Från att ha varit totalt ointresserad av mat har hunden min förvandlats till ett matvrak. Idag skulle han kunna sätta i sig nästan obegränsat med mat avsett form, smak och konsistens.

Häromdagen fick han följa med på scoutmöte med våffelgräddning över öppen eld på programmet. Om jag tänkt till lite hade jag kunnat ge honom mat innan vi gått dit men nä, det gjorde jag inte...Så en (tydligen) vrålhungrig hund hade jag med mig och han gjorde verkligen sitt yttersta för att få tag på något ätbart. Det började med att jag fick hindra honom från att dyka ner i smetbunken...en halv sekund från att börja lapa smet. Sedan bytte han strategi och satte i gång och charma sin omgivning, med de bedjande ögonen och den viftande svansen. Några föll för det enkla trixet. "Men det här mosade våffelhjärtat vill ju ingen ha, det kan Taurus äta upp.." Andra vill hellre äta sina våfflor själva men det hindrar inte Taurus. Tydligen har jag missat ett och annat i den hundens uppfostran. Han snor mat direkt ur handen på folk och snabb var han också :-) Nöjd hund, något mindre nöjd scout...

...å kanske lite trött matte också. Idag har vi varit i skogen och lagt spår. La ett blodspår först och medan jag vänta på det så la jag ett personspår med den platta ekorren som slut.

Vi tog personspåret först, efter att det legat i ca en timme. Han spåra som en tok med matte flåsande efter i linan. Han höll ett på tok för snabbt tempo, jag snubblade fram och fick streta emot en hel del. Men han tog spåret iallafall, fast jag tror nog att han var ute och snurra lite några gånger men inga större avvikare. På slutet var jag rätt säker på att han tappat det men det visade sig igen att jag hade fel...han hade koll och han markerade till och med leksaken i slutet även om han inte visade den något större intresse för den innan matte började tjoa där bakom. Då tyckte han att jag kan väl leka en stund för din skull eftersom du blev så glad när jag hitta den där gamla trasan.... :-)

Dags för blodspår(som nu legat ca 2,5 timme) och det var nu det roliga börja´. Har aldrig varit med om att min hund spåra så fint! Visade honom starten och han nosade en god stund innan han gav sig iväg och tog upp spåret jättefint. Spårade riktigt noga och gick så lugnt och fint hela spåret. Vilken kontrast mot tjugo minuter tidagre när han vält fram genom skogen! Jag bara traskade efter och njöt! Oj, vad roligt det var! Han blir också mer och mer intresserad av klöven, från att vägrat ta den i munnen till att stolt bära tillbaka den till bilen :-)

Idag var jag hemma innan klockan 21 vilket är rekord för denna veckan. Efter jobbet blev det lite skruvande på balanshindren igen..det första är snart klart. Skruvade fast stegpinnar idag, tyckte jag klarade mig rätt bra, pappa verkade vara av en annan mening...men han hade faktiskt några bra tips som var användbara :-) Flöt på riktigt bra förrutom att jag hade av ett av pappas borr...

Efter det var det dags för hundungdom, Taurus fick följa med eftersom jag tänkte att sitta uppbunden vid ett träd iallafall är snäppet roligare än att sitta ensam hemma. Men ikväll hade han tur, och blev utlånad till en liten hundungdom utan egen hund. Hon hade att göra med honom, han springer ju gärna lite som han vill om han får och är man elva år har man inte så mycket att sätta i mot. Men hon var grymt duktig och fick honom att gå fint vid sidan, gå slalom mellan benen, hoppa på baktassarna, sitta stilla när de andra hundarna sprang förbi och en hel massa annat också! Jag är grymt imponerad!! Kul var det också att se någon annan träna med honom. 

Å så efter en liten cykeltur så var vi som sagt hemma innan klockan nio, fantastiskt! Nu ska vi slappa en stund framför tv:n innan det är dags att sova, ska upp vid fem i mån igen...

...eller vad det nu kan heta? Taurus har iallafall världens bästa mormor eller kanske heter det gammelmatte?

Han matte har han inte haft mycket glädje av idag, har varit iväg från morgon till kväll och det ser ut att fortsätta så resten av veckan...suck! Ibland kör det i hop sig helt... men då är det tur att det finns andra som kan aktivera hundstackaren. Idag startade vårens agilityträning upp på allvar, jag hade inte tid men Taurus fick följa med mamma och Rio ner och hade sköt sig exemplariskt! Fick mycket beröm! Hade skött sig bra på banan, hade suttit tyst och lugn medan hon kört med Rio och han hade inte tagit leksaken och sprungit på egna äventyr som han kan göra ibland...Kul!

Sen fick han följa med på långpromenad också innan jag kom och hämtade honom. Nu sover han gott under täcket :-) Tack mormor! eller gammelmatte...

...eller kanske snarare hinder-renovering har det blivit mycket av i helgen. På klubben har det stått två stycken balansbommar som båda varit i mer eller mindre behov av en upprustning. Den ena har bara stått utan att användas i säkert ett par år medan den andra faktiskt har använts men det var dags att bytta matta mm på den.

Iallafall står nu båda två intryckta i mamma och pappas garage, som mammma påstår att hon städat, och Jossan och jag har tagit på oss att fixa till dem. Man kan väl säga att vi lärt oss många nyttiga saker under byggets gång. Hela fredagen och halva lördagen har vi nu dragit, slitit och slagit loss de playwoodskivor som suttit fast där, vi har kämpat med fastrostade skruvar, skrapat färg och målat på ny färg. Vi har också varit ett antal rundor till SnickarJockes för inköp av diverse material. Vi har fått lära oss att spånskiva är rätt så värdelöst att ha stående utomhus, bättre att välja formplyfa fast det är dyrare...vi har också lärt oss att de inte säljer stegpinnar i byggvaruhandeln, det kallas för foglist på fackspråk :-) De i byggvaruhandeln har också fått lära sig ett och annat om agility och agilityhinder! Killen i sågeriets kunskaper om agility sträckte sig till "något som har med djur att göra...". Men väldigt hjälpsamma har de varit!

Nu står den ena bommen nymålad i färger som matchar de övriga hindrena och den andra bommen har fått nya "springbrädor" och matta som vi hoppas ska torka till på ett par dagar så vi kan sätta i gång och skruva på foglisten :-) Inga större missöden ännu, merän att vi räknade helt fel vid inköp av skruven så nu kan vi typ bygga en balansbom till och dessutom har vi lyckats bryta av morakniven på mitten vilket var en liten missräkning...

Om det nu bara kan bestämma sig för att det ska vara vår och sluta snöa var och varannan dag så kan vi snart börja träningen på våra nya fina hinder!

För första gången i mitt liv har jag idag varit med och vallat av en sök-ruta. Fick i uppgift att hålla koll på stigen, visade sig att jag inte var så bra på det :-) Men det gör inte så mycket, hade inte tänkt ge mig på det där med sök... Var dock med "sökgänget" ute i skogen i förmiddags men la istället spår åt Taurus. 

Det finns fler saker än hålla koll på stigen som jag inte är så strålande bra på- lägga spår är en av dem. Tur för mig att jag har en duktig hund som oftast klurar ut allt som han matte trasslar till. Till en början hade jag stenkoll på hur jag gick. Tog sikte på stora stenar, björkar och granar och var noga med att memorera hur jag gått. Tyvärr slutade jag med det rätt snabbt :-) Typ efter andra vinkeln... Sen kan man ju inte alltid gå som man tänkt sig, emellanåt måste man anpassa sig efter naturen något. Tillexempel misstänker jag att det är rätt kallt att traska rätt ut i ån så här års. (Är kanske något att testa till sommaren dock...) och stora stenbumlingar bör man gå runt. Stigar bryr vi oss inte om, dem traskar jag rätt över, det brukar funka...

Två och en halv timme senare var det dags att ta spåret. Började toppen, sedan snurrade han lite vid andra vinkeln för att sedan spåra fint igen en lång stund för att sedan gå bort sig lite på slutet. Här var jag dock säker på att vi var rätt (varför vet inte jag...hade ju egentligen snurrat bort mig för längesedan...) och stod därmed stadigt kvar och höll linan i väntan på att han skulle ta upp spåret igen. Han stod istället och vädrade mot höger och jag trodde att han fått vittring på något annant. Men eftersom han inte tog upp spåret igen där vi var och jag inte hade en aning om vart spåret egentligen gick så släppte jag efter och självklart var det spåret som han vädrat! Å självklart borde jag lita på min lilla vovve, det här med nosaktiviteter är ju hans grej inte min!

 Roligt var iallafall att han hittade spåret och att han spårade säkert fram till sin klöv som han direkt klippte. Tänka sig...de första gångerna sniffade han bara lite på klöven och rynkade på nosen och undrade vad det var för något. Men idag tog han sin klöv och bar i väg den, såg så stolt ut!  Den spottades dock ut på vägen tillbaka till bilen då han hittade något intressantare i vägkanten :-)