Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
om mig
Angelica
Börgesson

41 år och kvinna
Göteborg,
Västra Götalands län
översättning
dagens visdom
Jag har inte tappat mitt förstånd, jag vet precis var jag lade det.
dagens onödiga vetande
Cigarettändaren uppfanns före tändstickan.
antal besökare

Hej och välkommen till min blogg!

Detta är startsidan, och varje nytt inlägg jag skrivit ligger här på startsidan, nedanför denna introduktion, eller om ni går in på Blogg i menyn ovan.

Jag har en egen youtubekanal också , där jag skapar egna videos till olika favoritlåtar jag har. Har gjort en massa, och fler kommer till lite då och då. Besök den gärna och kolla. smiley 

https://www.youtube.com/user/TheSummerGlow

 


Introduktion:

Detta är ingen blogg om mode och skönhet, mat, träning och livsstil, eller nåt annat liknande. Min blogg handlar i första hand om mig själv och min "livskamp". Det är en form av terapi för mig att skriva. Jag får ut mycket som ligger inombords på det sättet, det är bra bearbetning, och bra terapi. Och det är för mig även en plattform för att sprida kunskap och medvetenhet om psykisk ohälsa. Det gör jag genom att skriva om mig själv, hur jag mår, om min historia, och om åsikter och fakta angående psykisk ohälsa.

Jag har varit sjukskriven i 15 år, och jag är numera sjukpensionär (förtidspensionerad) trots min låga ålder, på grund av att jag mår väldigt dåligt psykiskt och känslomässigt Jag har även kronisk migrän, vilket är ett resultat av upprepade svåra trauman genom hela livet, och det i sin tur har gjort att min arbetsförmåga under många år har varit obefintlig, och kommer vara det för resten av livet. Så jag lever nu ett stilla, lugnt liv, jag måste leva på det sättet för att kunna leva överhuvudtaget, och jag trivs väldigt bra med det. Att leva i lugn och ro, och i stillhet, det är mitt sätt att kunna leva på, det enda sättet för mig att leva på.

Jag lider som sagt av kronisk spänningshuvudvärk och migrän, som jag haft sedan barndomen, som jag kämpar med varje dag. 
Jag lider också av svåra depressioner, mycket på grund av att jag ju levt ett väldigt svårt liv och upplevt mycket trauman, vilket gjort att jag alltid har mått väldigt dåligt psykiskt och känslomässigt.

Har diagnosen C-PTSD -  Complex Post Traumatic Stress Disorder (på svenska: Komplex Posttraumatiskt stressyndrom). Lider av utbrändhet på grund av psykisk och känslomässig trauma jag upplevt genom hela livet, och detta har resulterat i att jag därför har C-PTSD, Utmattningssyndrom, och svåra depressioner och svår ångest.

Här är en länk till information om Komplex PTSD (eller Komplex Traumatisering), för dom som är intresserade.

https://posttraumatiskstress.com/komplex-traumatisering/

Allt detta gör att jag verkligen får kämpa. Kämpa för att tillfriskna, och för att hitta tillbaka till livet igen. Det tar tid och är en långsam process, så man får ha tålamod med mig angående det. Jag gör något nu jag aldrig gjort tidigare, jag prioriterar mig själv, för att kunna ha en chans att må bättre. Det är enda sättet. Någon gång i framtiden hoppas jag kunna fungera bättre, och läka ihop så att jag kan må bättre än jag gjort tidigare i livet.

I min blogg skriver jag om min kamp, om hur jag mår, vad som händer i mitt liv, hur jag har det nu och hur jag haft det tidigare, hur jag känner och tänker. Jag uttrycker det med att antingen bara skriva om mitt mående och min vardag, mina upplevelser och erfarenheter i livet, eller så lägger jag in en dikt eller citat, eller nån låttext. Lägger också in musik då och då från Youtube, antingen favoritlåtar, eller låtar efter humör, eller låtar med särskild mening eller betydelse, eller för att förmedla budskap och sinnesstämmning. Jag älskar musik, och tycker om att dela med mig av bra låtar. smiley

Skriver också om åsikter jag kan ha om olika saker. 
Ibland slänger jag in lite humor, jag kan ha ganska sjuk humor ibland. wink

Ett av mina mål med bloggen, och med mitt liv överhuvudtaget, är att få ut budskap om medmänsklighet, förståelse, acceptans och kärlek för andra, och att kunna sprida kunskap och förståelse och öka medvetenheten när det gäller människor med psykisk ohälsa, eller som har andra typer av sjukdomar eller svårigheter i livet. Det måste till, för att vår värld ska kunna bli bättre, i min mening. Så jag använder mig av mina upplevelser, erfarenheter och svårigheter i mitt liv, och vad det har lärt mig, och vad jag känner och tycker om saker och ting, och om livet överhuvudtaget, och även en del av musiken jag lägger in i bloggen, för att förhoppningsvis kunna vara en inspiration och glädjekälla för andra. Det är det jag lever för, that is my purpose in life. heart

Jag skriver i bloggen ungefär varannan vecka, ibland mer sällan, beroende på hur jag mår. Det nyaste blogginlägget jag skrivit ligger alltid först på startsidan. Vill man läsa andra inlägg jag skrivit, kan man klicka på länken "Lite allt möjligt" som finns under varje inlägg och sen bara scrolla nedåt, eller klicka på Blogg i menyraden ovan.

I Menyraden kan man bland annat kolla in mina Videoklipp - där finns mycket bra musik (många favoritlåtar) och en del roliga saker. Om man klickar på Om mig, så kan man läsa en massa information om mig. Titta gärna in i min Gästbok också och skriv en rad eller två. Kolla in mina Fotoalbum med, där har jag bilder på mig själv, roliga bilder, och lite annat smått och gott.

I övrigt är jag en vanlig tjej med vanliga intressen. 

Så välkommna in i mitt liv! 

** All text om mitt liv, och alla bilder på mig själv i den här bloggen tillhör mig, Angelica Börgesson.© **

 

senaste blogginlägget
Take me as I am...

Nu var det ett tag sedan jag skrev. Har inte haft så mycket inspiration det senaste. Men skriver lite nu igen. Det händer en del, samtidigt som det inte händer mycket alls. Låt mig förklara lite.

Jag håller mig mest hemma som vanligt, på grund av corona, men också för de vanliga orsakerna....att jag inte mår bra. Jag har mina bra dagar, och mina mindre bra dagar, och väldigt jobbiga dagar. Dagar med trötthet, svår migrän, och ångest och depressioner.

Men har bra dagar också, till och från. Jobbar mycket med mig själv, "inre arbete", för att försöka ta mig framåt och uppåt. Inte lätt, inte lätt alls, men jag försöker åtminstone. 

Jag hämtar mycket styrka i att jag har kommit långt med mig själv, när det gäller min självkänsla och självförtroende. Har jobbat mycket med det. Har också jobbat mycket de senaste åren med att lära mig att ta hand om mig själv bättre, genom att lära mig säga nej, säga ifrån, sätta gränser och inte acceptera eller tolerera att bli dåligt behandlad. Det har varit mycket svårt, men har kommit långt där med.

Jag är en människa som i grunden är väldigt självuppoffrande, och sätter alla andra före mig själv och mitt eget välbefinnande. Någon som alltid vill vara alla till lags, och tillfredsställa alla andras behov, före mina egna. Jag har alltid i hela mitt liv prioriterat andra före mig själv, sett till alla andras bästa före mitt eget bästa...och det har utnyttjats grovt, av så många människor under mitt liv, i både vänskapsrelationer, familjerelationer, arbetsrelationer, och kärleksrelationer. Många, många, många har utnyttjat det faktum att jag har svårt att säga nej, svårt att sätta gränser, vill vara till lags, och har lätt att förlåta. Jag har förlåtit människor, och har förlåtit saker som gjorts mot mig, som inte många andra skulle göra. Och blivit rejält jävla bränd av det.

Men jag kan ändå i slutändan hålla ryggen rak och huvudet högt. För detta säger mer om andra personer, hur dom är, än vad det säger om mig. Det säger mer om hur jäkliga folk kan vara och bete sig. Jag är den som går ur detta "segrande ur striden", för jag har ALLTID varit snäll, vänlig, omtänksam, kärleksfull och förlåtande, till och med mot dom som sårat mig. Det är MIN karaktär. Andras karaktär...ja hur dom behandlat mig säger kanske mycket om vad den är. Så jag går med mitt mitt huvud högt, och är stolt över den jag är.

Om andra inte kunnat uppskatta mig för den jag är, eller vad jag gör för dom, det är inte längre mitt problem. Kämpar inte någon för mig, så slutar jag kämpa för dom...numera. Den tiden av mitt liv är över.

Nu har nya tider tagit vid, och en ny Angelica har fötts...ur askan av det vrak som varit jag. Och som en fågel Fenix, reser jag mig ur den askan.

Det kommer visserligen ta lång tid för mig att komma dit jag vill, för min process är långsam, men jag är helt okej med det. Andra som vill att det ska gå snabbare, och inte har tålamod med min process, säger jag "bye bye" till. Och till dom som egentligen inte bryr sig, men ändå vill ha mig där för sitt eget nöjes skull när det passar dom, dom får också ett ganska högt och ljudligt,  "BYE BYE"!

Nu till det roliga. Efter att ha varit ensam i flera år, (frivilligt, jag ville vara ensam), så har jag nu träffat någon, en man jag dejtar. smiley

Vi har träffats ett tag, och har valt att ta detta i väldigt långsam takt, och kastar oss inte in i något. Vi låter relationen långsamt växa fram emellan oss, och lär känna varandra ordentligt, innan vi bestämmer om det ska bli seriöst eller inte. Mycket smart strategi får jag säga, efter att många gånger ha kastat mig in i relationer...och det har då failat totalt. Så nu blir det annorlunda den här gången, då det finns gott om tid att fundera och reflektera över hur man vill ha det och vad man känner. Hur det blir, det får framtiden utvisa. Det känns bra i alla fall.

Och en väsentlig skillnad nu, är att denna man skiljer sig med astronomiska mått från dom män jag tidigare varit i relationer med. Detta är en man som...hör och häpna...faktiskt bryr sig om mig och tycker om mig genuint på riktigt. Utan baktankar, utan agenda, utan själviska motiv. Och tycker om mig för precis den människa jag är. heart

Dom flesta andra jag varit med, har bara tyckt om mig för den dom har velat att jag ska vara, en slags shablon-Angelica, som dom skapat i sitt eget huvud. Och när dom har upptäckt att den jag verkligen är, inte har stämt överens med den Angelica dom har skapat i sina huvuden, så har dom tröttnat och lämnat. Verkligen fått mig att känna att jag inte duger. Och har jag förlåtit dom och gett dom flera chanser, (dumma mig), så har dom använt sig av mig ett tag för sina behov, och sen lämnat mig igen, bara skitit i mig. Många gånger ghostat mig. Tro mig, jag har blivit ghostad många gånger...ibland av samma person flera gånger om. Och naiva, godtrogna, förlåtande jag, gav många chanser...för i mitt huvud, och i mitt hjärta, ville jag så gärna tro att jag betydde mer...mer än jag uppenbarligen gjorde. Och jävlar vad ont det gjorde, varje gång jag upptäckte att jag inte dög att bli älskad av dom. Det knäckte mig. Det är jobbigt att erkänna, att jag lät det knäcka mig.

Men till sist fick jag nog...på riktigt nog. Det trodde folk inte, många blev tvärförvånade när jag faktiskt började säga ifrån och till sist stå upp för mig själv. I...was...done! No more chances...ever again.

Det viktigaste jag tror dom har lärt sig av detta, är att saker och ting får alltid konsekvenser. Så man ska vara noga med hur man beter sig mot andra, hur man behandlar andra. För konsekvenser blir det alltid, i någon form. För väljer man ett beteende, så väljer man också samtidigt konsekvenserna som följer med det beteendet. Life lesson.

Och det viktigaste jag har lärt mig, är mitt eget värde. Jag är värd kärlek. Jag är värd respekt. Jag är värd att bli sedd, hörd, accepterad och älskad för den jag är. Det lärde jag mig...den mycket hårda vägen. Men i slutändan, har det varit så värt det. För sanningen är, att det är bara genom smärta och lidande, som man kan hitta sig själv. Tillslut, hittar man sig själv. Och hittar någon som kan ge en allt, allt det där som ingen annan gav en. heart

So worth it! yes

Ta hand om er, och var försiktig, nu i coronans tider. Kram!

 

 

 

 

 

 

25 Maj 2020  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar

12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida