(Mina) Tankar & funderingar
Startsidan Blogg Om mig Logga in
om mig
M
*

33 år och kvinna
Kalix,
Norrbottens län
dagens visdom
Morgnar kommer alltid för tidigt, och alldeles för ofta.
kalendern
antal besökare

senaste blogginlägget
Den 1/10-18, måndag, klockan 9:05 (22 022)

Idag fyller då T år, och… Jag vet egentligen inte varför jag ens vet det – eller kommer ihåg det – för trots att vi känt varandra sedan jag var nio år, har vi ju egentligen aldrig firat… HAN har definitivt ALDRIG grattat påMIN födelsedag (= vet han ens när den är?) … Nu har vi ju inte direkt haft någon kontakt på snart två år eller, så…
-----------------------------------------------
I tisdags, på väg till jobbet, bestämde jag mig för att göra ett nytt försök att hälsa på G på hennes jobb. Nu var hon på plats – och verkade ”chockad” över att jag kom efter så lång tid ;) Hon verkade ha saknat mig, mer än jag har saknat det – vilket ju känns bra (att ha varit saknad) – men… Ja… Jag kan ju inte säga ”Detsamma”, men nu när jag börjat komma förbi igen, måste / ”måste” jag ju fortsätta… :/ Det är ju lite därför jag skjutit på ”starten”… Inte för att jag inte har tid, utan mer för att, ja… :/ Nä, jag har inte saknat de där träffarna..! Det blir en så’n där samvetsgrej (också)… :/

Och, på tal om ”samvetsgrej” så hörde jag ju av mig till, först, E i tisdags förmiddag för att föreslå fikaträff i fredags. Det var ju inte SÅ länge sedan senast, men, ja, av samvetsskäl nu när jag kan… Plus att det kanske dröjer till nästa gång… Hur som helst: E var på, och tyckte att jag skulle höra av mig till G också (vilket jag ändå skulle ha gjort efter att ha fått ”klartecken” från E). När G svarade att hon inte kunde, skrev jag till E och frågade om vi (hon och jag) skulle ses ändå, eller vänta till G kunde, så ”hela gänget var samlat”. Jag hoppades, hoppades verkligen att hon skulle svara att vi kunde vänta (så jag slipper sitta där ensam med henne… Speciellt efter vår egentid senast vi sågs… Nu är det inte bara E som behöver G för att ”våga” träffa mig, nu behöver jag G för att ”våga” träffa E också! ;)) – vilket hon också gjorde :) Jag blev verkligen inte ledsen, utan drog snarare en suck av lättnad!! Nu får vi se när jag, av samvetsskäl, ”måste” höra av mig igen, men, inte mig emot om det dröjer..!
-----------------------------------------------
I torsdags var jag till ….. för att möta upp M och C och äta lunch tillsammans med dem. Det var ju ett bra tag sedan, men, ja… Det känns som det blir lite konstig stämningen på något sätt, och inte blev det bättre av att det, mot slutet, kom en kille bakom ryggen på mig som de (M och C) fick syn på, och det var direkt ”Kom och sätt dig här du också!” Och sedan pratade de med honom… Ja, det där känner jag ju alltför väl igen sedan tidigare (men då tillsammans med E och G)… Vi träffas inte oftare än vi gör – det är dessutom jag som föreslår träffen – men, tydligen är det ändå inte JAG som är så intressant att umgås med… :/
-----------------------------------------------
När jag var in på G:s jobb i tisdags, bad hon mig komma förbi ”någon dag” den veckan för att hämta någon grej jag skulle få, men som hon inte hade med sig då. Jag var in dagen efter = hon var inte där, men jag skrev ett meddelande, jag var in i torsdags = hon var inte där, men jag skrev ytterligare ett kort meddelande. I fredags gjorde jag ett nytt försök, och nu hade jag faktiskt en plan b om hon inte skulle vara där – det var hon inte eller, och så fort en kollega till henne såg mig, sa hon bara att ”G är sjuk”. Okey, ”då skriver jag ett litet meddelande” sa jag och fortsatte mot hennes arbetsrum, men – ”Du får inte gå in!” sa hennes vakthund till kollega. Va? Nähä… Plan b var ju att lämna ett meddelande till G med mitt telefonnummer så hon kunde kontakta mig när hon är tillbaka, men, ja… Nu fick jag ju inte göra det… Och någon plan c hade jag inte..! Eller… Plan c skulle kunna vara att börja ”terra” dem via telefon i försök att få tag på G den vägen, men eftersom hon har två – tre kollegor som lika gärna som henne kan vara den som svarar, så… Ska jag lägga på när jag hör att det är någon annan som svarar!? Det kan ju bli bra för det ställets statistik över inkomna samtal om jag ska behöva ringa 50 gånger och det alltid är någon annan som svarar (att det skulle vara G som svarar, är liksom en chans på fyra), men… Det känns inte SÅ lockande..! Plan d skulle kunna vara att ta reda på G:s privata telefonnummer, men… Det är egentligen inte ens ett alternativ… Nu vet jag inte riktigt hur jag ska få kontakt med henne..!? :/ Idag höjs dessutom säkerheten på hennes arbetsplats, så nu blir det ju svårare den vägen också… Sedan tycker jag ju att det skulle räcka med G:s vakthunds-kollega för att skrämma bort folk därifrån, men… :/ ;)




Den 4/10-18, torsdag, klockan 20:58

Det är på dagen två månader sedan jag pratade med B senast, idag… Även om det var några veckor sedan nu, har jag ju ändå försökt få tag på honom vid några tillfällen, men han i sin tur har ju inte ens gjort ETT försök (lyckat, eller ej) att få tag på mig, och två månader utan någon kontakt är lääänge; oavsett om det är – som nu – mer vanliga vardagar, eller sommarsemester. Jag skickade ju ett vykort från H, vilket också är senast jag hörde av mig till honom, men, trots att det verkligen är / borde vara hans tur att höra av sig (först alla telefonsamtal där jag inte fick svar, sedan vykortet), har han alltså inte gjort det. Om inte förr så trodde jag faktiskt att han skulle höra av sig efter att ha fått vykortet, men… Det har han ju inte gjort… Än… Det är lite att jag bara / mest väntar på att HAN ska ta initiativet till kontakt nu… Inte slutgiltigt då (!), men det känns som att ”Nu har jag gjort mina försök, nu är det hans tur”. Ärligt… Samtidigt… Om / när (!) han hör av sig – absolut! :) Men, om inte… Ja, der skulle nog kännas… Jag vet inte riktigt, faktiskt… Han skulle nog bli en ”så’n” jag skickade kort till, till jul, påsk, från semesterresor och så – någon som jag ”räknade med” att få i alla fall ett julkort ifrån – men att prata i telefon…? Hans röst skulle jag ju / nog sakna – och han har ju ändå varit / är (!?) – en av dem jag KAN prata lite djupare med, men… Okey… Kontakten betyder ju inte lika mycket som den har gjort…

Idag skulle jag egentligen ha varit in på G:s jobb och lämnat en grej, men… Jag ”glömde” visst… Hade jag VETAT att hon är där hade jag ju gått dit, men… Nu vet jag inte det, och hennes vakthunds-kollega vill jag då inte ha med att göra frivilligt (!), så… :/ Och… Skulle hon nu vara där – och inte G som kan ”rädda” mig, vet jag inte vad som skulle hända efter hennes senaste … *hmm*… anfall… :/ (*ler*) Det är inte värt att ta reda på eller!!
4 Oktober 2018  | Länk | "This is my life"!

12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & M *                                             Skaffa en gratis hemsida