(Mina) Tankar & funderingar
Startsidan Blogg Om mig Logga in
om mig
A-M
*

32 år och kvinna
Kalix,
Norrbottens län
dagens visdom
Vänskap som bygger på affärer är bättre än affärer som bygger på vänskap.
kalendern
antal besökare

senaste blogginlägget
Den 6/12-17, onsdag, klockan 13:46 (19 113)

Jag såg nu att det är nästan en månad sedan jag skrev något här senast, så, *ler*, medan det fortfarande bara är NÄSTAN en månad – och inte ÄR en månad sedan – kan jag ju passa på att sätta mig ner och skriva några rader. Jag har faktiskt ”förberett” mig genom att skriva ner några punkter som jag skulle komma ihåg att skriva om, när jag skrev, men sedan inte kommit längre än så. Förrän nu, då :)

Och på tal om att tiden går fort, så fick jag ett mail från B för några veckor sedan. Det var några månader sedan jag hörde från henne (och jag har INTE saknat att höra från henne!!), men nu skrev hon visst lagom i tid till sin födelsedag för att påminna om sin existens (så jag skulle komma ihåg henne och hennes födelsedag? Vilket jag ändå skulle ha gjort), och, just eftersom det var ett tag sedan hon skrev, började hon med att skriva något i stil med att ”Tiden går fort”. Och att höra det från just henne..!? Det kändes … märkligt… :/ Min första reaktion när jag läste det var att ”VAD gör HON som gör att tiden går fort!? Har hon / de börjat leva på något annat / nytt sätt än under åren jag bodde där (!?) för då gick tiden allt annat än fort…” Jag menar: Nu vet jag inte hur länge hon (och A) sov eftersom jag antingen var uppe före dem, eller efter dem, men direkt efter lunch gick de liksom och satte sig i soffan framför TV:n (lägg till att de bara hade tre kanaler…) och sedan satt de där fram till eftermiddagsfikat prick klockan två. Sedan gick de tillbaka till TV:n och satt där till middagen prick klockan fem. Sedan gick de tillbaka till TV:n, och kvällsfikat (prick klockan halv åtta) åts framför TV:n. Sedan tittade de på TV till kanske nio och då gick de och la sig. VARJE DAG..! Hur kan tiden gå fort när man lever det livet!? :o Eller, är det att de ”tvingades leva” det livet när jag bodde där, så att de, när de ”blev av med mig” (enligt de, äntligen) kunde börja leva ett roligare / mer innehållsrikt liv, och det nu är det som gör att tiden går fort..!? Hade det varit så – att de (inklusive mig) levt det livet när jag bodde där, kanske vi haft – bra (annars kan det lika gärna vara) – kontakt nu? Nu har vi liksom inte ens pratat i telefon sedan 2005..! Än mindre setts… Det dröjde ju x antal år innan B skickade första mailet… Hon kunde lika gärna ha låtit bli, men… Någonstans kan jag förstå henne… Det hade väl känts för hemskt att höra av sig en gång per år bara för att ”tigga” pengar, så för att det inte skulle bli så hemskt (om hon nu tycker det. Jag har svårt att tro det också…), kanske hon kände sig tvingad att höra av sig vid andra tillfällen under året också, då hon inte är ute efter pengar, men inte eller har något att säga…

För en tid sedan satt jag och skrev årets julkort, :), och… Egentligen gillar jag att göra det, :), men… Det beror på till vem / vilka julkortet är också… Jag mår alltid lite dåligt när jag kommer till B och A:s, och J och A:s adresser i adressboken… (Tack och lov är bådas i början , så jag blir ju av med det ganska fort, men, samtidigt så – just för att de är bland de första – så förstörs ju liksom hela skrivandet av julkort för dem vars adresser kommer längre fram). Just till dem fyra – och kanske främst B och A – skickar jag verkligen bara för att… :/ Det är mer av måste, än att det känns trevligt. Och… Det finns ju julkort med olika texter på baksidan, som ”God jul och gott nytt år”, ”God jul och gott nytt år, önskar …..”, utan någon text alls, så man får skriva sitt ”god jul” själv… Till B och A, och J och A väljer jag ALLTID julkort med texten ”God jul och gott nytt år, önskar ….” så jag bara behöver skriva mitt namn. På alla andra julkort la jag även till något i stil med att ”Hoppas att du får en bra jul- och nyårshelg, samt ett bra 2018!” och kanske något mer. Det gör jag INTE på julkorten till B och A, och J och A!! Jag bryr mig inte ens om att sätta dit något tomte-klistermärke eller deco-tejp med julmotiv!! De sekunder det tar att sätta dit något sådant, är ingen av dem värd!!

Jul, ja… Arton dagar kvar till julafton nu… Julkorten är skrivna, och julklapparna inslagna, men inte skickade än, utan det ska jag göra nästa fredag. Ja, förutom till L, men hon fyller ju år på onsdag, så till henne skickade jag födelsedagspresenterna och julklapparna samtidigt, och hon har redan fått det. Det är ju onödigt att skicka TVÅ paket (ett med födelsedagspresenter, och ett med julklappar) till exakt samma adress inom så kort tid ;) Plus att jag är lite för snål för att göra så, kanske… ;p
Annars har jag – tråkigt, men helt ärligt – inte några större förväntningar på årets julklappar från de flesta (undantag: T) som jag brukar få från… :/ Jag vill inte verka otacksam (!), men sanningen är ju den att jag oftast mest / bara får sådant jag INTE vill ha / behöver… :( Det blir så när folk som tror att de känner en – och BORDE göra det – ska ge en något… :/ Med få undantag, så blir det oftast HELT fel… :/ Och ändå ska man tacka och få det att låta som man fick EXAKT det man behövde / ville ha… Fast man i själva verket ganska omgående smyger det i kassen som ska till Röda Korsets insamling… Som sagt: Någonstans känns det som dessa människor borde känna en så pass väl att de VET vad man vill ha / behöver, men om / när det nu är så att de ändå inte gör det – känner en efter x antal år – så: Fråga!! Och gör sedan inte som T… Hon brukar fråga, jag brukar svara, men sedan hittar hon ändå på något helt annat… :/ Visst, Röda Korset får lite mindre saker att sälja i och med att julklapparna uppskattas av mottagaren, men… Ja… :/ Det ÄR faktiskt ”lite” surt att få en helt svart tröja, när man inte använder helt svarta tröjor (vilket givaren, OM den nu hade känt mottagaren, hade vetat). Till exempel… Sedan skulle jag kunna nämna x antal andra märkliga julklappar / presenter jag fått genom åren av folk som tror sig ha känt mig, men… Vi skippar det… ;) Jag måste ändå säga att bland det märkligaste jag fått, var – en skruvmejsel!! Jag förstod verkligen inte alls tanken bakom den presenten, och gör det fortfarande inte (även om jag har kvar skruvmejseln). Jag är verkligen inte den som använder så’nt!! Eller… Nu HAR jag ju använt skruvmejsel (!) under mitt liv, men… Nä, jag förstår verkligen inte tanken med det!? :o
----------------------------------------------------------------------
Inför förrförra fredagen hade jag, i god tid, hört av mig till både E och G och frågat om de ville / kunde ses och fika, eftersom jag visste att jag skulle kunna. Båda kunde, och eftersom det var nästan tre månader sedan vi sågs senast, kändes det ju lite extra roligt att det äntligen skulle gå att få till. Cirka en och en halv timme innan vi skulle ses, fick jag ett sms av G som skrev att hon inte kunde komma (visst, det KAN hända saker i sista minuter, men, anledningen som hon hade, hade man kunnat avvärja innan det hände!). E kom i alla fall, och vi kom ungefär samtidigt dit vi bestämt att vi skulle ses (= samma fik som alltid. Jag hade gärna sett lite variation eftersom personalen där är… inte otrevliga, men det märks att de är SÅ less på sitt jobb – vilket de låter gå ut över kunderna). När vi kom in, fick E genast syn på ett par bekanta (till henne), och fast det fanns lediga bord, gick hon raka vägen till deras bord (där det också fanns lediga platser) och satte sig. Ja, jag hade ju inte så mycket annat att göra än att hänga på (jag trodde det var E jag stämt träff med! Och att hon även ville träffa mig), och eftersom jag inte är den som pratar med allt och alla, blev jag sedan sittande där medan hon tjattrade på med sina bekanta… Vad hade JAG där att göra!? Jag trodde ju, som sagt var, att det var hon och jag som bestämt att ses (efter tre månader), men, väl på plats, så… Tydligen inte… Och inte nog med det, så kom en av dem som jobbar där fram och tjattrade på utav bara sjutton… Dock inte eller med mig, och det är jag väl inte direkt ledsen över, men… Nu träffade hon (E) ju på sina bekanta på plats, så jag vet inte om hon innan visste att de skulle dit, eller om det verkligen var en överraskning att de var där exakt då, men… Det påminde mig även om den gången för några månader sedan då vi (E, G och jag) skulle ses efter att inte ha setts på några månader, och E – utan förvarning – hade BJUDIT MED en av sina bekanta (som jag eller aldrig träffat). Om vi (E, G och jag) träffats oftare hade det kanske inte gjort SÅ mycket, men med tanke på hur sällan vi ses..!? Och E verkar ju inte direkt intresserad av att träffas eftersom hon – trots att det är mig hon bestämt träff med – ”dyker ner” vid samma bord som bekanta hon träffar på / bjuder in andra. Och bara det om att hon blivit så angelägen om att G ska vara med vid träffarna… Det fanns en gång i tiden när hon (E) ”vågade” umgås ensam med mig, men, det var lääänge sedan nu, och hon blir ju mer och mer att hon måste ha med någon annan för att ”våga” umgås med mig… :/ Och sedan blir det ju inte att vi umgås, just eftersom det finns någon mer med, som hon föredrar att prata med medan jag bara…. finns, eller något… :/
----------------------------------------------------------------------
Näst senast som jag fick ett brev av J skickade jag tillbaka det, oöppnat, men, i fredags fick jag ett nytt, ett till, brev från henne… Tydligen fattade hon inte vinken, men även den här gången skickade jag tillbaka det, oöppnat, så… Vi får väl se om hon förstår att det är slut…
6 December 2017  | Länk | "This is my life"!

12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & A-M *                                             Skaffa en gratis hemsida