Från att ha varit totalt ointresserad av mat har hunden min förvandlats till ett matvrak. Idag skulle han kunna sätta i sig nästan obegränsat med mat avsett form, smak och konsistens.

Häromdagen fick han följa med på scoutmöte med våffelgräddning över öppen eld på programmet. Om jag tänkt till lite hade jag kunnat ge honom mat innan vi gått dit men nä, det gjorde jag inte...Så en (tydligen) vrålhungrig hund hade jag med mig och han gjorde verkligen sitt yttersta för att få tag på något ätbart. Det började med att jag fick hindra honom från att dyka ner i smetbunken...en halv sekund från att börja lapa smet. Sedan bytte han strategi och satte i gång och charma sin omgivning, med de bedjande ögonen och den viftande svansen. Några föll för det enkla trixet. "Men det här mosade våffelhjärtat vill ju ingen ha, det kan Taurus äta upp.." Andra vill hellre äta sina våfflor själva men det hindrar inte Taurus. Tydligen har jag missat ett och annat i den hundens uppfostran. Han snor mat direkt ur handen på folk och snabb var han också :-) Nöjd hund, något mindre nöjd scout...