Bläääh jag mår piss idag. Huvudet är jättetugnt, ögonen känns svullna och halsen är irriterande. Mamma och dom vill att jag ska följa med till Hilma en stund på dagen idag, men jag tror faktiskt inte att jag pallar det, vi ställde ju in bowlingen igårkväll också vilket känns pisstrist. Det är nog bäst att hålla sig lugn.

Idag är Freyja med Olle nånstans utanför Norrköping och tävlar i TREC. Jag håller tummarna allt vad jag kan, hoppas det går bra för dem. Jag kan lätt erkänna att jag önskar att det vore jag! :/ Hoppas att Olle verkligen tänker köpa henne nu, för jag har väl aldrig blivit så lättad i hela mitt liv som jag blev igår när jag fick veta att han vill köpa min lilla Frejs. Och så kom det klassiska efter att jag visat Freyja ett par varv i paddocken; FAN vad sugen jag blir på att ha henne och rida henne! Dom takarna får man stöta bort och koncentrera sig på Freyjas bästa enbart. Även fast det är SUPERSVÅRT, jag har ett jättestarkt känslomässigt band till den hästen. Jag har ägt henne sen hon var knappt ett år, ridit in henne och älskat henne i 5 år innan hon kom till Vingåker i december. Älskar henne fortfarande såklart! Jag kommer aldrig aldrig nånsin att hitta en så speciell häst igen. Det är jag helt säker på. Hon är verkligen ett once in a lifetime.

Stefan håller på och flyttar ut allt ur "min" dator, för han ska installera Windows XP på den. Han har haft det liggandes sen han fick det i julklapp för 3 år sen, och nu när datorn hackar så mycket och ljudet vägrar fungera så slog vi våra kloka huvuden ihop (det var faktiskt MIN idé...) och sa att vi tar bort RUBBET och installerar den "nya" Windowset. SÅ jag har antagligen sänt ALLT mitt sparade på alla The Sims 2-spelen i graven, hela That 70s show samhället och allting! Dom säkert tusentals husen jag byggt de senaste 4 åren... borta. Stefan har gjort ett försök att kopiera alla sparade filer, men jag har inte så höga förhoppningar... Anywho, det går ju knappt at spela som datorn är nu, så det är väl värt risken. Har jag intalat mig själv.... *GULP*

Nu har jag kommit hem. Det kändes sådär, men tack och lov fick jag veta efter att tjejen som provred åkt hem att Olle är intresserad av att köpa Freyja! Om jag bara vetat det från början!!! Då hade jag aldrig behövt annonsera eller nånting... Olle är väl den person som jag allra helst kan tänka mig att sälja Freyja till.

Imorrn ska Freyja och Olle tävla i deras andra TREC-tävling, sist kom dom 2:a av 17 ekipage, så vi får se hur det går, Olle lovade att ringa mig imorrn.

SÅ HIMLA SKÖNT att det löser sig för min lilla ÄLSKLINGSPLUTTA!!!

Nu har jag lagt ut annonsen om Freyja på bukefalos.se och meddelat Vanja. Det är bara att vänta på rätt köpare. Jag tänker vara NOGGRANN som bara den.

FY vad jobbigt sånt här är...

Idag har varit en jobbig dag. Vanja ringde i eftermiddags. Jag stod i dörren med Sara och vi skulle just gå ut till blien där killarna väntade med fiskeutrustning. Jag tänkte att det är bäst jag svarar, jag kanske inte får tag på henne mer idag. Det jag fick höra i andra änden var iallafall: "jag har bestämt mig för att jag inte vill köpa Freyja." Det kändes bara, om jag ska vara ärlig, som ett slag i ansiktet... Jag har ju gått igenom en massa med mig själv för att komma fram till det här svåra beslutet att sälja henne, och jag var så inställd på det. Hon tyckte att 50 000 var väl saftigt för Freyja och att hon har nog med den nya hästen hon köpt i våras. Jag förstod faktiskt ingenting, hon verkade ju så positiv förut, och det var ju hon som ville köpa henne och frågade om det... Vi pratade en stund och jag förklarade att jag behövde tänka en hel del och att vi skulle höras av så jag kan komma och hälsa på.

Så nu far och flyger huvudet igen, jag är ju en grubblare, så nu fick jag åter lite sysselsättning. Jag har iallafall kommit så långt i tankebanorna att jag skickade ett mail till henne och förklarade att jag för henne backar till 40 000 och tycker att hon ska tänka över det hela igen med det "nya" priset i åtanke, och säger hon nej så kommer jag att lägga ut annons på henne (Freyja alltså...). Jag har bestämt mig för att jag INTE ska gå igenom en massa helveteskval igen och tänka hit och dit - ska jag behålla henne, ska jag lösa det här och hitta en stallplats, ska jag hitta en ny fodervärd... Jag säljer henne, så jag ska sätta ut en annons och hitta ett bra hem till henne, gärna på Öland så hon slipper sitt exem. Det är ju bara att tuta och köra, jag ska inte hålla på och krångla till saker, för hur gärna jag än VILL så KAN jag inte ha kvar henne för min egen skull. Hon förtjänar att ha det bra.

Jag får se vad jag får för svar från Vanja, och sen är det bara att sätta ihop en annons, för jag anar att hon kommer att tacka nej till det priset också...

Det är som jag alltid har sagt KAN nåt gå åt helvete så gör det det. Ingenting går som planerat. Inte för mig.

Nu börjar dom här sälja Freyja-tankarna kännas helt ok, eller det kanske snarare är så att jag vant mig vid tanken. Att sälja henne till den fantastiska fodervärd jag lyckades hitta till henne känns som ett ganska smärtfritt alternativ. Hon har det ju så bra där, min lilla stumpa. Hon ska ha det bästa, inte stanna hos mig för att jag så gärna vill ha henne och tycker så mycket om henne. Vem vet vad min framtid har att bjuda henne? Hennes nuvarande fodervärd kan erbjuda en massa saker som inte jag kan, inte just nu iallafall, som dagligt umgänge och en flock. Hon har desutom sagt att hon inte vill ha henne kvar längre än till december om hon inte skulle få köpa henne. Då är det ju lika bra att hon får stanna, jag kan inte ta emot henne då, inte på ett sätt som hon är värd. Och nu vill hon ju dessutom så gärna köpa henne!

Ska åka över till henne en dag framöver, så snart som möjligt, så vi kan prata lite mer om det tillsammans. Pris känns som en svår fråga. Jag vill inte skänka bort henne, samtidigt som jag inte vill skrämma bort fodervärden. SVÅRT!