan uppmanade FHM oss att varken åka till eller från storstadsområdena. Ändå planerar Malmö att genomföra en stor tävling till Påsk. En gammal erfaren rallytävlande läkare försökte i en rallygrupp väcka tävlingsarrangörer till att ta ansvar. Du milde vilket liv det blev!!!  Sån’t ville man inte läsa!

En bild lägger jag i alla fall ut där en ”pånyttfödd” Sagitta plötsligt visade att hon minsann kan göra samma som Stoja. Hon gick upp på grushögen och hoppade upp på kanten vid uthuset på klubben. Jag skyndade mig att starta kameran och trodde jag skulle hinna ta ett foto där hon just hoppat upp men Sagitta satte upp farten! Jag, som är vettskrämd att hon ska ramla ner och alltid gått bredvid henne. Sagitta är ju sedan länge blind på ena ögat. Allt gick bra och fotad blev hon.

Hon blev så uppspelt över sin bravad att hon sedan fortsatte med att hoppa över hinder på agilityplanen, något som hon inte gjort på länge. 

26 Mars 2020  | Länk | Sagitta 2018-2021 | 0 kommentar
Nostalgitripp

Kommer ni ihåg jovialiske Edvard Persson, som en gång sjöng: ”Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv”? Han var morbror till en barndomsvän till mig. Den landsvägen gick mellan Ystad och Malmö, nuvarande väg 101 mellan Skivarp och Malmö, en väg som slingrar sig fram genom Söderslätt.

Historikern Ingvar Andersson, riksarkivarie och ledamot av Svenska Akademien, skrev en gång om denna landsväg. Han menade att "LANDSVÄGEN delade Sverige i två likvärdiga hälfter" och syftade därvid på att den lilla, lilla biten söder om den, Söderslätt, var Sveriges kornbod och viktig för landets livsmedelsförsörjning.

Hela min skoltid cyklade jag på eller korsade LANDSVÄGEN varje dag. Det var alltså ”fint” att bo på Söderslätt. Dessvärre kan jag inte skryta med att jag bodde där. Jag är uppvuxen bortåt en km norr om.

Sagitta har problem med tårproduktionen och nu hade vi kommit till den punkten, där ögonspecialist måste konsulteras. Sådana är det ont om men jag hittade en i Vellinge. Eniro föreslår att man skall åka E65 från Ystad till Malmö, sedan ta ringvägen och slutligen köra E6 till Vellinge. Nej, fy så tråkigt!

Jag valde att först köra kustvägen från Ystad och sedan LANDSVÄGEN. Det blev en riktig nostalgitripp. Drygt 100 meter från mitt barndomshem fanns en märgelgrav. Den som inte är så bevandrad i sydsvensk jordbruksmiljö vet kanske inte vad det är för något. Det var fyrkantiga gropar i marken, där man grävt upp märgel, en blandning av kalk och lera som användes till jordförbättring. De fylldes sedan med vatten.

Vår märgelgrav var en viktig del av min barndom. Eftersom den var ganska grund frös den snabbt till och där lärde jag mig åka skridskor. På sommaren fanns det massor med olika vattenlevande varelser som grodor, speciella pyramid-formade snäckor och lite fisk, som jag försökte fånga med spö.

Det moderna jordbruket dikade ut dessa märgelgravar och jag levde i förvissningen att de praktiskt taget var försvunna. Jag blev helt förundrad över att det fanns massvis längs vägen, ofta omgivna av stora, knotiga pilar, som kanske planterats för hundra år sedan.

På hemvägen tog jag vägen genom byn där jag gick i folkskolan åk 1-4, belägen vid LANDSVÄGEN. Jag har inte varit där sedan 2001. Jag åkte runt lite i byn och tänkte på alla, som bott i de gamla husen. Där bodde min klasskamrat Kerstin, där bodde min bästis Sonja, där bodde min första kärlek Bertil (i 10-12 årsåldern), som hade tillgång till en tennisbana, tennisracketar och tennisbollar. Vi spelade tennis fast vi inte visste ett smack om tennis!

Det var en fantastisk dag och även om Sagittas öga inte var så bra, så skulle vi inte ge upp utan hoppas på bättring med fortsatt flitigt medicinerande. Jag var såklart jätteglad även om min älskade Sagitta fick spela en biroll i den här berättelsen.

23 Mars 2020  | Länk | Sagitta 2018-2021 | 0 kommentar
Nytt backmoment!?

Sagitta har fått backning på hjärnan eller också tror hon att matte fått backning på hjärnan.

När vi skulle åka till klubben och hon skulle hoppa in i bilen fick hon som vanligt hjälp med hoppet. Det bar sig inte bättre än att hon hoppade snett och jag slant med handen under magen på henne. Sagitta gjorde en liten volt och hamnade med bakfötterna på tröskeln och framfötterna på marken. Jag riktigt såg hur Sagitta tänkte: ”Oj då, ska man backa upp i buren numera!” Hon gjorde direkt ett försök men det var lite för högt och vi fick börja om med hoppet.

11 Mars 2020  | Länk | Sagitta 2018-2021 | 0 kommentar
Lite mer nostalgi

Sagitta skolades så sakteliga in i agilityns värld från allra första början men hon fick ju inte tävla förrän 18 månaders ålder.

För att ha något att syssla med började jag träna lydnad med Sagitta, då hon var 14 månader. Målet var att få ett resultat, hur lågt som helst. Fast min tränare med Smilla lyckades en gång få 25 poäng och det ville jag gärna slå. Vi fick 110 poäng (godkänt resultat) efter tre veckors träning. Inte så illa.

Sagitta blev fullständigt besatt av apporter. På tävlingen fick vi full pott, 10poäng i apportering. Efter momentet lämnade jag apportbocken till tävlingsledaren, vilket gjorde Sagitta helvild. Hon for på och hoppade på denne för att sno åt sig apportbocken.

Här ett foto av Sagitta, där hon hittat en apportbock modell större när vi tränade agility i Oxie flera år senare, vilket syns på att utställningsfrisyren är borta.

 

I fredags var vi en stund på klubben i det mindre angenäma vädret. Nej det regnade inte och man kunde av och till skymta solen men vinden kändes och det gick stora gäss på havet. Pudlarna bryr sig inte utan det är bara matte, som klagar.

Jag styrde stegen mot elstolpen och Sagitta sprang direkt fram och gjorde sig redo att gå sidledes. Härligt!

Vi var inne på gården. Sagitta gick, nej sprang över den värsta skrapmattan flera gånger. Stoja fuskar gärna och går balansgång på cementkanterna runt mattorna.

Båda pudlarna sprang uppför trappan och sedan ner för att inta backställningen. Det har blivit en vana men denna gång var inte Stoja i vägen utan de stod bredvid varandra och backade fint hela vägen upp på avsatsen.

Vi fortsatte till plintarna och väggkanten. Den här gången hände något fantastiskt. Sagitta hade insett hur man tar sig upp på kanten! Stoja fick faktiskt finna sig i att gå bakefter Sagitta! Sagitta gick utan minsta hjälp hela vägen och satsade på ett rejält längdhopp ner på cementplattan.

Matte gick vidare och räknade mullvadshögar på agilityplanen. Det hade blivit ytterligare fem på senaste dygnet och några var riktigt stora. Det fanns en rundbana  med balansbom, tre hinder, däck och några hinder till. Stoja tog alla utom sista hindret medan jag stod kvar vid balansen och manade på.

Plötsligt såg jag att Sagitta självmant gick över balansbommen. Det var länge sedan och jag är övertygad om att hennes självförtroende ökat pga hennes träning på kanten vid husväggen.

Avslutningsvis en skrytbild. Jag skrev på Sagittas födelsedag att vi hunnit med en del de här tretton åren. Drygt två månader efter agility starten hade Sagitta fått dessa rosetter. Två uppflyttningsrosetter i hoppklass, en rosett för nollat lopp i agilityklass utan uppflyttning och klubbmästarrosett i medium. För att få den senare slog hon tre stycken hundar tävlande i klass 3!!! Ett förstapris i utställning juniorklass togs under samma period. Sedan finns hennes HP-rosett från Malmö valputställning från tidigare också med, den stora i mitten.

8 Mars 2020  | Länk | Sagitta 2018-2021 | 0 kommentar
Lite övningar på klubben

Fortsätter med lite foton från förr.

Här har Sagitta blivit åtta månader och är på valputställning.

Torsdagen var en härlig dag med solsken och ingen vind. Det blev 20 grader i uterummet (varmare i solen såklart) vilket gladde den solälskande Stoja.

Naturligtvis blev det besök på hundklubben. Sagitta var fantastiskt duktig på att gå sidledes med bakbenen på marken och framtassarna på den lutande elstolpen. Det var andra gången vi försökte och hon visste själv vad vi skulle göra och gick upp med framtassarna.

När vi kom in på gårdsplanen sprang båda pudlarna fram till trappan. Vi jobbade för andra gången med backning uppför trappan i går. Sagitta har löst övningen på sitt sätt. Hon springer upp på trappan och går sedan ner så hon står med framtassarna på marken och så förväntar hon sig godis. Hon står ju i backningsställning. När jag säger att hon måste backa upp, så gör hon det. Stoja är ju så snabb och är hela tiden före och förstör för Sagitta genom att vara i vägen.

Vi tränade lite med att gå i åttan – utan frestelser. Stoja placerades vid trappan och fick sitta och vänta på sin tur. Det var SVÅRT men efter några försök lyckades det.

Stoja hoppade upp på plintarna och sedan rusade hon upp på grushögen, kastade sig upp på kanten vid väggen och sprang hela vägen. Sagitta har inte kommit på knepet hur hon kommer upp på kanten men när jag hjälpt henne upp, så gick hon i dag hela vägen utan stöd. Jag var naturligtvis bredvid för säkerhets skull. Hon såg väldigt nöjd ut och skakade sig inte när hon hoppat ner och fick godis!

Här nedan foto, där Sagitta poserar med sina äldre "syskon" Smilla och Selina på sin ettårsdag. Hon är fortfarande fullpälsad inför den stora Malmöutställningen och har röda snoddar i pälsen för att kunna se i vardagliga livet.

 

6 Mars 2020  | Länk | Sagitta 2018-2021 | 0 kommentar
TRETTONÅRSDAGEN

Detta är första fotot av Sagitta i hennes nya hem, åtta veckor gammal.

Tänk, att det har gått nästan 13 år sedan den dagen! Ofattbart men en hel del har vi ju hunnit med sedan dess.

Det går att lära gamla hundar nya trick!

I går på födelsedagen, lärde Sagitta sig att backa uppför trappan.

I dag var vi på klubben och då passade vi som vanligt på att göra en del övningar på olika ställen. Ett omkullblåst lydnadshinder blev perfekt för att backa på lutande plan. Det gick hur bra som helst. Den enda, som blev lite frustrerad, var Stoja. Hon tyckte inte hon fick göra tillräckligt mycket när Sagitta skulle göra en massa nya saker.

Sagitta fick backa uppför en trappa, en trädstubbe och slutligen en av de stora stenarna vid infarten till klubben och Stoja fick göra samma moment. De fick såklart göra alla "gamla" övningar också som att hoppa på stenarna.

Båda pudlarna fick göra en ny övning. De fick stå med framfötterna på den lutande elstolpen och gå sidledes med bakre fötterna på marken. Det var svårt men korta bitar gick ändå riktigt bra. Denna övning var svårast för Stoja, för hon har ju så bråttom,

Allra sist ville jag göra en ny rallyövning, som föreslagits till en ny Expertklass, som ska komma efter Mästarklassen vid regelrevidering 2022.

Sidbyte runt kon. Mina pudlar har lärt sig att runda konen från vänster till höger. I den nya övningen måste hunden kunna gå runt konen från höger till vänster också. Det tyckte Sagitta var jättekonstigt men efter några försök gick det riktigt bra. Det var verkligen kul.

 

28 Februari 2020  | Länk | Sagitta 2018-2021 | 0 kommentar
Klubben

8 januari - nyklippt Sagitta. Nu är hon långhårig igen. Så är det med pudlar.

I fredags träffades mina pudlar och Klara igen. Klara var inte på humör. På morgonen ville hon inte gå ut men väl ute på klubben blev det lite liv i henne. Stoja försökte få fart på henne med ganska dåligt resultat. Enligt husse, Ivar, sa Klara ungefär: ”Usch nej, en så’n galning kan man inte vara med!”

Lena och jag körde budföring mellan oss och det föll i god jord och Klara sprang med full fart. Hon fick ju godis hos oss båda och lärde sig omedelbart den nya leken, som är ett moment i brukstävlingar.

Hundarna fick hoppa på stenarna och balansera på plintarna och sedan gick vi till agilityplanen.  Jag försökte få Sagitta att gå över vippgungan men hon gick runt den och markerade tydligt att den var jätteäcklig och ingenting, som hon ville befatta sig med.

Klara och Stoja gillar gungan och tog den några gånger. Stoja är ju aldrig måttlig och hon hittade på ett nytt sätt att roa sig. Hon sprang över gungan men hoppade inte av utan vände och sprang tillbaka. Gungan slog ner på andra sidan och så höll hon på ett stort antal gånger med tydlig förtjusning, glittrande ögon och vilt viftande svans.

Resultatet blev att Sagitta började visa intresse för gungan så jag sa till Stoja att hon fick hoppa av. Då gick Sagitta upp på gungan, vägde över den och sprang av precis som det ska gå till. Hon har ju gjort det massvis med gånger, så det skedde på ett väl inlärt sätt. Och så säger man att hundar inte kan tänka!

Apropå tänka, dra slutsatser och agera så måste jag berätta om en händelse här hemma i går. Jag tappade en bit banan på golvet i köket. Stoja var hos mig i köket och jag uppmanade henne att ta bananbiten. Stoja tittade på den, puttade lite på den, luktade på den och gick sin väg. Då ropade jag på Sagitta, som befann sig i vardagsrummet. Stoja vände snabbt som sjutton, kastade sig fram och åt upp bananbiten!

2 Februari 2020  | Länk | Sagitta 2018-2021 | 0 kommentar
Rättelse

Jag är såklart inte så bevandrad i läsandet av SM-kvallistor på Sagittas och min nivå. Står hunden på plats 624, som Sagitta gjorde förra veckan på den för säsongen nypublicerade listan, då trodde jag att det var hennes placering men så enkelt är det inte.

När det gäller så låga placeringar rangordnas alla hundar med ett resultat för sig och hundar med två restultat för sig o.s.v.

Listan förändras naturligtvis ständigt och Sagitta kommer att rasa i placering då vi inte tävlar. Nu står Sagitta på plats 637 men hon har högre poäng än hunden på placering 616! 

Hunden på plats 616 har nämligen bara totalt 83 poäng med två resultat (44+39).

Det betyder dock inte att Sagitta har placering 616 för det finns 13 hundar med bara ett resultat och fler poäng än Sagitta. Hänger ni med? Sagitta bör enligt mina beräkningar ligga på placering 629.

Listan omfattar nu 728 hundar och det finns 6 pudlar med sämre poäng än Sagitta. Sagitta har faktiskt 89 poäng men bara ett resultat. Rätt ska vara rätt!

 

PS. Jag lovar att jag inte framöver tänker hålla på med detta invecklade räknandet. Så nördig är jag ändå inte!

21 Oktober 2018  | Länk | Sagitta 2018-2021 | 0 kommentar
Pudlar i Mästarklass

Jag skrev ju att jag skulle kolla antalet pudlar på SM-kvallistan. Nu är det gjort och jag kom fram till att 33 pudlar har tävlat i Mästarklass efter 8 juni 2018 - med reservation för någon miss. ”Lite svinn får man räkna med”. Det är ändå en lista omfattande 709 hundar!

Alla hundar, som fått något resultat i Mästarklass, kommer med på listan och det är ju kul. Det är annorlunda på Pudelklubbens lista. Där måste pudeln ha fått kvalificerande resultat och för Mästarklass innebär det att pudeln måste ha fått cert!!!

Sagitta missade ju certet i debuten med en poäng på pga mattens klantighet . Matte slog i hinderstödet med handen och det kostade – 3 poäng!

 

16 Oktober 2018  | Länk | Sagitta 2018-2021 | 0 kommentar
Sagitta på SM-kvallistan

Nu har kvallistan inför SM 2019 publicerats. Sagitta ligger på plats 624 med ett resultat på 89 poäng!

Listan har 709 hundar, som fått något resultat sedan 8 juni 2018. Den sista har 12 poäng. Sämsta pudeln har 52 poäng med ett resultat. Näst sämsta har 65 poäng. Därnäst kommer 69, 75, 83, 84 poäng. Sedan kan placeringen bli 197 på 388 poäng med 7 resultat trots att endast ett resultat på 90 p är bättre än Sagittas 89 p. Det är alltså bara matte det hänger på. Om jag inte skadat mig och tävlat fler gånger kunde Sagitta legat högre upp på listan. 

Sämsta pudelresultat är 17 poäng. Ett antal pudlar har 100-poängare.

Bästa pudeln har 690 poäng av 700 möjliga

Eftersom jag är nördig kommer jag en dag att ta reda på totala antalet pudlar på listan.

På Pudelklubbens hemsida står det att fram till igår hade 175 pudlar tävlat Rallylydnad i alla klasser 372 gånger under 2018. Där ingår även Stojas två starter, hennes upppflyttningsresultat i Fortsättningsklass och debuten i Avancerad klass. Jag går inte i god för sanningen i summan 175 rallytävlande pudlar men jag har haftkontakt med uppgiftslämnaren, som har kollat alla pudelresultat under året.

För att hamna på kvallistan måste hunden ha tävlat i Mästarklass.

PS. Nu har jag kollat på SKKs sida. Det totala antalet rallytävlingsreultat av pudlar under 2018 registrerade till dags dato är:

mp 172

sp     98

dp     85

tp      29  Totalt 384 stycken

Antalet tävlande pudlar har jag inte kollat.

 

 

 

 

 

12 Oktober 2018  | Länk | Sagitta 2018-2021 | 0 kommentar
Unbelievable

Jo, vi kom iväg till Hässleholm. På lördagen kom jag på att jag skulle skoja till det lite. Här hemma finns massor med rosetter, medaljer och pokaler, som Smilla och inte minst Selina vunnit på agilitytävlingar landet runt. Det finns två medaljer efter segrar med Selinas lag 2006 i Bollnäs.

Nu skulle Sagitta och jag göra vår första tävling i mästarklass. Dessutom skulle jag besegra mig själv och våga mig på att åter starta i en tävling. Följaktligen kunde vi ha medaljer med etta. Efter tävlingen skulle vi fotograferas med våra medaljer oavsett vårt resultat.

Och så gick vi in på banan och lyckades långt över all förväntan. Sagitta fattades bara en enda ynka poäng för att få ett cert! Vi fick alltså ihop 89 poäng, stolpe ut som domaren sa vid prisutdelningen. Jag var så lycklig och glad. Fullständigt otroligt bra.

I dag för ett halvår sedan åkte jag in med ambulans och opererades i höften dagen efter. Jag kunde då inte i min vildaste fantasi föreställa mig att jag skulle göra det jag gjorde i går. Vilken seger!!! Visserligen har jag tränat och slitit med min rehabilitering i stort sett varje dag sedan morgonen efter operationen men ändå!

Efter en massa fotograferande hade Sagitta fått nog och vände bort huvudet. Hon la huvudet mot min hals precis som vid vårt allra första möte, när hon var sex veckor gammal.

20 Augusti 2018  | Länk | Sagitta 2018-2021 | 0 kommentar
Usch, det regnar

I dag regnar det efter månader av sol, värme och torka. När jag öppnade för att pudlarna skulle springa ut och morgonkissa blev Sagitta alldeles stel, stack försiktigt nosen precis utanför dörren och förmedlade väldigt tydligt: "Usch, det regnar! Då kan jag inte gå ut!" Alla har uppenbarligen inte längtat efter regn.

18 Juli 2018  | Länk | Sagitta 2018-2021 | 1 kommentar
Pudelklubbens årsmöte

 

Hoppsan! Jag har visst missat något!

Årsmöte 11 februari Pudelklubben och 13 februari Simrishamns BK.

Den fjortonde skadade jag mig och inget blev skrivet om dessa begivenheter. Foto från Simrishamn, utan mig, är redan publicerat och här kommer ett från Pudelklubben. Det senare var kanske en avsiktlig glömska. Jag ser ju ut som en fisk på torra land men rosetten är fin.

Till vänster om mig sitter Stojas uppfödare och till höger ägaren till Sagittas och Stojas halvsyster, Stella. Jo, Stella är halvsyster till båda trots att mina båda inte över huvudtaget är släkt med varandra. (Rallyrosetter för diplom är mörkgröna och för rallychampionat stora ljusgröna.)

6 Juni 2018  | Länk | Sagitta 2018-2021 | 0 kommentar
Besvikelse

I höstas blev Sagitta uppflyttad till mästarklass i rallylydnad och jag anmälde henne för utdelning av utmärkelse på årsmöten på Simrishamns BK och Pudelklubben. Jag är van att bli bortglömd, väldigt van. Pudelklubben kom ihåg Sagitta och mig, så vi fick en jättefin rosett men i Simrishamn fick vi ingenting.

De, som på årsmötet i Simrishamn fick utmärkelser för uppflyttning i olika grenar, fick fina handgjorda muggar förpackade i cellofan. Se foto!

Häromveckan var det medlemsmöte i Simrishamn och jag förväntade mig en fin mugg. Min besvikelse blev enorm. Utöver att jag glömdes bort på årsmötet bestraffades jag med att få ett litet oansenligt inte särskilt vackert glas med ett värmeljus i istället.

Titta och jämför!

4 Juni 2018  | Länk | Sagitta 2018-2021 | 0 kommentar
Sommaren är här

I går ”klippte” jag ca 40 kvadratmeter gräsmatta med trimmer. Därmed fanns det inget hinder för att ta tag i rallyträningen.

Jag går ju hyfsat bra utan kryckor nu men jag valde ändå att träna med en krycka i vänster hand. Sagitta är med all rätt misstänksam mot kryckorna. Allt som oftast faller en krycka i golvet när jag ställt den ifrån mig. Någon gång har hon själv knuffat omkull den så den fallit över henne. Det gick dock överrakande fort att få Sagitta att gå fot och sätta sig bredvid kryckan, först lite långt ut men mindre än den tillåtna halvmetern. Hon klarade direkt ”ett steg- stå, två steg - sitt samt tre steg – ligg”. Utsnurr och insnurr lyckades trots att jag fick visa med höger hand istället för med vänster. Det tycker jag var fantastiskt bra. Den otrevliga ”sitt – stanna kvar medan jag gjorde 90 grader höger/vänster om och sedan tog ett steg framåt – inkallning och sitt” på båda sidor. Jag var fundersam över hur jag skulle klara sväng på stället men det gick bra. En del andra övningar gjorde vi också.

Det var kul att komma igång. Jag är övertygad om att Sagitta också tyckte det. Stoja var naturligtvis jättesur över att hon inte fick vara med men förhoppningsvis ska hon få jobba i morgon.

7 Maj 2018  | Länk | Sagitta 2018-2021 | 0 kommentar
Lite rallylydnad

Häromdagen, när Stoja var ute, passade jag på att ta fram en röd kon. Sagitta blev lycklig för hon insåg att det skulle bli träning. Hon kunde knappt hejda sig från att springa fram före kommando. Sagitta sprang runt och stannade nära konen. Perfekt.

Vi gjorde lite olika övningar men jag hade kryckan i vänster hand och Sagitta tittade lite skeptiskt på den. Det gick ändå hyfsat bra. Vid högerhandling var det inga problem alls. Sidosteg vänster och höger helt korrekt. Kunnandet är kvar och förhoppningsvis kommer det att gå bra.

 

23 April 2018  | Länk | Sagitta 2018-2021 | 0 kommentar
Lyckad träning

Det var rysligt länge sedan jag skrev något här. En vecka ägnades åt att fundera ut formuleringar av motioner till årsmötet och sedan sätta dem på pränt. En vecka försvann i ett huj p.g.a. förkylning. Fy, vad jobbigt det är med rinnsnuva! Och så är det ju denna årstids evinnerliga klubbjobb.

Jag har naturligtvis tränat mina svarta pudlar både ute och inne. Sagitta tycker det är väldigt konstigt med sättande under gång.”Jag förstår faktiskt inte vad du menar så jag blir väl stående.” Vid nästa försök: "Jag provar jag väl med att lägga mig. Men du blir ju aldrig nöjd hur jag än försöker!”

Stackars Sagitta. Det tog verkligen tid för mig att förmedla uppgiften men i går kväll i köket lyckades det plötsligt flera gånger. Jag applåderade och jublade. Sagitta blev jättelycklig. I dag ute på klubben fungerade det perfekt vid varje försök. Tänk, hur enkelt det är när polletten väl trillat ner!

Som vanligt körde vi i förrgår skick till konen med start från basic. Vi börjar med konen nära en vägg, där Sagitta måste runda konen inom den där önskvärda halvmetern. Jag lägger pinnar på marken som en ruta att valla in Sagitta runt konen. Det går jättebra att så sakteliga flytta konen längre och längre från väggen men sedan finns det en ”brytpunkt” när konen står några meter från väggen och skickavståndet blir ungefär 4,5 meter. Då tar Sagitta i för kung och fosterland. Hon springer brett och långt förbi konen.

Funderade på om jag kunde använda kompostnät i stället för pinnarna på marken. I dag skulle detta provas. Då hade jag bortsett från en mycket viktig aspekt. Sagitta är mycket misstänksam mot ovanliga företeelser. De är läskiga och kan säkert anfalla henne! Ändå har jag som alla andra hundägare kompostnät till allt möjligt, så hon är ju van vid kompostnät. Jag började med skick från knappt två meter men hon vågade inte gå fram till konen än mindre runda den. Hon vände direkt och faktiskt så skakade hon i hela kroppen. Totalt misslyckad hjälp alltså.

Vi gick en runda och Sagitta fick springa över balansbommen medan jag funderade på hur jag kunde gå vidare. Sagitta var på ena sidan kompostnätet och jag erbjöd henne godis, som hon fick ta genom nätet. Det var ett dilemma men hon kunde inte motstå godiset. Efter några bitar med godis från min hand la jag det goda kycklinghjärtat på marken så att Sagitta blev tvungen att sticka in nosen genom nätet och ta det. Hon försökte lösa problemet genom att springa runt nätet. SÅ hemskt var kompostnätet. Men då gick jag också runt och hon blev tvungen att övervinna rädslan för att få godbiten.

Efter en stund gick det att använda kompostnätet som den hjälp jag avsett. Resultatet blev strålande. Kon och kompostnät ställdes slutligen ut mitt på agilityplanen. Avstånden ökades ut och Sagitta rundade ändå konen jättefint. Sista skicket var perfekt helt utan hjälp av kompostnätet och belöningen blev megastor. Härligt avslut.

Två besvärliga övningar, som åtminstone för tillfället sitter. Nej, nu ljuger jag. Sagitta fixade även momentet, där jag stannar, Sagitta sätter sig och sitter kvar medan jag springer iväg och kallar in henne till sidan allt medan jag springer. Hur kul som helst.

27 Januari 2018  | Länk | Sagitta 2018-2021 | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Berit Lönnerstam                                             Skaffa en gratis hemsida