Dont worry, be happy!
Startsidan Blogg Fotoalbum Om mig Logga in
om mig
Caroline
Thörnqvist

33 år och kvinna
Karlstad,
Värmlands län
En galenpanna från Värmlandsskogarna som packade ihop livet och flyttade till
Lillehammer i Norge. Här bor jag sedan februari 2014 tillsammans med min
flickvän. I Maj 2014 fick jag beskedet att jag fått ledsjukdomen reumatism,
och har sedan dess varit sjukskriven. Samtidigt som jag kämpar mot
sjukdomen så har jag en annan kamp att vinna. Kampen mot övervikten. I
den här bloggen kommer jag dela med mig av min vardag, tankar, känslor,
sjukdom, viktresa, glädje, sorg, ja livet helt enkelt.

Häng med vet ja!
senaste blogginlägget
Operation

Ja tisdagen 9 februari var det alltså dags för att genomföra mitt livs förändring. Mamma och mormor kom hit dagen innan, så jag hade med mig de två och M till sjukhuset 6:30 på morgonen. Ett fint stöd :) Jag själv var inte ett dugg nervös, konstigt nog. Men jag tror att jag var så väl förberedd på allt som skulle ske, och allt som kunde ske under operationen och efter att det helt enkelt inte fanns något att oroa sig för. Värre var det nog för de tre som skulle fördriva tiden under de 6 timmar jag var borta.

När jag kom till sjukhuset fick jag möta upp på avdelningen där jag fick en säng i korridoren pga att det var så tidigt på morgonen och dumt att väcka den jag skulle dela rum med. Jag fick en blå "fin" operationsrock på mig med glipa i hela ryggen, nättrosor och stödstrumpor som gick hela vägen upp till låren. NI som har facebook har säkert sett bilden som M var så snäll och la ut ;) Sen var det dags för vikt, blodtryck och temp. Eter det var det bara väntan på att transportören skulle komma och hämta mig ner till operation. 7:45 kom han och rullade iväg mig. Väl nere på operation fick jag en passande vit mössa till min outfit, så jag såg helt ärligt ut som en smurf. Sen rullades jag in i slussen mellan korridoren och operationssalen. Där fick jag ligga och vänta tills anestesipersonalen kom. Jag var ju först ut denna morgon, så när de kom var de tvungna att iordningställa operationssalen och sen skulle det sättas nål på mig, och det var inte det lättaste eftersom de som tagit prover veckan innan punkterat några av mina bästa kärl. Tillslut fick de en nål på plats och bestämde sen att de skulle sätta nästa när jag var sövd så att jag skulle slippa obehaget. Sen fick jag gå in i operationssalen och lägga mig på operationsbordet. Där spändes armar och ben fast vilket kändes lite märkligt. De började sätta elektroder på kroppen för att kunna mäta EKG, blodtrycksmaskinen sattes igång och armen pumpades upp med jämna mellanrum. Efter en stund var det dags att börja andas i masken för att fylla upp kroppen med oxygen, detta var väldigt obehagligt i starten då det kändes som att jag nästan inte fick luft. Sen gav de mig första dosen med bedövning och jag kände hur den riktigt spred sig i hela kroppen, och jag började bli trött. 8:50 var sista gången jag såg klockan, sen somnade jag.

Jag vaknade av att anestesipersonalen väckte mig och bad mig att flytta över till min säng, sen somnade jag igen. Jag minns att jag vaknade till på uppvaket av sköterskan som gav mig smärtstillande och klockan 10 orkade jag hålla ögonen öppna helt och var vaken på riktigt. Sköterskan kom och frågade om jag ville testa att komma upp och sitta i stolen, så jag tänkte varför inte och reste mig upp. Det gjorde lite ont, men mest i axlarna efter den gas som de fyller upp buken med för att de ska komma åt ordentligt. Jag satt uppe i 10 min innan jag fick hjälp tillbaka till sängen igen. Fick lite vatten och sen vila en stund igen innan det var dags för att komma upp och sitta en stund igen. De sa att ju mer jag var uppe, desto fortare skulle jag bli av med smärtorna efter gasen och det stämde. För när jag lämnade uppvaket vid 13:30 ca så kände jag inte alls av den längre.

När sjuksköterskorna från avdelningen hämtat mig och vi kom i korridoren utanför avdelningen så fick jag se mamma, mormor och M sitta där, så jag vinkade och sa tjena! Sen rullades jag in på rummet och de kom efter in. Fick ett glas vatten och det var det enda jag fick den dagen. Fick lite smärtstillande första dygnet, men jag kände aldrig att jag hade ont. Det svåra var att resa sig upp ur sängen. På natten klarade jag inte att ligga på någon av sidorna och inte heller att ligga rakt ner på ryggen, så halvsatt upp och sov. Fick sova 3,5 timme pga att jag fick så ont i ryggen av att inte kunna byta ställning. Och när jag väl somnat så kom sjuksköterskan in och lyste med ficklampa i ansiktet så då var man ju vaken igen.

Kl 6 skulle det tas blodtryck, sutration och temp, och alla värden såg bra ut. Men då sov jag inte mer sen. Lite senare skulle det tas blodprover för att kolla blodvärde och lite annat. Fick vatten åter igen och sen fick jag gå och tvätta av mig och sätta på mig mina egna kläder. Sen plockades det bort nålar och efter det en evig väntan på läkaren. När han väl kom så hade han, som vanligt med läkare, väldigt bråttom. Men allt hade gått bra och alla värden och prover såg bra ut, så jag skulle få en yoghurt och sen skulle jag få åka hem, Mamma och mormor kom och skulle hämta hem mig. Först fick jag äta en yoghurt, en dl ca och det tog mig 1 timme och 15 minuter att få mig. Men det var väldigt gott att få äta något igen. Det var såklart lite läskigt med första skedarna för jag visste ju inte hur det skulle kännas, men det kändes inte något särskilt mer än att det bubblade lite i magen. Efter det fick jag åka hem, och det var såååå skönt att få komma hem till mitt eget och att få lägga sig i min säng på kvällen. Jag sov rakt igenom 8 timmar den natten.

Idag är det en vecka sen operationen och allt har gått väldigt bra. Inga smärtor, jag har fått i mig mat, dock inte så mycket som jag skulle, men mat har jag fått i mig. Jag har varit ute på promenader, korta, och jag har varit med till butiken och handlat en gång. Idag har jag börjat med mosad mat, så i morse blev det barngröt (från 6 månader) med lite äppelmos och mjölk till, och det var så gott att slippa det flytande. Nu ska jag snart äta lunch, vilket blir barnmat, men det ska bli så gott att få känna smaken av riktig mat igen!
I morse vägde jag mig och jag har nu på denna veckan gått ner 3,8 kilo. Sammanlagt på mina 4 veckors diet har jag gått ner 10,2 kilo och sammanlagt sen i oktober har jag gått ner 17 kilo, så det börjar märkas lite nu iaf :)

Så vill jag passa på att tacka alla som hört av sig på facebook, telefon, instagram osv. Tack för alla fina kommentarer, uppmuntran, stöd och omtanke! <3

Bjuder på en bild som togs efter operationen!
16 Februari 2016  | Länk | Vikt och Träning | 5 kommentarer

12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Caroline Thörnqvist                                             Skaffa en gratis hemsida