Nu har jag skickat en "bekännelse" i form av ett mail till studievägledaren på skolan. Jag klarar inte av paniken som framkallas av att inte klara av kurserna i tid. Bad om att få ett möte med henne så vi kan prata om hur jag ska lösa det här. Antagligen så blir det ju så att jag får dra över resterna på nästa termin och dras med dom då istället (också). I bästa fall... Och då blir det en termin till med 50% i lästakt.

Jag bara kan inte läsa, det fastnar inte, jag är helt hjärndöd när jag är stressad! Jag lovar att om någon sa "du behöver inte klara det, gör så mycket du hinner bara" så skulle jag klara det. Jag funkar inte under stress!!! Det är en väldigt dålig egenskap, detta är inte stenåldern!! Stress finns överallt, speciellt när man är som jag, livrädd att verka svag i andras ögon. Det värsta är känslan av att skolan tror att jag är lat och nonchalant och struntar i om jag klarar det. Jag borde ha kunnat klara det! Jag sa till studievägledaren på mötet efter mitterminskonferensen att jag kommer klara det, jag ska klara det. Men det gör jag inte. Svåra abstrakta kurser i kombination med pressen att jag måste skynda mig har gjort mig totalt obildbar verkar det som. Man undrar ju hur det står till häruppe...